This is the end, my friend

3 januari 2010. Det är dagens datum. Det är också exakt fyra år sedan jag skrev mitt första inlägg på den här bloggen. 1461 dagar. Inte riktigt lika många inlägg. 787 inlägg blev det till slut. För detta blir det sista.

Egentligen borde jag lagt ner bloggen för ett år sen. Bloggen har inte fått så mycket uppmärksamhet det här året. Det finns många anledningar. En anledning är att jag inte lyckades skriva inlägg i den webbläsare jag använder utan att jag var tvungen att starta en till varje gång. En annan anledning är att det gör lite ont i själen varje gång jag går in på bloggverktygets startsida med alla de menlösa nyheter som är där. Den största anledningen är dock att jag helt enkelt känner att bloggen överlevt sig själv. Jag känner inte att jag skriver något nytt. Allt blir upprepningar på något sätt. Jag vet inte om mitt liv blivit mer upprepningar än förut eller om min bloggkreativitet blivit sämre. Om jag kanske behandlar saker på ett annat sätt nu. Hur som helst så känner jag att jag inte tillför något längre som bloggare. Så då lägger jag ner.

Den här bloggen har varit med länge nu. Jag var 22 år när jag startade den. Jag bodde i en etta i Karlskrona. Hade läst 3,5 år på högskola. Jag var kär i en flicka som läste till sjuksköterska och berättade det under nyårsafton 2005. Men hon hade redan pojkvän. De är fortfarande tillsammans. Med andra ord så kan jag knappast klandra henne. Jag hade sannolikt inte varit tillsammans med henne idag. Vi har utvecklats åt olika håll. Catwoman vet jag inte riktigt vad hon gör, men hon är kvar i Karlskrona i varje fall, hon är sig lig noterar jag då hon rätt ofta lägger upp album på bildfacebook. Den lockiga tjejen såg jag på juldagen, hon verkar dejta samma kille. Där trodde jag verkligen att det skulle bli vi. Nåväl. Tjejen med lugg, tja, henne är jag fortfarande fäst vid men det lär aldrig bli något mer än det som redan varit. Har jag glömt någon? I så fall finns det kanske anledning till det.

Under bloggens tid har Mattias och Eileen blivit tillsammans igen (efter hans tid i Australien), flyttat ihop, förlovat sig och ska ha barn i februari. Fäktaren är pappa. Ida och Tobias har köpt ett hus på en ö utanför Göteborg och förlovat sig. Alex och Anders har flyttat till Göteborg. Sandra har flyttat ihop med sin kille och jobbat några år i Malmö. Martin har bott i två lägenheter i Karlskrona, i Kina och nu i Kanada. Nästan alla jag känner har flyttat från Karlskrona, många till Göteborg. Jag har lärt känna Gärda och Peter och börjat umgås mer med Peaches. Det har hänt lite under åren. Men nu är det slut. Åtminstone på publiceringen av det.

Så tack. Tack för de som mot all logik valt att läsa mina tankar, tankar främst menade för mig själv. Tack för mig.

Time after time I think "Oh Lord what's the use?"

Nyår blev rätt lyckat. Vi var hos Peter. Han, Peaches och jag fixade med maten, det blev riktigt bra. Trerätters. Det var vi tre, Johanna och hennes kompis Miriam, Lantmätar-Anna och Skägg-Christian som käkade. Elektriske Christoffer och en av hans kompisar dök upp senare. Vi gick ut till den lilla parken som ligger utanför Peaches hus och tittade på fyrverkerierna vid tolvslaget. Jag halkade på en isfläck och hällde ut hälften av min champagne. Vi fortsatte inne hos Peter fram till att han fick någon form av fyllebryt och lackade ur. Satte oss uppe hos Peaches i stället. Lantmätar-Anna och jag sällskapade en bit på vägen hem och vi pratade ganska länge i natten om något som var ganska viktigt men som jag inte minns. Så klart.

Träffade aldrig tjejen med lugg. Men det visste jag egentligen att det inte skulle ske. Jag borde lägga ner det nu. Hon ska ju tillbaka till Uppsala nu också. Det kommer ju inte hända något där. Tyvärr. Tillbaka på ruta ett.  

