And I'll sleep tomorrow
Vet inte om jag direkt fick någon rätsida på veckan efter min exjobbsredovisning på kommunen i tisdags. Efter all fokusering och stress inför det så kändes det som helg efteråt. Onsdagen, torsdagen och fredagen var lite som en konstant nedförsbacke. På onsdagen fick jag för övrigt en tydlig kontrast mellan att jobba privat och kommunalt. Var på möte med kommunen som i princip bara resulterade i att vi ska ha tre nya möten. Intressant.
Fest igår hos Peaches. Han och hans miljarder Friskis-kompisar hade någon form av kickoffdag som slutade med förfest hos honom. Jag och Peter var där också. Plus att jag noterade att min chef från sommaren 2002 var där. Det kändes lite underligt och jag höll mig i princip endast i köket under kvällen. Utgång sen, hamnade på Harrys. Efterfest sen hos Peaches till solen gick upp. Råkade få med mig någon hem, vilket inte alls var tanken. Sov bort större delen av eftermiddagen sen.
Helgen har gått väldigt fort. Ny arbetsvecka igen. Känns som om alla helger går fort nu? Jag skulle behöva en långhelg. Sitter och slentriankollar igenom en kalender. Är det inte någon helgdag förrän jul? Är det här landet så jävla avkristnat att det ska vara helt hopplöst att få lite fri ledighet? Uhh. Jag borde ta lite semester i höst. Åka någonstans. Jag har 14 semesterdagar kvar. Några borde jag kunna plocka. Försöka få med mig någon, typ Martin eller Sandra och resa iväg. Vart som helst, really. Känns väldigt segt med hösten i Kalmar. Den kan knäcka den bäste.
Men jag har trots allt ett litet projekt på gång, något som kan bli bra. Mer om det när det är dags.
Dagens låt är "Only Shallow" med My Bloody Valentine.
Fest igår hos Peaches. Han och hans miljarder Friskis-kompisar hade någon form av kickoffdag som slutade med förfest hos honom. Jag och Peter var där också. Plus att jag noterade att min chef från sommaren 2002 var där. Det kändes lite underligt och jag höll mig i princip endast i köket under kvällen. Utgång sen, hamnade på Harrys. Efterfest sen hos Peaches till solen gick upp. Råkade få med mig någon hem, vilket inte alls var tanken. Sov bort större delen av eftermiddagen sen.
Helgen har gått väldigt fort. Ny arbetsvecka igen. Känns som om alla helger går fort nu? Jag skulle behöva en långhelg. Sitter och slentriankollar igenom en kalender. Är det inte någon helgdag förrän jul? Är det här landet så jävla avkristnat att det ska vara helt hopplöst att få lite fri ledighet? Uhh. Jag borde ta lite semester i höst. Åka någonstans. Jag har 14 semesterdagar kvar. Några borde jag kunna plocka. Försöka få med mig någon, typ Martin eller Sandra och resa iväg. Vart som helst, really. Känns väldigt segt med hösten i Kalmar. Den kan knäcka den bäste.
Men jag har trots allt ett litet projekt på gång, något som kan bli bra. Mer om det när det är dags.
Dagens låt är "Only Shallow" med My Bloody Valentine.
Wednesday morning motivation-dip
När jag vaknade såg jag att jag fått sms av Orienteraren, inkommet 05:28. Han meddelade att en efterfest pågick, med kall öl och en soluppgång. Och jag var tillbaka i studentvärlden, där Orienteraren fortfarande befinner sig. Efterfesterna efter studentpuben, fesljummen Tuborg Grön på flaska, välmående, en vardande soluppgång och att vandra hem när folk gick till jobbet. Nu ska jag snart gå till jobbet. Vuxenvärlden. Och min motivation sjönk som en sten.
