Thanks for the evening, Arthur

Denna givande söndag har avslutats med att jag tittade på lite Sherlock Holmes. Baskervilles Hund som sändes på ettan. Den var helt okey. Länge sen jag såg nån version av den. Inte så att jag brukar sitta och titta på Sherlock Holmes, men jag minns att jag sett den förut. Tänkte först på Spöket från Canterville när jag såg att det skulle sändas. Nån som kommer ihåg den? Den med spöket som inte kunde bli fri förrän en vacker jungfru grät för hans skull. Har för mig att jag har nått kassettband med det hemma hos föräldrarna. Om jag inte minns fel så tror jag att jag tyckte att det var lite halvläskigt när jag var liten. Och ganska vacker. Tror att det var Oscar Wilde som skrev den. Canterville alltså. Baskerville är Arthur Conan Doyle. Nu har jag namedroppat gamla författare så att det räcker för den här bloggen tror jag.

Imorrn börjar skolan igen. Två timmar regional planering med Blücher. Han är bra på sitt sätt. Får otroligt höga morfarsfeelings på honom. Undrar hur han blev av med sitt ringfinger. Inte direkt nått man frågar en 70-årig professor som var med och skrev Plan- och Bygglagen. Å andra sidan, frågar man inget så får man ingenting veta. Vart var det dom hela tiden tjatade om det? Hjärnkontoret? Varför vet jag det isåfall? Det har jag ju inte tittat på sen han försvann han den där med den stirriga blicken. Vad hette han? Berling? Jo, det måste han gjort. Undrar vad han gör nu? Finns Hjärnkontoret fortfarande? Bryr jag mig egentligen? Troligtvis inte. Får jag lyssna på The Rakes hyfsat högt till skivan tar slut så är jag nog ganska nöjd ändå.


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits