He wanted everything now, not later

Skärpning! Bloggen har inte rörts på år och dar. Eller åtminstone på drygt två veckor. Men jag är i livet. Hjärtat verkar till och med ha lugnat ner sig lite. Det är friskt menar de på, de som vet. Folket på läkarmottagningen. Fick till och med ta EKG och så. De menade på att det kan bli så ibland. Undrade om jag är stressad. Vilket jag inte är. Inte över jobb och så åtminstone, inte mer stressad än över livet i stort. Men det har jag alltid varit tror jag. Åtminstone de senaste fem åren.

I övrigt så har allt väl mest gått sin gilla gång. Förra helgen medförde en blöt utgång på lite olika ställen tillsammans med Fäktaren och misstankarna om att den söta mörkhåriga tjejen har pojkvän. Veckan bestod delvis av jobb och delvis av besök, Lunda-arkitekten var i stan och jag hjälpte henne lite med att inventera för exjobbet ena dagen och körde en after work tillsammans med henne och Peter den andra dagen. I fredags vad det dags för popklubb igen. Det började med after work med Andy, Peaches och 2 st Johanna, vidare till förfest hos Peaches där Peter slöt upp och sen ner på Söderport för konsert och dansande. Ingen efterfest fanns i sikte så jag tog mitt ansvar och bjöd hem folk hit, det blev rätt många till slut, Pop-Martin, bandet, Peaches och lite annat löst folk. Det blev en bra natt, folk blev kvar en bit in på småtimmarna, en söt tjej med lugg blev kvar ännu längre. Lördagen blev en typisk söndag. Seg och förhållandevis bakfull. Men inte särskilt trött. Vilket inneburit att jag vänt lite på dygnet och inte alls är trött nu. Det bådar inte jättegott inför morgondagen när det är dags för arbete igen. Men det är en annan dag. Låt oss fröjdas med dagen istället. Man ska inte oroa sig.

Dagens låt är "Beatmaker" med Doris. På trummorna: Jan Carlsson.

Onsdag, 2009

Helgen blev behaglig. En massa bra människor i några stugor mitt ute i ingenstans. Josef och Martin var med, liksom Victor och Fredrik med fågelefternamnet. Det käkades, dracks, pratades, ordvitsades och var allmänt trevligt. Framförallt så var det skönt att komma ifrån Kalmar en stund. Jag har så svårt för den här mulna låtsasvintern. Det är november all over again. Det är ingen bra tid, den gör mig seg, omotiverad. Mer än vanligt. Januari var ingen bra månad, februari känns lite som om den är påväg samma väg. Jag försökte få Martin att tända på idén att dra till USA och hyra en bil och åka runt lite planlöst i en månad, men han var oväntat svårflörtad. Jag behöver något att se fram emot, någon form av mål. Tror jag. Annars kommer vardagen att äta upp mig.

För övrigt så har mitt hjärta börjat få lite konstig rytm ibland, börjat gå lite snabbare och ta lite extraslag. Plus att det känns lite som om jag har ett tryck mot den trakten. Borde man kolla upp sånt?

hits