Dagens låt är "You've Got The Love (
The XX Remix)" med Florence and the Machine


It's like a bright shining light that shines down on me

Nyårsafton i dag. Julafton för en vecka sen. Ganska mycket mitt i min ledighet. Vilket ger mig lite ångest. Jag trivs med min ledighet. Fixar lite i lägenheten, sover ut, är ute i friska luften medan solen skiner. Jag är inte det minsta sugen på att börja jobba igen. Allt är som vanligt, med andra ord.

Julen var också som vanligt, egentligen. Jag skulle i princip kunna kopiera förra årets blogginlägg. Eller det från året innan. Skillnaden var väl att folk var lite skröpligare i år. Vi såg inte på Kalle Anka för första gången, det var saknat av ingen. Det blev inte julklappsutdelning vid julgranen heller. Moderns kusins fru, Birgitta, har fått sånna problem med nerverna i ryggen att hon inte kan gå i trappan längre så det blev utdelning på nedervåningen. Julklappsskörden blev ett par böcker, några kakor från mormor, några badhanddukar och så pengar. Inga konstigheter egentligen. När de andra gått så stannade jag hos föräldrarna och tog en whisky och pratade lite. Gick hem vid ett-snåret. När jag gick nerför backen mot viken som ligger nedanför gatan där mina föräldrar bor drabbades jag av en känsla av tomhet. En känsla av att det här kanske var sista gången vi firade tillsammans allihop. Mormodern är 93 nu och har blivit lite sämre det senaste året, även om hon är klart piggare än den genomsnittlige 93-åringen. Modern har problem med hjärtat. Fadern kan inte skaffa sig någon sjukförsäkring då han i princip är den typiska hjärtinfarkts-stereotypen. Men jag tar säkert ut allt sånt i förväg, jag gör alltid det. Målar fan på väggen. Av någon anledning så kändes det annorlunda när jag vandrade hem på julaftonsnatten genom ett tomt och nedsläckt Kalmar.

Fest på juldagen. Olof ringde och ville ha med mig ut. Han var hemma nu under julen. Vi hamnade på KM, drack fasligt många öl. Olof och hans bror gjorde någon form av sugrörstrick när det började närma sig stängningstid. De tog två sugrör och började dricka ur andras drinkar. Konstigt nog överlevde de. Det blev efterfest här sen. En massa löst folk var här, jag kände inte hälften. Men det var trevligt. Olof hade sönder min hallspegel dock. Lite surt, men inte så mycket att göra åt.

Fest även i kväll. Jag, Peaches och Peter har dragit ihop en fest hemma hos Peter i hans nya lägenhet. Det blir middag och grejer. Trerätters. Fint ska det vara. Men det blir nog bra. Det blir en av Johannorna, Lantmätar-Anna och Skägg-Christian bland annat. Det blir nog trevligt. Snackade lite med tjejen med luggen och hon skulle kanske titta förbi om hon hade för tråkigt där hon var. Det hade varit en fin avslutning på året, minst sagt. Nå, det lär inte hända. Men trevligt hade det varit.

Dagens låt är "Love in Stereo" med
Le Sport. Ja, de är tillbaka!


En riktigt god jul

Tänkte önska god jul, men det finns ju de som gör den saken bättre.



Men okey då. God jul!

100 saker

Jag…

 

