Som en pensionär i kassakön

Det blev ett par jeans i stan till slut. Nu har jag köpt kläder så att det får räcka ett tag. Eller det är vad jag säger nu i varje fall. Får se hur det slutar. Fast nu när Sandra har flyttat så blir det tristare. Hon var bra på det Sandra, att slöshoppa med. Och fika. Men så är det ju, alla flyttar härifrån. Jag borde göra det också. Vet bara inte riktigt vart isåfall. Känns lite som om jag borde ha ett mål. Det har jag inte. Därför är jag kvar här. Jippie, verkligen.

Träffade på Evert och Gittan när jag var påväg till stan. Dom höll på att skeppa iväg det sista av sina grejer. Dom flyttar också. Snart är det knappt någon jag känner kvar här. Efter nyår kommer det nästan inte vara någon. Ångest. Det är aldrig kul att vara sist kvar.

Martin ringde på dörren och undrade ifall jag skulle med till Willys. Han hade inte handlat något på länge. Jag handlade igår, men hängde med ändå. Det är lite sorgligt, men jag var beredd att hänga med på vad som helst. Var sjukt uttråkad. Den här stan gör visst så med en. Å andra sidan så är jag hellre uttråkad här än i Kalmar just nu.

Kände mig som en pensionär när vi gick ut från Willys. Hade bara sånna där konstiga saker med mig därifrån. Folköl, makaroner, dijonsenap och hamburgerbröd. Det är lite som när man står bakom en pensionär. Man ser att dom har köpt risgryn, sirap och hallonsylt och man undrar vad i helvete dom ska laga till med hjälp av det. Eller är det bara jag som tänker på sånt?

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits