The World According to Jones

Martin hade fått tag på några fribiljetter så han fick för sig att han, jag och Komen skulle gå på bordtennis. Tydligen har Karlskrona ett elitserielag i Bordtennis, Lyckeby BTK. Jag hade inte sett pingis på hög nivå sen jag som 12-åring såg J-O Waldner trixa i Kalmar när dom på något sätt fick honom att spela där. Insåg att det faktiskt kunde bli lite kul att uppleva stadens sportutbud. Förra gången gick det ju sådär. Nu gick det bättre. Där var en ganska tapper skara på 80-90 pers tror jag. Klart fler än vad jag trodde.

Det var väl ganska kul. Åtminstone i början när man orkade leva sig in i det. Grejen var dock den att det höll på i ca tre timmar. Det hade jag inte alls något minne av. Kände efter att par matcher att det väl egentligen så mycket pingis som jag kände för. Martin och Komen var väl lite i samma läge tror jag. Vi började lägga märke till alla detaljer istället. Det finns exempelvis ingen publik som klappar händerna så ofta. Och vid så konstiga tillfällen. Det roligaste var dock domarna vid det ena bordet. Vid varje serve så gjorde dom huvudrörelser som påminde om ugglorna i introt till "Mitt i naturen" om någon minns dom? Det var hysteriskt kul. Folk tittade konstigt på oss när vi skrattade trots att Lyckeby förlorade bollar. Det var värt det dock. Nåväl. Det dröjer nog 11 år till nästa pingismatch tror jag. I varje fall som publik.