The World According to Jones

Haha, jag såg precis att jag var en av de som låg överst på listan av Fancy-lyssnare på last.fm. Jag har lite svårt att greppa den faktiskt. Tack och lov så är inte konkurrensen så mördande. Glömde förresten ta med dagens låt i förra inlägget. Det är "Only Music Survives" med Alba. Ytterligare en av textförfattandets storheter. Trots att hon tydligen gjorde scendebut i en Oscar Wilde-pjäs. Ack.

Jag kan förresten rekommendera den här sidan för de som har tråkigt och vill slå ihjäl lite tid.

Ännu en kväll då jag inte fått något gjort. Jag sitter än en gång och lyssnar på italo och filosoferar över livet, vilket vid första anblicken kan tyckas som en lite konstig kombination men det är rätt naturligt. Det är få musiktyper som jobbar så mycket med plattityder i texterna som italo-discon. Ett exempel är "Chinese Eyes" med Fancy som taggat sjunger:

You do what I want dare
you do it all with care and more.
You give me a relief
with your internal heat and more.
Fire in your eyes burn me twice

Jag vet inte riktigt. Med sånna texter så fadear jag ut totalt och följer med musiken istället. Hjärnan säger "Hey, fuck that shit, häng med mig istället". Det fungerar inte riktigt med musik där jag fastnar i texten. Vilket jag ofta gör. Jag är en text-människa på många sätt. Det är lite därför jag har svårt att sova till musik om texterna är bra. Då jobbar hjärnan hela tiden omedvetet. The Chameleons är undantaget som bekräftar regeln, men jag tror att det är för att jag vid det här laget kan låtarna utantill. Jag vet inte riktigt vart jag är påväg med det här inlägget egentligen. Ingenstans troligtvis. Men jag tror att jag har kommit till freds med att jag faktiskt tycker om italo-discon och dess lättsmälta uppenbarelse. Nått måste man ju göra en tisdagskväll också.

Det blev en tur till Karlskrona i fredags. Alex och Anders och en massa folk till hade ju klubb på Playbar. Det var bra musik och mycket folk, mycket bra folk. Jag som normalt sett inte brukar dansa befann mig omotiverat mycket på dansgolvet. Det säger kanske lite om musiken, jag vet inte. Det hela slutade med en efterfest på Björkholmen hos en av de som jag läste sommarkurs med. Jag var tokseg och insåg efter ett tag att jag varit vaken i 24 timmar. Började tackla av och efter ett tag så fick jag med mig Anders hem till Alex där han och jag skulle sova. Lördagen var bakfylla, vilket alltid är jobbigare om man bor hos någon annan. Tog 15-bussen hem. Trodde inte att jag skulle kunna somna på bussen men sov som en stock redan innan Bergåsa. Mådde som en prinsessa när jag klev av bussen. Sömn var tydligen vad som behövdes.

Fått upp mina hall-lampor ikväll. Det tog ungefär tre timmar, men nu sitter de bra och det är huvudsaken. Två besök på COOP tog det innan jag hade allt som behövdes. Nästa gång ska jag inte hålla på och göra speciallösningar. Koppla ihop lampor och grejer. Men det blev bra, det blev det. Jaja. Imorrn är det måndag och dags att jobba. Alltså är det dags att gå och lägga sig snart. Imorrn blir också första dagen med min nya vinterjacka som jag köpte i fredags för på tok för mycket pengar. Men den är snygg.

Dagens låt är "Born to Kill" med Scotch.

Mer produktiv dag på jobbet idag. Har även släpat med lite hem som jag tänkte ta och ögna igenom. Men klockan har gått snabbt. Får se hur det blir med det. Men det skulle vara bra att gå lite tidigare imorrn så man vet aldrig. Imorrn bär det ju av till Karlskrona. Alex och Anders och några till har klubb på Playbar. Eller klübb kanske det är egentligen, långe Christian har ju ett ü i namnet. Det ska så kul att träffa alla dem igen. Även om det egentligen inte alls är en sån helg jag behöver. Jag skulle behöva vara hemma, andas ut och sova. Inte så den här helgen heller. Living for the weekend.

Modern ringde förut och sa att morfars bror är död. Det kom inte som en chock direkt egentligen. Eller ja, att han var död kanske, de brukar bli än äldre i den delen av släkten. Men han har varit borta några år nu, rent mentalt. Demens och så. Sånt som skrämmer skiten ur mig. Jag har skämts lite för mig själv för att jag inte besökt honom något, framförallt sommaren 2006 då jag ändå bodde i Kalmar. Å andra sidan så sa modern redan då att det nog var onödigt att jag åkte dit, att det var bättre att jag mindes honom som han var innan, vilket kanske stämmer. Han var bra, morfars bror. Mitt första minne av honom som jag kommer på såhär på rak arm är när han hämtade mig från dagis i sin Opel Manta, en rätt ovanlig bil bland pensionerade män på slutet av 80-talet. Fast han var rätt ovanlig. Åkte till Österrike för att lära sig wienervals i slutet av 30-talet, upptäckte nazismens människosyn och skengifte sig med en judinna för att få ut henne ur Tyskland men de blev stoppade vid gränsen och hon blev bortförd. En helt bisarr historia, men sann. Han tog aldrig reda på vad som hände med henne sen. Jag tror att det var för att få sina farhågor besannade, jag vet inte. Jag vågade aldrig ta upp frågan med honom. Och nu är det försent. Ett fan så oförtjänt ovärdigt sätt att dö. Jag kommer att sakna honom.

