The World According to Jones

Oh, tjenare. Förra veckan var inte bra. Inte bra alls. Den där fina ångesten över tjejen som jag dummade mig med förra helgen borde gått över efter att jag snackade med henne. Men icke. Eller jo, det har den ju gjort. Fast mer ersatts av en obestämd känsla av.. jaa.. olust? Något i den stilen i varje fall. Visste inte rikltigt varför först. Vet inte om jag gör det än heller egentligen. Men jag tror att det helt enkelt är så att jag faktiskt är glad att det hände. Att jag trivdes och att jag egentligen inte alls borde gått och snackat med henne i måndags. Hon lämnade ju trots allt en liten öppning där, då i måndags. Jag missade den, mer avsiktligt än oavsiktligt. Nu tror jag att jag ångrar mig. Träffade henne snabbt idag. Hon var ganska kort mot mig. Åtminstone uppfattade jag det så. Fan. Hur löser jag det här nu då? Genom att ignorera problemet och må dåligt i smyg? Troligtvis. Det är så jag brukar hantera sånt här.

Snackade med handledar-Tobias i onsdags också. Han hade lite idéer på projektprogrammet så jag sitter och skriver om lite. Ska försöka få in det imorrn, även om jag inte tror att det kommer bli så. Helgen försvann mest. Eller ja, egentligen allt från torsdagen och framåt. Middag på torsdagen med på tok för mycket alkohol. Fredagen försvann i ett hav av trötthet. Slutade med film hos Martin. I lördags var det dags för fest igen. Magnus Betnér var på studentpuben, vilket var rätt kul. Lite väl mycket fulla människor bara. Jag var visserligen ganska full också, men jag håller åtminstone käften när folk är på scen. Jaja. Hamnade på efterfest som vanligt och kom hem runt sjusnåret. Bra jobbat Jonesey.

Dagens låt blir "The Truth About Cats and Dogs (is that they die)" med Pony Up.