1. Har väldigt tjockt hår med tre virvlar i

2. Har inget körkort

3. Är ganska rolig

4. Tycker om att promenera

5. Har en farfar som vunnit SM-guld i bandy

6. Tycker inte alls om att besöka tandläkaren

7. Har storlek 46 i skor

8. Har aldrig klätt mig på ett visst sätt för att manifestera min musiksmak

9. Är rastlös

10. Är inte jätteförtjust i barn

11. Tittar inte på dokusåpor

12. Anser mig ha bra musiksmak

13. Kan fastna i fyra timmar på Wikipedia när jag bara skulle kolla upp något

14. Kan inte dansa till musik som jag inte gillar

15. Är ganska ytlig

16. Hade min första riktiga flickvän när jag var arton

17. Tycker i smyg att det kan vara ganska kul med fotboll

18. Har aldrig äg några flip-flops

19. Har blå ögon

20. Är totalt ointresserad av poker

21. Tycker att det är kul att spela squash

22. Har aldrig kunnat busvissla

23. Är cynisk

24. Berömmer på fyllan andra människors arbete, hur tråkiga de än verkar

25. Har en förmåga att älta saker

26. Skrapar ibland till med skon på asfalten för att få uppmärksamhet från hundar

27. Har lätt att döma andra människor

28. Har en ganska stor rumpa

29. Tycker att det är avkopplande att spela gitarr

30. Har pussat, men aldrig kysst, killar

31. Prenumererar på en tidning (tidningen från fackförbundet gills inte) och köper varje nummer av två andra.

32. Skulle ha väldigt svårt att bo längre än 20 minuters gångväg från en affär

33. Ångrar ofta saker jag gör

34. Är inte jättenöjd med mitt utseende

35. Väger 87 kilo och är 183 cm lång

36. Är ganska fåfäng

37. Är väldigt allmänbildad och ser ner lite på människor som inte är det

38. Blir förhållandevis lätt bakfull.

39. Har en latent oro över att bli tunnhårig

40. Blir ibland helt hopplöst förtvivlad över världen

41. Trivdes egentligen aldrig med skolan förrän på gymnasiet

42. Har väldigt svårt att komma över människor jag faller för

43. Har en lite för stor lägenhet

44. Passar inte alls i hatt

45. Har druckit mig full ensam.

46. Gillar inte att träna, framförallt inte i grupp

47. Kan hålla en hemlighet

48. Får ibland komplimanger för min klädstil

49. Är lite för artig

50. Överdriver ibland saker

51. Har vid ett tillfälle klätt ut mig till kvinna

52. Blir irriterad när någon försöker göra sig rolig på min bekostnad

53. Har aldrig tyckt att det är särskilt snyggt med nagellack

54. Utgår i regel från att något ska misslyckas, men hoppas ändå

55. Känner mig oproportionerligt stolt när jag gjort något händigt.

56. Dricker ganska ofta lite för mycket på fester

57. Har mycket idéer och visioner men förverkligar sällan något av det

58. Använder aldrig smycken

59. Har väldigt lätt att sväva iväg medan någon pratar med mig

60. Tycker inte om att beskriva mig själv som person

61. Har förhållandevis mycket tur i spel

62. Tycker om att duscha

63. Har inget charmigt leende

64. Försöker alltid undvika ögonkontakt med tiggare och gatumusikanter

65. Tycker att insekter är rätt äckliga

66. Läser ganska många politiska bloggar

67. Är förhållandevis duktig på att laga mat

68. Använder mig av hålfotsinlägg

69. Blir ytterst sällan sjukare än förkyld

70. Har för lite skäggväxt vid mungiporna för att kunna ha helskägg

71. Har aldrig rökt cigaretter, men väl annat

72. Tycker bättre om att shoppa ensam än att göra det med andra

73. Har svårt för fetma

74. Säger ibland inte vad jag tycker eftersom jag inte orkar ta diskussionen

75. Är inte helt bekväm i nya sociala situationer

76. Använder mina linser hellre än mina glasögon

77. Anser mig kunna känna igen bra musik även i genrer jag inte tycker om

78. Skulle kunna ligga och vrida mig i sängen en hel dag utan att vantrivas

79. Har väldigt svårt för småsinthet

80. Äter kött

81. Sover i regel i enbart kalsonger

82. Försöker skratta åt motgångar, med blandad framgång

83. Tycker väldigt mycket om lättmjölk

84. Är ganska bra på att passa tider

85. Nyser alltid två gånger

86. Tror att jag är bättre än vad jag egentligen är

87. Tuggar tuggummi efter varje måltid

88. Köper på mig på tok för mycket kläder

89. Är inte särskilt bra på att ragga

90. Kan vara riktigt otrevlig om det skulle behövas

91. Är förälskad i Berlin

92. Blir ganska lätt frustrerad

93. Håller ibland inne med kunskap för att inte verka överlägsen

94. Har bara en kudde i sängen

95. Har inga syskon eller kusiner

96. Tjänar väldigt bra i förhållande till min arbetsinsats

97. Ser nästan aldrig på TV.

98. Äter väldigt ofta pasta

99. Stryker alltid mina skjortor

100. Är orolig över hur många av dessa svar som skulle vara lika om jag gjorde om detta om 10 år