Men det hade inte hjälpt att vara där. Det är inte min värld längre, studentvärlden. Jag var där för sista gången, på riktigt, för ungefär ett år sen. Men även då kändes det lite som om det var på låns. De flesta jag kände hade redan då börjat röra sig därifrån. Nu är nästan alla borta därifrån. Det är lite skillnad mot 2003-2005, ungefär, då det kändes som om man kände i princip alla på högskolan. De sista åren orkade jag knappt lära känna några nya. Och nu, nu börjar folk som är jämgamla med grannbarnen från när jag växte upp. Födda -88, -89 och i enstaka fall -90. Människor som inte är uppvuxna med Ika i rutan och, om de hade TV3, James Bond jr. Människor som har andra referensramar. Jag kom nog iväg i rätt tid. Men det innebär inte att saknaden av det som var blir mindre.
Men det hade inte hjälpt att vara där. Det är inte min värld längre, studentvärlden. Jag var där för sista gången, på riktigt, för ungefär ett år sen. Men även då kändes det lite som om det var på låns. De flesta jag kände hade redan då börjat röra sig därifrån. Nu är nästan alla borta därifrån. Det är lite skillnad mot 2003-2005, ungefär, då det kändes som om man kände i princip alla på högskolan. De sista åren orkade jag knappt lära känna några nya. Och nu, nu börjar folk som är jämgamla med grannbarnen från när jag växte upp. Födda -88, -89 och i enstaka fall -90. Människor som inte är uppvuxna med Ika i rutan och, om de hade TV3, James Bond jr. Människor som har andra referensramar. Jag kom nog iväg i rätt tid. Men det innebär inte att saknaden av det som var blir mindre.
How can something so pale just suddenly shine
Jodå, jag överlevde natten. Med bravur faktiskt. Jag var till och med förhållandevis pigg på morgonen. Knappt ens en antydan till bakfylla. Hur det nu kan komma sig. Inte ens upptäckten av en halvdrucken mojito ståendes i kylen påverkade det hela. Förfest-Jones gåva till Efterfest-Jones? Ingen aning. Nåväl, fick inte så mycket gjort ändå under söndagen. Försvann mest iväg. Tog en sväng till puben där Fäktaren på kvällen stod bakom baren, motsatt sida mot vad han gjorde kvällen innan. Passade på att käka där. Pratade lite med hans söta kollega. Vid 20-tiden hemåt och försöka fuska ihop en presentation. Hade ju, innan sommaren, lovat att redovisa mitt exjobb för kommunens samlade planeringskompetens. Kändes inte alls lika kul i söndags kväll som det gjorde när jag lovade det. Måndagseftermiddagen ägnades endast åt att sy ihop en presentation och att läsa på. Redovisade ju exjobbet för ett år sen ungefär. Idag var det dags att redovisa det under eftermiddagen. Men det gick bra. Jag överlevde. Utan att behöva blanda sprit i deras kaffe, som var min backup-plan under några sena timmar igårkväll. Men jag överlevde som sagt. Mer än så faktiskt.
Urladdningen idag gör att det känns lite som helg nu. Jag har svårt att se att jag på riktigt ska kunna orka ladda om batterierna för att reda ut resten av den här arbetsveckan ordentligt. Måste ta mig i kragen.
Dagens låt får bli Cloetta Paris cover på "St. Elmo's Fire". Finns på länken till vänster.
Urladdningen idag gör att det känns lite som helg nu. Jag har svårt att se att jag på riktigt ska kunna orka ladda om batterierna för att reda ut resten av den här arbetsveckan ordentligt. Måste ta mig i kragen.
Dagens låt får bli Cloetta Paris cover på "St. Elmo's Fire". Finns på länken till vänster.
Saturday night
Nåväl, om man är tillräckligt nykter för att logga in så borde man vara tillräckligt nykter för att skriva ett inlägg, eller? Åtminstoner ett kort sådant? Ungefär som utgången alltså. Fäktaren och jag satt och drack drinkar innan vi gick ut. Han har jobbat i pub de senaste månaderna och är en jävel på att göra exempelvis mojitos, vilket inte är helt fel. Vi hamnade sedan på ett par ställen där den enda tanken var att supa mig full. Innan han hittade ett ställe, förslagsvis det han brukar jobba på, där han lyckades vinna tillbaks de pengar vi förlorat på kvälllen. Så jag klagar egentligen inte. Framförallt inte eftersom hon, den sötaste servitrisen i Kalmar jobbar där. Inte för att det hjälper mig på något sätt. Men det känns bättre på något löjligt sätt. Även om det aldrig kommer att hända något där.
