They suck you in, the black hole kids wont let you free again
Dagens låt är alltså "Stay Alive" med The Pains of Being Pure at Heart. Men det förstod ni.
Vad konstigt det känns, att det är ett helt år sen du sist hade ångest för att du fyller år.
Jag är nog lite bortkommen, men varför vill försäkringskassan ha pengar för att du jobbat? Om man får lov att fråga.
Haha, gräver du lite i bloggen så kan du nog hitta fyra inlägg som behandlar temat födelsedagsångest. Fast egentligen har jag inte födelsedagsångest utan mer någon form av rädsla för verkligheten. Sen blir den kanske lite tydligare i samband med födelsedagarna, jag vet inte.
Angående Försäkringskassan, jag fick bara halva studiemedel under våren 2007 jag hade fasligt ont om pengar då. Fick bostadsbidrag också, vilket upphörde under sommaren. Fick därför studiebidragshora (läsa en sommarkurs) och sälja av några gamla fonder för att överhuvudtaget hålla mig flytande. Blev sen klar med exjobbet och började jobba i oktober. De tre månaderna som jag sen jobbade, tillsammans med fondförsäljningen och det extra studiebidraget innebar att jag inte var berättigad till något bostadsbidrag under våren. Alltså: det är irrelevant om man lever på luft de första nio månaderna och sedan börjar tjäna skapligt de tre sista. För att undvika återbetalningsskyldighet så borde jag inte börjat jobba förrän 1 januari.
Ah, bostadsbidrag. Då förstår jag. Det är en konstig form av bidrag som sätter många på pottan. Men borde de inte ha krävt tillbaka de pengarna tidigare? Eller har det med deklaration och sånt att göra?
Jag kan ju absolut ingenting om ekonomi. :)
Jo, jag trodde det också. Frågade om det hade gjort någon skillnad om jag ringt in och sagt att jag fått studiebidraget eller att jag fått jobb. Men nej, det hade det inte gjort. Så jag vet inte, det känns lite meningslöst. Det är bara att pynta.
Lyssnade på "Stay Alive"-låten. Den är grymt bra, men lite problematiskt att höra vad som sjungs.
Det skulle stå Buyasin efter "Postat av:" också.
Jo, texten är lite svårhörd. Men här är den iaf:
"Come on down, the furthest reaches of your nowhere town
They suck you in, the black hole kids won't let you free again
Dont you try to shoot up the sky
Tonight well stay alive
When its gone, you sit and stare
until the golden dawn
Cant you see his arms are a hell and you won't ever leave?"
"Stay Alive" har för övrigt varit den låt som fått gå på repeat när jag vandrat till jobbet de senaste dagarna.
"Can't you see his arms are hell and you won't ever leave"... Svårslagen rad, för mig.
Byt ut genuset och jag tror att jag vet vad du menar.
Hoppas inte att jag förstört låten för dig.
Förstört? Hur menar du då? Det tror jag nämligen inte att man kan göra, bara sådär.
Ja, jag var rädd att jag gav dig dåliga associationer till låten. Men det verkar jag inte gjort, så då är allt lugnt.
Jo, dåliga associationer är kanske det bästa man kan få av musik, tycker jag. Det är då det känns och den blir viktig. :)
Jo, du har en poäng där. Å andra sidan så finns det låtar som jag inte riktigt reder ut att lyssna på eftersom de satt sig så tydligt till något och att jag därför får någon form av känsloflashback när jag hör den. Och därför istället hellre låter bli.
Jo, jag förstår. Man måste kanske vara av en plågsam natur för att njuta av det känslotillståndet.