Shadowman

Förhållandevis lugn helg detta. Jag och Peaches tog några öl i gårkväll på Krögers och Mollys. Lagom soft. Hade ägnat några timmar åt att dammsuga föräldrarnas hus tidigare under dagen. De fixar inte riktigt det själva längre. Det är lite av en konstig känsla. Inte just att hjälpa till inför julen, det har jag ju alltid gjort på något vis. Mer det här att man faktiskt måste hjälpa till, som nu då med att dammsuga huset. Något som tar två timmar för mig, men som skulle ta flera dagar för modern att fixa, med hjärtproblem och andningen med mera, eller för fadern med rygg- och knäproblem. Och julfirandet ska ju vara hos föräldrarna och all mat ska vara med. Även om det bara är Stefan som äter mimosasallad och korvkaka och bara fadren som äter bruna bönor. Jag vet inte ens vad korvkaka är. Ser inte så smaklig ut. Men jag vet inte, det är väl det som är julen kanske? Julen när man är vuxen? En minskande skara människor, lite för mycket mat, allt sådär lagom puttrigt. Lyckligtvis så skippas Kalle Ankas Jul i år, för första gången som jag kan minnas. Alla har mer eller mindre somnat till det så det var på tiden. Synd bara att anledningen är att Birgitta blivit sjuk och inte riktigt fixar trappan längre. Den minskande skaran blir äldre och äldre. Jul, jul, åldrande jul?

Två arbetsdagar kvar innan ledigheten. Jag behöver verkligen vara ledig nu. Hade tänkt ta måndagen och tisdagen ledig också, men har för mycket att göra på jobbet. Oväntat nog. Får se hur det ser ut efter nyår. Har jag lika lite att göra i vår som jag har haft i höst så är det nog läge att börja fundera på att flytta. Malmö? Göteborg? Utomlands? Vi får se.

Dagens låt är "Crystal Mines" med
CFCF. Årets kanske bästa video.


It's been such a lovely time

Vad har hänt sen sist? Jag vet inte riktigt? Jag var i Malmö och hälsade på Lunda-arkitekten. Vi (eller jag) köpte skor, fikade med Arkitekt-Anders, gick på julkonsert, besökte arkitekt-förfest och sedan landade vi på Debaser där GT-Gustav spelade skivor. Dansande halva natten och sedan brunch hos Lunda-arkitekten med lite löst folk som var med kvällen innan. Grymt trevligt faktiskt. Något som jag skulle vilja ha mer av här. Verkligen. Något jag inte skulle vilja ha mer av är Skånetrafiken. De bestämde sig för att ställa in tåget som jag skulle hem med. Istället skulle alla in i ett pågatåg för att skeppas till Lund där vi fick vänta i 40 minuter i regnet på bussar som skulle komma "alldeles strax". Sedan bussresa till Hässleholm (alltid Hässleholm!) och tåg därifrån. Hemma två timmar senare. I Hässleholm träffade jag på GT-Gustav och vi hängde på resan hem. Delad frustration är mildrad frustration antar jag.

Det har väl inte varit några stora sensationer i övrigt. Jag och Fäktaren tog några öl ihop förra lördagen. Jag var där och lämnade över doppresenten till dottern hans, sisådär sex månader för sent. In my defense så vill jag dock framhålla att det främst är hans fel. Vi hamnade sedan på någon förfest med en massa studenter. Han pluggar ju nu igen. Kände mig ganska gammal där. Jag vet inte om det är ett gott eller ett dåligt tecken? Elin var där också. Har inte träffat henne på ett halvår tror jag. Somliga försvinner verkligen när de skaffar pojkvän. Eller flickvän. Same same.

Fick en lapp i brevlådan under helgen från en av grannarna som vill att vi ska ombilda kåken till bostadsrätter. Ska nog låta den grejen ha sin gång innan jag funderar ordentligt på om jag ska flytta härifrån. Från Kalmar då. Jag börjar bli mer och mer sugen på det. Det minskade inte nu när Martin drog till Kanada. Även om just det inte lockar just nu. Inte när man som han hade -32 utomhus i går morse. Det är inte okey helt enkelt.

Dagens låt är "The Dancer" med Intellivision, ännu en inkarnation av fina Roger Gunnarsson


This a page from my diary, The twenty-fifth day of November

Det är mycket november just nu. Mörkt när man vaknar, mörkt när man går från jobbet. Regn dagtid. Folk säger åt en att man inte ska klaga eftersom "man ju på sommaren klagar över hur varmt det är". Men jag gör verkligen inte det. Jag klagar inte över värmen på sommaren. Inte så att jag alltid vill ha den, men jag vet att det blir fan så mycket värre. Jag gillar verkligen inte november.

