Från Kalmar till Kalmar
Bloggstiltje. Man skulle kunna tro att det beror på att jag är ledig och därmed bortrest, men så är fallet inte alls. Jag har varit här större delen av semestern faktiskt, och egentligen inte gjort så mycket alls. Inte så mycket som känns värt att skriva om hur som helst. Och semestern har gått så fort. Sista veckan nu. Sitter och försöker komma på vad jag gjort egentligen. Utöver att sitta i solen, när sådan funnits, och druckit oproportionerligt mycket öl. Men det har inte varit helt hemskt. Inte helt hemskt alls. Som i helgen. Någon form av gårdsfest som Linda bjöd in mig, Peaches och Peter till. Väldigt trevligt. Fast jag måste lära mig att lägga namn på minnet. Har man pratat med någon i ett par timmar så anses det visst ofint att inte komma ihåg deras namn.
Om jag inte rest något under semestern (Roskilde borträknat, det var trots allt innan den riktiga semestern) så blir det desto mer nu lagom till att jag börjar jobba. Jag gick och hämtade ut en bunt biljetter på stationen. På torsdag bär det av till Jönköping där jag och Eileen ska fika på hennes balkong innan vi på fredag åker till Göteborg för att hälsa på Ida och Tobias samt se U2. Hemresa sen på lördag för att ge Fäktarens dotter en doppresent (=sagobok). Nästa helg spenderas med Torkel och Josef m.fl. i en stuga i de skånska skogarna. Helgen efter blir det ytterligare ett Göteborgsbesök då jag och Peaches i veckan fick ångest och tröstköpte festivalbiljetter. Torsdagen veckan efter, den 20:e augusti, spelar Gang of Four obegripligt nog på en festival i Malmö så då ämnar jag att våldgästa Lunda-arkitekten. Det är väl ungefär hela augusti tror jag. Nästan. Sista helgen är inte inbokad. Än. Gudskelov.
Dagens låt är "From Africa to Malaga" med JJ.
Om jag inte rest något under semestern (Roskilde borträknat, det var trots allt innan den riktiga semestern) så blir det desto mer nu lagom till att jag börjar jobba. Jag gick och hämtade ut en bunt biljetter på stationen. På torsdag bär det av till Jönköping där jag och Eileen ska fika på hennes balkong innan vi på fredag åker till Göteborg för att hälsa på Ida och Tobias samt se U2. Hemresa sen på lördag för att ge Fäktarens dotter en doppresent (=sagobok). Nästa helg spenderas med Torkel och Josef m.fl. i en stuga i de skånska skogarna. Helgen efter blir det ytterligare ett Göteborgsbesök då jag och Peaches i veckan fick ångest och tröstköpte festivalbiljetter. Torsdagen veckan efter, den 20:e augusti, spelar Gang of Four obegripligt nog på en festival i Malmö så då ämnar jag att våldgästa Lunda-arkitekten. Det är väl ungefär hela augusti tror jag. Nästan. Sista helgen är inte inbokad. Än. Gudskelov.
Dagens låt är "From Africa to Malaga" med JJ.
Unpredictable like the sun
Solen bländar mig, via reflektionerna från ett fönster på hotellet mitt emot. Jag vet inte om det är ett tecken på att jag borde gå ut. Men det är hysteriskt varmt ute, kvavt. Jag skulle kunna tänka mig att ta en öl på Byttan, i brisen från slottet. Å andra sidan vet jag hur det brukar sluta. Gårdagen blev helt förstörd på grund av sviterna från onsdagen. Fast det skyller jag helt och hållet på Fäktaren och hans frikostiga beställande av drinkar bestående av ren vodka och is. Orutinerat.
