Once you used to
Lördagsnatt. Lite lätt luddig, men fortfarande på banan. Det var någon form av tidig fars dagsmiddag hos föräldrarna tidigare under kvällen. Jag är inte så mycket för sånna där hittepådagar, men föräldrarna verkar uppskatta det så jag antar att det inte är så mycket att göra åt saken. Nåväl, hade tänkt att initiera någon form av utgång under kvällen, men samtliga i den närmaste bekantskapskretsen verkar vara bortresta/sjuka/på date/jubileumsfirandes. Jag avnjuter en öl och Gentle Touch på egen hand istället. Det är inte helt galet det heller.
Torsdagen upplevdes i Karlskrona. Jag var på middag på studentpuben, av alla ställen. Det dracks icke helt obetydliga mängder punsch, bland annat. Det var kul att träffa på lite folk jag umgicks med under studietiden igen, även om det börjar bli färre och färre kvar nu. Jag har lite svårt att se mig själv återvända igen i brådrasket. Åtminstone inte till just den typen av tillställning. Alex och hennes klubb, när de nu är, drar fortfarande lite. Men annars, jag vet inte. Det känns mest konstigt. Plus att det börjar kännas som om övernattar lite väl ofta hos Martin. Jag trillade in vid tretiden på natten, förvisso väldigt tyst men ändå, när han skulle upp vid 06.30. Kändes lite sådär. Tack och lov så var jag inte dödsbakis utan kunde avlägsna mig vid 14-tiden och lämnade därmed inte en odiskad lägenhet efter mig. Det får väl anses som ett steg framåt. Nåväl.
En känsla av tomhet har börjat växa inom mig. Det här kommer att bli en tung senhöst.
Torsdagen upplevdes i Karlskrona. Jag var på middag på studentpuben, av alla ställen. Det dracks icke helt obetydliga mängder punsch, bland annat. Det var kul att träffa på lite folk jag umgicks med under studietiden igen, även om det börjar bli färre och färre kvar nu. Jag har lite svårt att se mig själv återvända igen i brådrasket. Åtminstone inte till just den typen av tillställning. Alex och hennes klubb, när de nu är, drar fortfarande lite. Men annars, jag vet inte. Det känns mest konstigt. Plus att det börjar kännas som om övernattar lite väl ofta hos Martin. Jag trillade in vid tretiden på natten, förvisso väldigt tyst men ändå, när han skulle upp vid 06.30. Kändes lite sådär. Tack och lov så var jag inte dödsbakis utan kunde avlägsna mig vid 14-tiden och lämnade därmed inte en odiskad lägenhet efter mig. Det får väl anses som ett steg framåt. Nåväl.
En känsla av tomhet har börjat växa inom mig. Det här kommer att bli en tung senhöst.
Kommentarer:
Trackback