För övrigt så berättade Fäktaren att han och hans flicka kommer att bli föräldrar i mars/april. Det är stort. Och förbannat jävla underligt. Han är ju en gammal klasskamrat. Jag börjar uppenbarligen bli gammal. Å andra sidan så vill han dricka oss fulla för sakens skull en helgdag. Så jag vet inte. Kanske har han inte nått till vuxenvärlden än. Kan jag utnyttja det ett tag till? Hade inte den söta tjejen från hans jobb flyttat så hade jag sagt ja. Nu vet jag inte.
För övrigt så berättade Fäktaren att han och hans flicka kommer att bli föräldrar i mars/april. Det är stort. Och förbannat jävla underligt. Han är ju en gammal klasskamrat. Jag börjar uppenbarligen bli gammal. Å andra sidan så vill han dricka oss fulla för sakens skull en helgdag. Så jag vet inte. Kanske har han inte nått till vuxenvärlden än. Kan jag utnyttja det ett tag till? Hade inte den söta tjejen från hans jobb flyttat så hade jag sagt ja. Nu vet jag inte.
Mixedup little boy in the Disneyworld
Sitter och försöker reda ut en powerpoint som jag ska ha till min dragning av exjobbet på tisdag. Jo, exjobbet. Just det. Innan sommaren så blev jag uppringd av kommunen som ville att jag skulle redovisa mitt exjobb där. En hel del av det som jag föreslog i mitt exjobb har börjat bli lite aktuellt i Kalmar, så jag misstänker att det är därför. Jag var lite sugen på att göra det då, men nu vet jag inte. Men jag har ju lovat. Och det är ju intressanta människor som är där, Kalmars samlade stadsplaneringskompetens. Det kommer sannolikt att bli intressanta samtal. Jag tycker bara att det är så jobbigt att hålla i framföranden. Främst om saker som jag har glömt. Så därför sitter jag nu och fixar med en presentation. Försöker minnas.
Modern fyllde 60 i torsdags. Med tanke på att hon, minst sagt, inte är så pigg nu så var det inte aktuellt med släktkalas. Föräldrarna hade tänkt att resa bort, till Tyskland eller något i den stilen, för att undkomma. Nu blev det inte så, det fick bli Halltorp på Öland istället. Modern klarar inte så långa bilresor nu, tack vare att Landstinget i Kalmar inte orkar kontrollera om det blir några bieffekter av att utan anledning byta hjärtmedicin. Det känns sådär att modern är sämre än mormodern, 92 år. Men nu har Landstinget beslutat sig för att byta hjärtmedicin på henne också, så det ordnar väl upp sig där också. Kanske lyckas de rent av döda henne? De lyckades ju trots allt med morfar och farmor (farfar lyckades på egen hand då han istället för att sköta sin egen cancer la all tid på att hjälpa farmor och därmed dog före henne). Det är skönt att Mona Sahlin sagt att Landstinget i Kalmar är Sveriges bästa, annars hade jag ju tvivlat...
Nåväl, det blev en trevlig middag på Halltorp, med en femrättersmeny som var helt otroligt bra. Föräldrarna stannade där medan jag och mormodern åkte hem till Kalmar. Enda gången i mitt liv som jag åkt färdtjänst. Om än som ledsagare. Väl hemma insåg jag att jag glömt den lilla plast-tagen som man ska använda för att öppna ytterdörren, nu när Kalmarhem tycker att man ska ha lite fler nycklar. Slutade med att jag var tvungen att vandra hem till föräldrarnas hus och hämta extranyckeln. Men det regnade ju åtminstone inte.