Torkel och Josef dök förbi en sväng idag. Torkel ämnade att hälsa på Josef i Oskarshamn och tog vägen förbi Kalmar. Vi tre passade på att käka en flottig lunchbuffé som inte lämnade något bestående intryck. Det var kul att träffa dem igen. Nu dröjer det inte så länge till nästa gång, de och lite annat löst folk dyker upp på en grej 6-7 augusti i mitten av Skåne som även jag ska på. Det slog mig att jag nästan är uppbokad hela augusti, åtminstone helgtid. 31 juli-1 aug befinner jag mig i Göteborg, helgen efter Skåne, sen den 20:e så spelar otippat nog Gang of Four på Malmöfestivalen så då tänkte jag våldgästa Lunda-arkitekten. Jag gillar inte att vara uppbokad så. Men det får gå, för nu.
En veckas semester har nu gått. Två kvar. Tiden går fort. Ångest. Men jag har öppnat en öl, så jag tror att jag ska överleva.
Hade jag tagit tag i mitt synthspelande så hade jag nog gjort en låt som låtit ungefär som "The Sun and the Rainfall" med Depeche. Men nu har ju de redan gjort den, så jag slipper. Men dagens låt är det.
Torkel och Josef dök förbi en sväng idag. Torkel ämnade att hälsa på Josef i Oskarshamn och tog vägen förbi Kalmar. Vi tre passade på att käka en flottig lunchbuffé som inte lämnade något bestående intryck. Det var kul att träffa dem igen. Nu dröjer det inte så länge till nästa gång, de och lite annat löst folk dyker upp på en grej 6-7 augusti i mitten av Skåne som även jag ska på. Det slog mig att jag nästan är uppbokad hela augusti, åtminstone helgtid. 31 juli-1 aug befinner jag mig i Göteborg, helgen efter Skåne, sen den 20:e så spelar otippat nog Gang of Four på Malmöfestivalen så då tänkte jag våldgästa Lunda-arkitekten. Jag gillar inte att vara uppbokad så. Men det får gå, för nu.
En veckas semester har nu gått. Två kvar. Tiden går fort. Ångest. Men jag har öppnat en öl, så jag tror att jag ska överleva.
Hade jag tagit tag i mitt synthspelande så hade jag nog gjort en låt som låtit ungefär som "The Sun and the Rainfall" med Depeche. Men nu har ju de redan gjort den, så jag slipper. Men dagens låt är det.
Like teardrops in the rain
Semester nu. Min vana trogen så firade jag den med att dra på mig en ordentlig förkylning. Man ska ju inte ha det för bra. Hur skulle det se ut? Men det är skönt med semester. Även om det inte ens nästan känns som om jag har det. Var är den där känslan man hade när man var liten? När det blev sommarlov? Det kändes som om det var en hel ocean av ledighet framför en. Givetvis är det inte så nu, jag har tre veckors semester framför mig, men det är något annat också. Det finns möten inbokade efter semestern, tankarna är redan där, delvis. Avslappningen infinner sig inte. Men det kommer kanske. Jag behöver bara packa ner några öl och hitta mig en gräsplätt där jag kan lägga mig. Det är nog det som saknas.
Lunda-arkitekten var här en sväng idag, hon och några vänner till henne hade hyrt en minibuss och var på roadtrip. De passade på att besöka stans konstmuseum. Jag och Lunda-arkitekten, som båda besökt de aktuella utställningarna, tog en fika på Krusenstiernska istället. Pratade om livet, arbeten och kärleken. Hon är precis klar med skolan, färdig arkitekt nu, och arbetsmarknaden är väl sådär. Hon hade hittat något jobb i Libyen, hos något av de större konsultföretagen, som hon var sugen på att söka. Jag måste erkänna att jag inte är helt osugen själv. Jag skulle nog behöva något sånt, ett totalt uppbrott, landa i något helt nytt. Eller så är jag bara trött på allt just nu, behöver min semester. Men det var kul att träffa Lunda-arkitekten igen. Förra året jobbade hon ju här, vi hängde rätt mycket. Jag saknar det, saknar den typen av person runt mig nu. Någon att bolla livet med. Någon sådan finns egentligen i min bekantskapskrets nu, åtminstone inte i den som bor i den här stan. Jag borde göra något åt det. Oklart vad.
