Rödvinsmysigt
Gick ner till Eileen på förfest sen igår. Klockan var väl nästan 22 då. Några hade varit och klättrat och var inte klara förrän då. Det var jag, Ida, Martin och Tobias. Jaa, och Eileen förstås. Hon heter egentligen Elin men jag kallar henne Eileen här då jag ju redan omnämnt min kompis från hemstaden som Elin. Två Elin that is. Anyway, vi hade väldigt trevligt. Vi satt och drack rödvin och pratade. Humorn var ganska låg men väldigt hjärtlig. Vi hade sådär roligt som man bara har ibland, ni vet? När man bara inte kan få ner mungiporna. Helt plötsligt började klockan närma sig tolv och det var dags att gå ner. Stället stängde ett. När vi nästan var nere så gjorde Eileen en riktigt kalasvurpa på isen. Vi skrattade så att vi knappt kunde stå upp. Vi var ett glatt gäng som gick in. Inte så speciellt fulla, men väldigt glada. Sådär kollektivt glada som man kan bli ibland.
Det var inte så mycket folk där när vi kom dit. Många hade redan hunnit gå hem. Annars var där en ganska stor blandning. En del nya, en del gamla. En av de första jag träffade var henne. Först en kort stund, sedan längre. Vi stod på varsin sida baren och snackade. En av oss jobbade, och det var inte jag. Vi stog och snackade i 10 minuter ungefär. Det kändes som om det var en halv livstid. På ett positivt sätt. Vi snackade egentligen inte om något viktigt, men samtalet i sig var bra. Hon är så underbart söt när hon ler. Gick runt och småsnackade med lite andra folk sedan. Niklas och Ove till exempel. Danne var inte där dock, undrar vart han var. Lite senare såg jag henne och pojkvännen hålla om varandra lite halvt. Det dödade mig inte. Inte så att jag på nått sätt blivit mindre fäst vid henne, det var bara det att jag förväntade mig att se nått värre. Eller ja, ur min synvinkel sett i varje fall. Mitt goda humör stukades lite, men inte så mycket. Jag överlevde.
Helt plötsligt så var klockan ett i varje fall. Vi gick hem. Eileen fick nått ryck och började springa. Kvällen slutade med att vi stod runt Ida som satt på marken och skrattade. Kvällen blev bra till slut ändå. Det hade jag inte satsat pengar på innan.
Idag var det lektion kl 10. Inget rödvinshuvud hos mig. Berodde nog på en kombination av att jag inte drack så mycket på förfesten och att jag bara drack vatten sen när vi kom till utestället. Dagen flöt fram ganska långsamt. Rätt trist dag fram till att Ida hörde av sig och bjöd på spaghetti och köttfärssås. Det var jag, Ida, Eileen och Martin. Jag var mest trött, men det var trevligt. Vi är rätt bra tillsammans när vi träffas.
Det var inte så mycket folk där när vi kom dit. Många hade redan hunnit gå hem. Annars var där en ganska stor blandning. En del nya, en del gamla. En av de första jag träffade var henne. Först en kort stund, sedan längre. Vi stod på varsin sida baren och snackade. En av oss jobbade, och det var inte jag. Vi stog och snackade i 10 minuter ungefär. Det kändes som om det var en halv livstid. På ett positivt sätt. Vi snackade egentligen inte om något viktigt, men samtalet i sig var bra. Hon är så underbart söt när hon ler. Gick runt och småsnackade med lite andra folk sedan. Niklas och Ove till exempel. Danne var inte där dock, undrar vart han var. Lite senare såg jag henne och pojkvännen hålla om varandra lite halvt. Det dödade mig inte. Inte så att jag på nått sätt blivit mindre fäst vid henne, det var bara det att jag förväntade mig att se nått värre. Eller ja, ur min synvinkel sett i varje fall. Mitt goda humör stukades lite, men inte så mycket. Jag överlevde.
Helt plötsligt så var klockan ett i varje fall. Vi gick hem. Eileen fick nått ryck och började springa. Kvällen slutade med att vi stod runt Ida som satt på marken och skrattade. Kvällen blev bra till slut ändå. Det hade jag inte satsat pengar på innan.
Idag var det lektion kl 10. Inget rödvinshuvud hos mig. Berodde nog på en kombination av att jag inte drack så mycket på förfesten och att jag bara drack vatten sen när vi kom till utestället. Dagen flöt fram ganska långsamt. Rätt trist dag fram till att Ida hörde av sig och bjöd på spaghetti och köttfärssås. Det var jag, Ida, Eileen och Martin. Jag var mest trött, men det var trevligt. Vi är rätt bra tillsammans när vi träffas.
Kommentarer:
Trackback