Utgång ikväll. Fäktaren ska hit, så jag har fixat lite i lägenheten. Det brukar bli rätt vilt när han och jag dricker oss fulla tillsammans. Egentligen är jag inte sådär jättepeppad. Jag har en konstig sinnesstämning och jag vet inte riktigt vart den kommer att ta mig. Det är kanske dumt att dricka alkohol då, jag vet inte. Eller, det är väl aldrig dåligt med alkohol, inte nu, det ger en verklighetsflykt som jag så starkt är i behov av just nu. Däremot att röra sig bland människor som jag kommer att reta mig på i lokaler med musik som jag inte tycker om, det känns lite vanskligt. Jag vet inte. Det får gå som det går.
Dagens låt är "Disneyworld" med Blind Mr. Jones.
Modern fyllde 60 i torsdags. Med tanke på att hon, minst sagt, inte är så pigg nu så var det inte aktuellt med släktkalas. Föräldrarna hade tänkt att resa bort, till Tyskland eller något i den stilen, för att undkomma. Nu blev det inte så, det fick bli Halltorp på Öland istället. Modern klarar inte så långa bilresor nu, tack vare att Landstinget i Kalmar inte orkar kontrollera om det blir några bieffekter av att utan anledning byta hjärtmedicin. Det känns sådär att modern är sämre än mormodern, 92 år. Men nu har Landstinget beslutat sig för att byta hjärtmedicin på henne också, så det ordnar väl upp sig där också. Kanske lyckas de rent av döda henne? De lyckades ju trots allt med morfar och farmor (farfar lyckades på egen hand då han istället för att sköta sin egen cancer la all tid på att hjälpa farmor och därmed dog före henne). Det är skönt att Mona Sahlin sagt att Landstinget i Kalmar är Sveriges bästa, annars hade jag ju tvivlat...
Nåväl, det blev en trevlig middag på Halltorp, med en femrättersmeny som var helt otroligt bra. Föräldrarna stannade där medan jag och mormodern åkte hem till Kalmar. Enda gången i mitt liv som jag åkt färdtjänst. Om än som ledsagare. Väl hemma insåg jag att jag glömt den lilla plast-tagen som man ska använda för att öppna ytterdörren, nu när Kalmarhem tycker att man ska ha lite fler nycklar. Slutade med att jag var tvungen att vandra hem till föräldrarnas hus och hämta extranyckeln. Men det regnade ju åtminstone inte.
Utgång ikväll. Fäktaren ska hit, så jag har fixat lite i lägenheten. Det brukar bli rätt vilt när han och jag dricker oss fulla tillsammans. Egentligen är jag inte sådär jättepeppad. Jag har en konstig sinnesstämning och jag vet inte riktigt vart den kommer att ta mig. Det är kanske dumt att dricka alkohol då, jag vet inte. Eller, det är väl aldrig dåligt med alkohol, inte nu, det ger en verklighetsflykt som jag så starkt är i behov av just nu. Däremot att röra sig bland människor som jag kommer att reta mig på i lokaler med musik som jag inte tycker om, det känns lite vanskligt. Jag vet inte. Det får gå som det går.
Dagens låt är "Disneyworld" med Blind Mr. Jones.
Holding secrets in controlled flight to make it easy
Det börjar bli vardag nu igen. Sommaren börjar ta slut. På vägen till jobbet möter jag än en gång det vanliga gardet. Staffan Ling-mannen och Gökboet-mannen (vars smeknamn inte alls funkar på sommaren) och på vägen står Länsstyrelse-James Dean lutad mot en vägg. Det lackar mot höst. Det känns som om det kommer att bli en grymt lång höst. En ensam höst. Jag har väldigt svårt att finna motivation. Jag ser inte fram emot det.
Helgen blev spontan. Tanken var att ta det lugnt efter den intensiva förra helgen. Istället så ringde Martin upp mig på lördagsmorgonen (nåja, klockan var 12, men ja) och berättade att Ida och Tobias tagit sig från Göteborg och bestämt att han skulle ha inflyttningsfest på kvällen. Han har flyttat från sin källare, ca 75 meter norrut och ca 20 meter i höjdriktning, och bor numera i Seabears gamla lägenhet. Jag tog mig dit. Det blev inflyttningsfest på kvällen sen, Ida och Tobias var där, liksom Eileen och Mattias. Det blev ganska vilt. Jag vill minnas att vi landade på Playbar till slut. Åtminstone jag och Martin. Jag verkar också ha skickat iväg ett sms till en bekant angående något som omfattade en trädgård. Tror jag. Jag slirade tydligen lite på tangenterna. Slirade lite gjorde jag dagen efter också. Både jag och Martin var en rätt sorglig syn. Det blev en bakfylleresa hem med kustbussen på kvällen. Något jag trodde att jag hade gjort för sista gången.