Sista popkvällen för året i fredags. Fina
MDY spelade, bra naturligtvis. Jag har sett dm två gånger tidigare, varav en gång var då jag tog dit dem till min och Alex minifestival i Karlskrona. När var det? 2007? Då borde det finnas något om det i bloggen. Inte för att det har något med saken att göra, men ändå. Hur som helst, varken Peaches eller Peter var sugna på att gå, av olika anledningar, så jag gick dit med Peters strul, Gotlands-Linda, och hennes kompisar istället. Vilket blev bra. Pop-Martin var där också, med glada nyheter. Det var en fin kväll som slutade med efterfest hos Redaktör Linn och jag satt och pratade stadsbyggnad och politik med MDY-Klas fram till fem. All eventuell medverkan från min sida på lördagen ställdes in på grund av mental frånvaro. Eller bakfylla. Pick one.

Gotlands-Linda förresten, hade en fin fest veckan innan, även det på en fredag. Fredag är det nya lördag, eller kanske med det gamla fredag, men med nytt innehåll? Nå, hemmafester är bra grejer. Det finns inte så mycket i den här staden som jag känner är värt att gå ut till, popklubben givetvis, men den är ju bara en gång i månaden, och kanske Byttan ibland, men annars är det segt. Så varför inte hemmafest, tyckte Gotlands-Linda och tog tag i en sån innan hon lämnar för att åka tillbaka till ön. Det blev en kul kväll, mycket märkliga drinkar i och med att hon gjorde någon form av bartömning. Jag hittade en dietist som var söt och trevlig och som jag kanske borde hört av mig till igen, men jag vet inte, det är så mycket som man borde och jag orkar inte riktigt ta hand om allt. Jag betalade ju min månadshyra denna månaden också, borde inte det vara värt något i någons bok.

I ett sista försök att fly november så blir det Malmö till helgen, popklubb där tillsammans med Lunda-arkitekten och hennes kompisar. Det var någon där som skulle ha fest med någon form av rosett-tema så jag har lärt mig att knyta fluga i kväll. För jag hade en oknuten fluga liggande. Oklart varför. 

Dagens låt är "O Pamela" med The Wake.


Dressed in European grey

Jag har inte alls mycket att göra på jobbet nu. Det är grymt frustrerande. Jag tycker inte om att ha för lite att göra. Det är lite stressant på något vänster och det slutar med att jag sitter och slösurfar istället, stundtals, och inte gör det lilla som jag ändå har att göra. Åtminstone inte allt. Hur som helst är det tröttsamt. Men det går väl över. Det brukar det. Det här jobbet går verkligen i vågor. Hur som helst, i morgon är det bolagsstämma. Avdelning: saker jag inte trodde att jag skulle gå på vid 26 års ålder. Men det innebär ungefär att jag åker på att lyssna på tråkig företagsinfo i två timmar, och sedan är det gratis trerätters på något bättre ställe. Det kan jag stå ut med. Jag är billig.

Helgen bestod av fika på fika och märkligt nog ingen bakfylla. By gosh, jag förtjänade den. Fredagen medförde AW, Peaches och Peter hade tagit initiativet och jag, Johanna och Johanna hakade på. Slutade med att vi blev inlurade i något quiz, tog andraplatsen och fick nån jävla plastlåda med reklamgrejer som vi sedan bytte mot öl på ett annat ställe. AW:n som skulle sluta vid 19 slutade istället på ett kebabhak vid 02, ungefär tolv öl senare. Mådde märkligt nog som en prinsessa lördagsmorgonen när jag skulle fika med Peter. Peaches bommade det då det visade sig att han hade ett spinningpass att leda vid 11. Han blev aldrig människa sen. Nåväl. Söndagen ägnades åt fika med Alex. Hon ska dra till Göteborg efter årsskiftet, som alla andra, och börja jobba på ett konsultföretag där. Även om det blir längre att åka så behöver det inte alls vara dåligt att hon bor där. Inte alls faktiskt.

Dagens låt är "Hiroshima Mon Amour" med
Ultravox. Från 1977.


