I lost my direction while dodging the flak
Therese var tillbaks från sin semester nu idag. Lite kul att nån i ens egen ålder var där igen. Eller ja, Emma, friskvårdskonsulten har ju jobbat hela tiden, fast hon vet nog fortfarande inte riktigt vad jag jobbar med. Skit samma egentligen. Annars satt jag mest och sammanfattade lite som jag gjort i förra veckan. Plus att jag lyssnade på sommarprataren. Tuva Novotny idag. Det var väl rätt okey. Musiken var dessutom bra.
Inget post-it-läge idag heller. Börjar fundera på om det gått troll i det hela? Sen jag började fundera på det så har det inte funnits något läge alls. Knappt ens några söta tjejer på bussen. Var visst en idag, men det märkte jag först när jag gick av, vilket hon också gjorde. Inte något sånt läge dock. I övrigt var det en lugn bussresa. Nästan inga alls på bussen. Det stod "AFA ser dig" på stolsryggen mot mig, men trots att jag är lite paranoid så kände jag mig inte så orolig. När sedan iPoden på eget bevåg spelade "Pompeii Am Götterdämmerung" med The Flaming Lips precis när jag kom till Ölandsbron och såg det solblänkande sundet och Kalmars siluett så kände jag att jag bara kunde luta mig tillbaks och blunda. Bussresor hem blir nog inte bättre än så. Inte i dagsläget i varje fall.
Det var en rätt bra dokumentär igårkväll på SVT. "Punk: Attitude" hette den och gick igenom punken på en och en halv timme. Lite väl snabbt för mig, och lite väl ytligt på några ställen, men annars bra. Min gamla hjälte Howard Devoto var ju med också. Bara det! Nu väntar jag bara på en dokumentär om post-punken också, så är jag nöjd. Har svårt att se att någon sådan kommer sändas på SVT dock. Jaja. Dagens låt får bli "Up the Down Escalator" med The Chameleons. Mest för textraderna:
They tell me tomorrow will never arrive
But I've seen it end a million times
Nu ska jag nog gå ut en sväng.