Dagens låt är "The 3rd time we opened the capsule" med Kitchens of Distinction.
Helgen blev spontan. Tanken var att ta det lugnt efter den intensiva förra helgen. Istället så ringde Martin upp mig på lördagsmorgonen (nåja, klockan var 12, men ja) och berättade att Ida och Tobias tagit sig från Göteborg och bestämt att han skulle ha inflyttningsfest på kvällen. Han har flyttat från sin källare, ca 75 meter norrut och ca 20 meter i höjdriktning, och bor numera i Seabears gamla lägenhet. Jag tog mig dit. Det blev inflyttningsfest på kvällen sen, Ida och Tobias var där, liksom Eileen och Mattias. Det blev ganska vilt. Jag vill minnas att vi landade på Playbar till slut. Åtminstone jag och Martin. Jag verkar också ha skickat iväg ett sms till en bekant angående något som omfattade en trädgård. Tror jag. Jag slirade tydligen lite på tangenterna. Slirade lite gjorde jag dagen efter också. Både jag och Martin var en rätt sorglig syn. Det blev en bakfylleresa hem med kustbussen på kvällen. Något jag trodde att jag hade gjort för sista gången.
Dagens låt är "The 3rd time we opened the capsule" med Kitchens of Distinction.
And I try, and I try, to be satisfied
Helgen var bra. Det var kul att träffa Josef och Torkel igen. Och alla andra förstås, de människorna som jag inte träffar mer än någon gång varannat år ungefär. Bra människor. Vi var i en stor sommarstuga vid vattnet någonstans en bit norr om Oskarshamn. Det dracks öl, pratades minnen, grillades och dracks whisky på klipporna under fredagen. Josef bor i Oskarshamn numera (när jag startade den här bloggen så bodde han i Skellefteå), så jag och Torkel passade på att övernatta där så att vi slapp bli väckta i onödan. Lördagen bestod mest av mer öl, badandes utanför kärnkraftverket i Oskarshamn (28 grader i vattnet...), panerande av färska abborrar i förbannelse och en i övrigt fin kväll. På det hela taget en bra helg. Väldigt avslappnad. Fast ändå för lite sömn. Vilket jag lär få lida för den här veckan.
Lunda-arkitekten lämnade stan i fredags. Jag insåg idag hur mycket jag redan saknar att ha henne i stan. En av så ytterst få i den här stan som det ger något att prata med. Och som jag faktiskt har trevligt med. I torsdags blev det lite av en farväl-dag, eftersom jag drog till Oskarshamn på fredagen och hon tillbaks till studierna. Det blev en pizza på gräset utanför biblioteket, en öl på KM till en suddig fotbollsmatch och sen till Byttan där det blev ett par öl till. Efter ett tag så började det dyka upp RixFM-folk överallt då det pågick någon form av stadsfest i Kalmar. Crowden började sakta bytas ut och istället för en förhållandevis avslappnad miljö så blev det väldigt ängsligt och uppklätt runt omkring oss. Människor som ville "vara bland kändisar". Jag fick ångest och vi gick. Hamnade istället på Mollys för en sista öl. Där var det lite annan publik. På bordet brevid oss satt en man som skulle kunnat vara en parodi på Teliapappan och som använde sina tonårsdöttrar för att ragga. Ett litet skådespel.
Jag har lite samma sak när Martin drog till Kina. Förra våren. Allt bra verkar försvinna. Den sommaren räddades av att jag hade Alex och Eileen att hänga med. Vete fan vad jag ska ta och göra nu.