Overseas

Fredagkväll. Tror jag? Jo, det måste det vara. En ledig dag och jag är helt förlorad direkt. Men jag hade inte riktigt räknat med denna lediga dagen. Det stod fel i min tidrapport så jag trodde fram till i onsdags att det var femdagarsvecka. Men det är positivt när det går åt det hållet. Att det finns en enda semester på hösten. Finns det inga kristna högtider som genererar semesterdagar på hösten? Eller är landet så avkristnat att alla kvarvarande högtider klumpats ihop under vår och vinter? Jaja. När jag vandrade genom semesterstaden passerade jag samma dragspelare fyra gånger. Varge gång spelade han en sorgsen version av "Over the rainbow".

Hade för avsikt att åka till Göteborg idag egentligen, men Martin vek ner sig så det blev inget. Ida och Tobias har fest i morgon och jag skulle egentligen dit, men jag känner att jag inte orkar åka dit för en dag, inte när det medför knappt nio timmar med tåg. Jag träffade ju folket förra helgen också. I Jönköping. Eileen, Mattias, Andres, Ida, Tobias, Martin och Boris. Och, helt otippat, JJ från Barcelonaresan. Världen är bloody small ibland. Det var en trevlig helg, kul att träffa på folk igen.

Jag och Martin åkte tåg tillsammans hem sen, jag till Kalmar och han till Karlskrona. Fast Martin är inte kvar så länge till i Karlskrona. Han jobbade sin sista dag i onsdags, varslad och uppsagd, och ska nu dumpa av sina prylar i Värmland och sen dra till Kanada. Packningen avgår på onsdag, vilket lite var varför han kände att han inte hade tid. Inte för att han kommer att fixa det ändå. Martin är mannen som lyckas missa planet till Kina. Nåväl. Det är tråkigt att han byter kontinent nu. Martin är en av mina bästa vänner och en av de väldigt få människorna som jag kan öppna mig för. Och nu drar han till Kanada i ett år. Minst. Min nära sfär blir mindre och mindre känns det som. Alex drar också, till Göteborg. Egentligen borde jag också flytta. Bort från Kalmar. Kanske även Sverige? Det hade varit en rätt fin grej att göra som Martin, dra till Kanada på vinst och förlust. Nu har han väl lite enklare med sin utbildning, planerare som jag har lite svårare att jobba utomlands. Men ändå. Man borde. Men jag känner också en viss känsla av att jag borde vara kvar. Mormodern är gammal nu, 93, och jag känner lite att hon kanske inte fixar att jag flyttar, fäst vid mig som hon är. Och jag vid henne. Och jag skulle inte fixa att hon tappar livsglädjen på grund av att jag flyttar. Jag skulle inte det. Istället så säger jag att allt är bra när föräldrarna frågar hur det är på jobbet, och de säger att det är bra att jag har ett jobb där jag trivs och jag känner att inte göra någonting är ett sätt att komma undan, att slippa bestämma sig. Och tiden går.

Dagens låt är "Anorak City" med
Another Sunny Day.


Keep the light out

Vid faraos skägg så trött jag är. Men det är väl lite av en naturlig reaktion på en natt med två timmars sömn. Satt och bråkade med ett 3D-program som jag desperat försökte piska fram en skärgård ur. Den skulle egentligen levereras på fredag, men plötsligt hörde kunden av sig och ville ha den idag vid 11:45 i stället. Vilket, i kombination med 3D-programet från helvetet, gjorde att jag satt och jobbade till 04 i natt.

Det var lite som när jag pluggade. Utöver att jag inte satt och lyssnade på Magnetic Fields samtidigt. Och att det här inte slutade med en promenad i en stilla Galgamarksmorgon på väg till högskolan för att skriva ut eländet strax innan städerskorna dök upp i datorsalarna. Säger man datorsalar eller datasalar förresten? Jag har alltid sagt datorsalar, det är ju ändå en sal med datorer i, inte en sal med en massa data i. Fast nästan alla andra säger datasalar tror jag. Jag vet inte om det egentligen är ett så stort problem. Hur länge till kommer man egentligen att ha datorsalar? Framtida generationer kommer inte uppleva gemenskapen i att sitta i ett surrande rum med en massa andra människor, användandes ett tangentbord och en mus som ingen någonsin skulle vilja se en CSI-lampanalys på.

Hur som hur, kontentan var i alla fall att jag lyckades leverera något som jag inte skämdes ihjäl för vid 11:37 idag och ska fortsätta fixa på den i morgon. Fixade inte jobba med det efter lunch sen, gjorde annat i stället. När detta är klart så ska jag aldrig mer 3D-modellera en skärgård. Aldrig.

I övrigt så har livet gått sin stilla gång sen Barcelonaresan. Har gjort lite för lite på jobbet, utöver senaste veckan, har haft lite för lite fritid på kvällen, hur det nu har kunnat gå till, och har väl druckit lite för mycket öl. Det sistnämnda främst i fredags egentligen. Popkväll,
ett band bestående av fyra konsonanter spelade. Jag och Peter var där och stämningen var bra som vanligt. Hakade på Ariya och bandet på efterfest, men vi blev blåsta, adressen fanns inte, och det slutade med att vi hamnade här istället. Det blev sent och när Peter ringde och sa att jag hade lovat att hänga med honom på fotboll i regnet så var jag inte det minsta motiverad. Att stå i regnet på vad som kändes som en kobbe i viken var inte alls vad jag prioriterar när jag är bakfull. Men jag hamnade där. Och jag tänker aldrig göra om det.

Dagens, eller egentligen främst nattens låt är "Territory" med Chairlift. Fast allt efter midnatt borde räknas som dagens låt, eller? I så fall är det dagens. Mer än nattens. Jag borde nog sova.


His latest escape

Det blev en bra resa till Barcelona. Helt fenomenalt bra väder hela resan. Behövde aldrig ha på mig något varmare än en skjorta med uppkavlade ärmar. Livet, skulle man kunna kalla det. Frågan väctes mer än en gång varför vi bor i ett kallt land uppe i norr.

Nåväl, resan startade en tidig torsdagsmorgon, tåg till Kastrup och sedan ett plan med hysteriskt lite benutrymme till Barcelona. Kom till vårt
hostel vid 17-tiden, käkade och gick på happy hour-ölen. Blev barhäng i grannskapet sen tillsammans med några tyskar. Ganska lång sovmorgon dagen efter, återhämtning efter resan och arbetsveckan (nåja), och sedan vandring i staden. Peaches och Peter hade båda varit där förut och hittade hjälpligt. Betade av lite sevärdheter, käkade och drack öl i solen. På kvällen/natten trillade resten av resesällskapet in, Helsingborgs-Henke, Göteborgs-Martin och JJ, och vi dumpade deras väskor på rummet och landade på en nattklubb, blvd vill jag minnas att den hette. På vägen hem försökte någon sno Helsingborgs-Henkes plånbok.

Trots sen hemkomst så blev det förhållandevis tidig uppgång på lördagsmorgonen, strax innan tio, och vi hann med frukost på hostelet (är det rätt böjningsform?) för första gången under semestern. Vi betade av några Gaudi-byggnader och några uteserveringar och hämtade ut våra fotbollsbiljetter. Käkade en undermålig pizza och såg en fotbollsmatch där Zlatan inte gjorde mål. Men det var en intressant upplevelse att höra 74 000 pers bua. På kvällen blev det utgång med lite folk från hostelet, vi landade på en hysteriskt stor klubb där otippat nog Does It Offend You, Yeah? spelade. Det var en bra kväll, faktiskt.

Lång startsträcka på söndagen, men vi hamnade på stranden till slut, efter att JJ lyckats förolämpa en tjej i ett snabbköp när han inte tänkte på att det faktiskt kunde finnas människor som kunde svenska i butiken. Vi låg på stranden, njöt av solen och drack sangria. Inte mitt livs värsta stund. Så att säga. På kvällen sen så letade vi länge efter någonstans att äta, gav upp och tog ett ställe som sedan visade sig vara ett riktigt fynd, och åt tapas till tonerna av en trubadur som visade sig vara svensk. Helsingborgs-Henke, Göteborgs-Martin och JJ skulle flyga hem på måndagförmiddagen så vi tänkte ta det lugnt på kvällen, men det blev inte alls så. Vi tänkte ta några öl på en bar, men började snacka med några danska tjejer och kvällen spårade väl ur lite efter det. Men jag träffade en söt dansk tjej med vackra ögon.

När jag vaknade på måndagen så var det bara jag, Peaches och Peter kvar. Vi tog en sovmorgon och gick sedan och köpte på oss picknick och satte oss i skuggan på en höjd i Park Güell. Riktigt fint på det hela taget. Tillbaka i stan sen så tog jag och Peaches en kaffe utanför hostelet. Varpå vi får syn på Helsingborgs-Henke, Göteborgs-Martin och JJ. Vilka tydligen missat planet. Trots att de var på flygplatsen runt två timmar innan de behövde. Smidigt. Det blev lugnt den kvällen, vi var alla lite slitna och de tre flygplansmissarna var hysteriskt nervösa för att missa det igen. Men resan hem gick bra. Klev av stationen i Kalmar vid 23-tiden på kvällen och möttes av sju grader och snålblåst. Välkommen till Kalmar, typ. Har varit en seg arbetsvecka nu. Eller ja, tre dagar, men ändå. Helgen har varit lugn. Återhämtning. Sömn.

Borde lägga in bilder, men orkar inte lova det för det glömmer jag ändå alltid bort. Men en dagens låt blir det. "Caution" med The Chameleons.


Nothing to say, and much less to do

Martin dök upp i helgen, förbarmade sig över mig, och gjorde mig sällskap. Vi drack öl, pratade om livet, om kärleken och om absolut ingenting, men det var aldrig tillbakablickande, alltid framåtsyftand.e Och det var nog det jag behövde tror jag. Hjärnan har varit lite lättare den här veckan. Fast det beror kanske lika gärna på att vi drar till Barcelona i morgon, Peaches, Peter, Helsingborg-Henke och två till. Det är kanske lite det jag behöver, resa bort och absolut inte kunna göra något jobbrelaterat.

Håller på att packa nu. Försöker komma på vad jag ska ha med mig. I morgon är det 25 grader mitt på dagen i Barcelona. 8 grader i Kalmar. Jag känner inte riktigt att jag gjort ett nerköp.

Dagens låt är "English Beefcake" med James, från skivan "Pleased to meet you", en skiva som jag mer och mer blir övertygad om är en av de bästa på 2000-talet. Jag tänkte lägga till en wikipedialänk, men det är något skumt med bloggen. Fler med det bekymret?


Well I could call out when the going gets tough, The things that we've learned are no longer enough

Jävlar. Den här hösten blir tung. Jag vet inte riktigt hur det har blivit såhär. Hjärnan går på tomgång, på arbetstid, eller kanske inte på tomgång, men hela tiden far tankarna iväg på annat. Jag får ingenting gjort, försöker fokusera, men allt bara försvinner igen, jag sitter och får panik för att jag inte gör något, vilket i sin tur paralyserar mig. Hur fick jag saker gjorda förut? Jag minns inte. Men min hjärna var nog inte så kantstött förut tror jag. Eller jag vet inte. Men det är en obehaglig känsla, den som nu infinner sig. En känsla av tröstlöshet, hopplöshet och outgrundlig trötthet. Och jag förstår det inte. Istället fokus på annat. Arbetsdagens slut. Helgen. Barcelona-resan. Jag behöver den så mycket. Bara några dagar kvar nu. Men sen? Vad händer sen? Då återstår resten av hösten. Jag har ingen aning om hur det kommer sluta. Vad det kommer landa i.

Istället sitter jag här och lyssnar, sjunger, skriker och faller ihop på mattan till Transmission med Joy Division. Och det är också ett liv.


White circles, black lines surround me

Kursdag på jobbet idag. Eller ja, vi var inte på jobbet utan på en högskole-/hotell-/konferensanläggning som ligger ett kast med liten boll ifrån mina föräldrars villa. Eller två kast kanske. Nå, vi skulle utbildas i förhandlingsteknik. Vi var sju pers från vårt företag och en man från ett annat. Plus en kursledare som var väldigt bra. Rätt givande. Framförallt när vi i början skulle svara på några frågor. Han ville ha svar på frågor som "Vad är dina värderingar?" och "Vem är du?", och då menade han inte namn, yrke eller fritidsintressen. Vem är jag? Redan där blev det jobbigt. Det vet jag ju inte själv? Det är en fråga jag kommer att behöva definiera bättre för mig själv i fortsättningen. Jag lyckades pladdra på rätt bra ändå, utan att bli för privat. Gudskelov. Men jag var rätt tom i huvudet efteråt, och det kanske var bra? Det fylldes på med annat istället. Dagen var intensiv sen, och jag hann inte sitta och fundera på annat vilket jag gör konstant när jag sitter på kontoret. Men nu är jag hemma igen. Ensam med min hjärna. Och det skrämmer mig.

Dagens låt är "The Him" med New Order.


Om

Mitt profilbilde

Mr Jones

hits