Rederiarbetarnas vaktparad
Möte nästan hela dagen idag. Från 10.30 till 17. Fast med pauser för kaffe och kinamat förstås. Massa planer som skulle gås igenom. Leo somnade till lite ibland. Inte under mina grejer dock. Alltid något. Men det var ett bra möte ändå. Nu vet jag vad jag ska fixa med imorrn. Lite småsaker och så. Kommer att ha att göra i varje fall. Sen på kvällen blir det samrådsmöte också. Träffa vanliga människor. Minsann! För övrigt så ska jag bjuda på tårta, sista dagen på jobbet som det är och allt. Tro inte att jag gjort någon dock, den är beställd. Lite måtta får det faktiskt vara.
Under en av pauserna så skulle Leo visa en film han hade. Vet inte hur han fått tag på den, men den finns kanske i huset. Det var nån film om färjetrafiken mellan Stora Rör och Revsudden, en linje som slogs ut ganska effektivt när Ölandsbron kom. Bildmaterialet i filmen var från ca 1958 till 1972, då filmen släpptes. Anyway, trodde inte riktigt mina ögon när jag såg filmen. Eller mina öron heller för den delen. Det var tydligen någon gammal smalfilm som någon hade överfört till VHS. Tämligen undermåligt kan tilläggas. Bilden var ganska kass, ljudet likaså. Musiken gick ibland ner till ungefär 2/3 hastighet för att sedan återgå till normalt. Ganska roande, men lite störande i längden. Hur som helst, filmens handlig började en fem minuter lång konversation med en trött fd kapten på en av båtarna, helt ohörbar då det lät som om dom pratade i en burk. Efter det visades massor av bilder på båtarna till havs, följt av tre på varandra följande scener av båten när den lade till och släppte av bilar. Kommentatorn, som lät som en Tage Danielsson på valium, sa ingenting under dom scenerna. Däremot var var där någon typ av klämkäck musik. Jag förstod ingenting. Men det var roande. Efter detta kom en massa statistik följt av en scen med rederiarbetarna på väg till personalmatsalen till tonerna av "Tomtarnas vaktparad" ("Marsch militaire" av Franz Schubert om någon nu tänkte tillrättavisa mig). Jag bet mig hårt i underläppen för att inte börja skratta. Sedan tog plötsligt filmen slut genom en liten solnedgångsbild. Det kan vara den mest bisarra film jag sett i hela mitt liv. Och det vill, dessvärre, inte säga lite.
Under en av pauserna så skulle Leo visa en film han hade. Vet inte hur han fått tag på den, men den finns kanske i huset. Det var nån film om färjetrafiken mellan Stora Rör och Revsudden, en linje som slogs ut ganska effektivt när Ölandsbron kom. Bildmaterialet i filmen var från ca 1958 till 1972, då filmen släpptes. Anyway, trodde inte riktigt mina ögon när jag såg filmen. Eller mina öron heller för den delen. Det var tydligen någon gammal smalfilm som någon hade överfört till VHS. Tämligen undermåligt kan tilläggas. Bilden var ganska kass, ljudet likaså. Musiken gick ibland ner till ungefär 2/3 hastighet för att sedan återgå till normalt. Ganska roande, men lite störande i längden. Hur som helst, filmens handlig började en fem minuter lång konversation med en trött fd kapten på en av båtarna, helt ohörbar då det lät som om dom pratade i en burk. Efter det visades massor av bilder på båtarna till havs, följt av tre på varandra följande scener av båten när den lade till och släppte av bilar. Kommentatorn, som lät som en Tage Danielsson på valium, sa ingenting under dom scenerna. Däremot var var där någon typ av klämkäck musik. Jag förstod ingenting. Men det var roande. Efter detta kom en massa statistik följt av en scen med rederiarbetarna på väg till personalmatsalen till tonerna av "Tomtarnas vaktparad" ("Marsch militaire" av Franz Schubert om någon nu tänkte tillrättavisa mig). Jag bet mig hårt i underläppen för att inte börja skratta. Sedan tog plötsligt filmen slut genom en liten solnedgångsbild. Det kan vara den mest bisarra film jag sett i hela mitt liv. Och det vill, dessvärre, inte säga lite.
Kommentarer:
Trackback