Dagens låt är "He keeps me alive" med Sally Shapiro. Översta låten på länken till vänster.
Lunda-arkitekten lämnade stan i fredags. Jag insåg idag hur mycket jag redan saknar att ha henne i stan. En av så ytterst få i den här stan som det ger något att prata med. Och som jag faktiskt har trevligt med. I torsdags blev det lite av en farväl-dag, eftersom jag drog till Oskarshamn på fredagen och hon tillbaks till studierna. Det blev en pizza på gräset utanför biblioteket, en öl på KM till en suddig fotbollsmatch och sen till Byttan där det blev ett par öl till. Efter ett tag så började det dyka upp RixFM-folk överallt då det pågick någon form av stadsfest i Kalmar. Crowden började sakta bytas ut och istället för en förhållandevis avslappnad miljö så blev det väldigt ängsligt och uppklätt runt omkring oss. Människor som ville "vara bland kändisar". Jag fick ångest och vi gick. Hamnade istället på Mollys för en sista öl. Där var det lite annan publik. På bordet brevid oss satt en man som skulle kunnat vara en parodi på Teliapappan och som använde sina tonårsdöttrar för att ragga. Ett litet skådespel.
Jag har lite samma sak när Martin drog till Kina. Förra våren. Allt bra verkar försvinna. Den sommaren räddades av att jag hade Alex och Eileen att hänga med. Vete fan vad jag ska ta och göra nu.
Dagens låt är "He keeps me alive" med Sally Shapiro. Översta låten på länken till vänster.
Nuclear Weekend
Helg. Har varit utanför Oskarshamn och träffat folk jag tycker om. Mer om det imorrn. Eller någon annan dag. Nu ska jag sova. Det har inte blivit så mycket sånt. Här är fyra bilder som får sammanfatta helgen så länge:
I know, There's places on the other sides of here
Det var middag idag. Lunda-arkitekten lämnar staden till helgen. Det är grymt tråkigt, hon är en av få människor i den här staden som jag faktiskt tycker om att umgås med. Men hennes praktik tar slut nu och hon ska läsa klart sista året. Hennes praktik verkade sådär så jag förstår att hon inte stannar längre. Plus att Kalmar inte är någon höjdare på hösten. Nåväl, vi blev några som käkade. Jag, Peaches, Moa, Peter, Lovisa, Lunda-arkitekten (jag borde givit henne ett bättre smeknamn från början, men jag trodde inte att vi skulle hänga så mycket som vi gjort), killen som Lunda-arkitekten är inneboende hos och dennes tjej samt Lunda-arkitektens apotekarkompis. Det var schysst. Vi hamnade på ett ställe med bra mat i små portioner. Och där personalen niade mig. Sånt retar jag mig lite på. Jag blir lite provocerad. Känner att jag vill svara "ja, tack vi var nöjda såhär" eller liknande. Tack och lov så hade jag apotekarkompisen brevid mig som även hon retade sig på det. Nåväl. Nu när Lunda-arkitekten lämnar staden så är jag lite tillbaks till ruta ett på något sätt. Hon var den som alltid var sugen på att hitta på något. Nu känner jag lite som jag gjorde när jag flyttade hit. Fast 10 månader senare. Ungefär. Egentligen borde jag resa bort eller något. Ska kolla med Martin om han har några semesterdagar kvar. Det skulle kunna vara något.
Jag noterar att hotellet mitt emot min lägenhet har en stor skylt uppe i ett av fönstren där det står att inredningen ska bytas ut. Sånt kan aldrig vara bra för mig? På så sätt är det skönt att jag inte är ledig längre. Jag avskyr att bli väckt av oljud.
Dagens låt är "Drive That Fast" med Kitchens of Distinction.
Jag noterar att hotellet mitt emot min lägenhet har en stor skylt uppe i ett av fönstren där det står att inredningen ska bytas ut. Sånt kan aldrig vara bra för mig? På så sätt är det skönt att jag inte är ledig längre. Jag avskyr att bli väckt av oljud.
Dagens låt är "Drive That Fast" med Kitchens of Distinction.