The World According to Jones

Drömmarna var konstiga inatt. Av någon anledning så kommer jag ihåg flera av dom. Brukar inte göra det. Tänker inte berätta om dom här, dom var lite för konstiga för det.

Johan var ju här igår. Vi satt och spelade Super Mario Bros 3 på min gamla Nintendo 8-bit. Det var en välkommen flykt från verkligheten. Tänkte försöka snacka lite med honom, om livet, universum och kärleken. Han har ju varit i ungefär samma situation som jag precis. Och för honom gick det ju bra. Anyway, hann inte komma så långt innan vi skulle käka, och det gjorde vi ju inte ensamma. Sen efter det så ringde en kompis till honom och ville komma över, och då sprack mina planer. Kände inte henne så jag ville inte öppna upp mig själv då. Det gör jag ju knappt för folk jag känner så.

Vi gav oss i varje fall på att försöka klara alla banorna i spelet. Gick ganska okey, missade en. Tror att vi hade klarat alla om det bara hade varit jag och Johan. Hon tröttnade och ville gå hem när vi var nära där. Kan inte klandra henne i och för sig. Insåg igår när jag satt där att jag är mycket bättre på Nintendo nu än vad jag var när jag var i den åldern. Varför är jag det? Det skrämmer mig lite.