Lunda-arkitekten var här en sväng idag, hon och några vänner till henne hade hyrt en minibuss och var på roadtrip. De passade på att besöka stans konstmuseum. Jag och Lunda-arkitekten, som båda besökt de aktuella utställningarna, tog en fika på Krusenstiernska istället. Pratade om livet, arbeten och kärleken. Hon är precis klar med skolan, färdig arkitekt nu, och arbetsmarknaden är väl sådär. Hon hade hittat något jobb i Libyen, hos något av de större konsultföretagen, som hon var sugen på att söka. Jag måste erkänna att jag inte är helt osugen själv. Jag skulle nog behöva något sånt, ett totalt uppbrott, landa i något helt nytt. Eller så är jag bara trött på allt just nu, behöver min semester. Men det var kul att träffa Lunda-arkitekten igen. Förra året jobbade hon ju här, vi hängde rätt mycket. Jag saknar det, saknar den typen av person runt mig nu. Någon att bolla livet med. Någon sådan finns egentligen i min bekantskapskrets nu, åtminstone inte i den som bor i den här stan. Jag borde göra något åt det. Oklart vad.
Back from the light
Jag har haft fasligt svårt att fokusera på jobbet idag. Igår var jag pigg och så, men i morse kom all post-festival-trötthet över mig. Brukar inte försova mig så fasligt ofta, men det gick hur bra som helst i morse. En vecka av dålig sömn, 3-4 timmar per natt, tog ut sin rätt. Det blev alltid sena nätter, och det gick aldrig att vara kvar i sängen mer än till 07:30-08:30 någon gång, sen blev det för varmt i tälten. Den varmaste Roskildefestivalen på 33 år. Och jolly gosh, it was. Dagarna bestod mest i någon form av jakt på skugga, gärna i sällskap med öl. Försöka undvika att bränna sig i köerna. Första molnen kom sista dagen. Men det kunde ju varit värre. Helt klart.
Det var jag, Peaches, Peter och en vän till Peter, Helsingborgaren, som åkte härifrån på måndagen i en för ändamålet inköpt bil. Peaches syster och hennes kille hade satt upp våra tält. Dagen efter dök även min och Peaches kursare Christoffer upp, tillsammans med två tjejer från Uppsala, vilka vi hängde med en del. Liksom med de fyra tok-knarkandes engelsmännen som campade bredvid oss. Väldigt roliga killar, även om en av dem nästan var obegriplig i sin dialekt. Han hette Fred och förstod inte alls varför jag tyckte att det var så roligt.
Orkar inte rada upp vilka band som var bra och vilka jag är gladast över att ha sett, det blir för långrandigt. Men jag kan erkänna att jag är lite kär i Karen O. Istället blir det till att fokusera på att läsa igenom en tråkig lokaliseringsutredning som jag är lite inblandad i och som måste vara klar denna veckan. Sen är det semester i tre veckor. Jag har i princip ingenting inbokat under semestern. Det känns otroligt skönt.
Det var jag, Peaches, Peter och en vän till Peter, Helsingborgaren, som åkte härifrån på måndagen i en för ändamålet inköpt bil. Peaches syster och hennes kille hade satt upp våra tält. Dagen efter dök även min och Peaches kursare Christoffer upp, tillsammans med två tjejer från Uppsala, vilka vi hängde med en del. Liksom med de fyra tok-knarkandes engelsmännen som campade bredvid oss. Väldigt roliga killar, även om en av dem nästan var obegriplig i sin dialekt. Han hette Fred och förstod inte alls varför jag tyckte att det var så roligt.
Orkar inte rada upp vilka band som var bra och vilka jag är gladast över att ha sett, det blir för långrandigt. Men jag kan erkänna att jag är lite kär i Karen O. Istället blir det till att fokusera på att läsa igenom en tråkig lokaliseringsutredning som jag är lite inblandad i och som måste vara klar denna veckan. Sen är det semester i tre veckor. Jag har i princip ingenting inbokat under semestern. Det känns otroligt skönt.