Precis som igår sitter jag och lyssnar på musik till på tok för sent. Klockan är inte så mycket nu om allt vore som när jag bodde i Karlskrona, men livet är ju inte så längre. Då satt jag och exjobbade lite på halvfart och gick och la mig vid tvåtiden. Nu plötsligt så är det folk som faktiskt förväntar sig att jag ska vara nånstans vid en viss tid. Men det är bra. Jag behöver ha fasta tider och så, annars får jag inget gjort. Det är ju bara att se på exjobbet, det drog ju ut något otroligt på tiden. Men jag behövde det tror jag. Och exjobbet blev ju rätt bra tydligen. Åtminstone om man får tro nyhetsnotiserna som dykit in idag. Känns lite konstigt och jag låtsas inte om det. Men skrev ut dem i smyg. Fjantigt, jag vet.

Idag åkte jag en sväng över till Öland för att inventera för ett projekt som jag håller på med. Eftersom jag är för lat för att ha tagit körkort så tog jag bussen, vilket funkade rätt bra ändå då bussen går rätt rakt dit och går tillbaks efter ca 40 minuter vilket var ungefär vad jag behövde. Plus att det passar ypperligt med Företagets miljöpolicy med bussresor också. Nåväl. Inventerandet gick bra. På vägen hem åkte bussen förbi ett typiskt 70-talshus, ett sånt där av mexitegel och brunmålat trä. Skillnaden med detta var att de hade byggt ett torn som såg rätt medeltida ut mitt på taket. Folk är inte riktigt kloka. På vägen hem så nickade jag till lite, men vaknade lagom för att uppleva den där hundradelen av en sekund precis när busschauffören släpper på gasen efter högbrodelen och det känns som om man skulle kunna hamna vart som helst. Jag har alltid gillat det.

Det är en konstig tid just nu. Mycket upp och ner och fram och tillbaka. Jag måste dra i någon form av broms tror jag snart, men jag vet inte riktigt hur och när och var. Jag vet inte riktigt vart det skulle ta mig heller. Kanske bättre att bara köra på? Det är mycket jobb nu, men jag gillar verkligen mitt jobb och människorna som jobbar där. Ändå känns det som om jag lever för kvällarna och helgerna just nu. Jag har inte varit ensam eller sovit ut riktigt ordentligt en enda helg sen jag flyttade tillbaks till Kalmar. Helgen som kommer blir det Karlskrona igen, Alex och Anders och några till har klubb på Playbar och jag tror att det kommer att bli väldigt fint. Plus att jag är rädd för att de där helgerna då det inte är såhär kommer att komma. För det kommer de. Bättre att köra på tills dess. Eller jag vet inte. Jag vet inte vart jag är påväg med det här heller. Ingenstans troligtvis. Som vanligt.

Dagens låt får bli "Chinese Eyes" med Fancy. En av låtarna som jag hittade i en av mina mp3-mappar.

Gårdagen var en rätt udda upplevelse. Kändes som om jag gick upp vid ungefär samma tid som jag gick och la mig dygnet innan. Gick till tåget med rätt god marginal, upptäckte att jag glömt mitt bokningsnummer, gick hem och kollade upp det och gick till tåget med rätt dålig marginal. Kom med och delade säte med två män som gillade bandvagnar och som pratade om självmord genom att hoppa framför tåg eller från Ölandsbron. Inte så att de tänkte göra det utan mer eftersom de kommit i kontakt med det i sina jobb. Mitt emot mig satt en tjej som såg ut som Shelby i The Organ. Jag drömde mig bort och drog igång iPoden och lyssnade på The Chameleons tre första skivor, vilket var precis så lång tid det tog att ta sig till Malmö.

Väl där så insåg jag att jag hade en timma och fyrtio minuter att slå ihjäl. Eftersom jag slängt bort alla mina pengar på gardiner, kläder, sängkläder och badrumsinredningsgrejer så var shopping uteslutet. Jag vandrade runt en sväng i stan tills jag började bli osäker på hur jag skulle ta mig till Turning Torso. Började vandra åt det hållet. Var framme vid 11. En timme kvar alltså. Uhh. Vandrade runt lite planlöst i västra hamnen och tittade på hus och vatten. När klockan var 11.40 tog jag mod till mig och försökte ta mig in i huset. Gick inte. Verkade inte få någon kontakt med interntelefonen som var där. Smet in när en oförsiktig boende var snabb ut. I receptionen tittade man undrande på mig men när jag sa namn och ärende så fick jag ett nyckelkort och fick vara med och leka. Hissen upp tog 38 sekunder. Jag blir barnsligt imponerad av sånt.

Där uppe var det en del folk redan. Det var en rätt hög medelålder. Väldigt få kvinnor med invandrarbakgrund. Om man säger så. Jag stod mest och tittade ut genom fönstren. Lite buffé sen. Stod och åt själv ett tag tills en fastighetsägare från Trelleborg förbarmade sig över mig. Efter buffén så var det nån årsstämma som var rätt seg trots att de verkade ha humor. Efter stämman så var det stipendieutdelning. Jag var nummer tre på listan. Gick upp och berättade lite nervöst, forcerat och luddigt om mitt exjobb under tre minuter. Sjukt avslappnad resten av eventet. Det var ett par föreläsningar; ett kul föredrag om Turning Torso av en man med självironisk humor och ett av en kvinna från Svenskt Näringsliv som i princip var reklam. Jag fadeade ut på slutet. Besökte toaletten på slutet också. Den såg ut som ett ägg, högtalarna spelade bisarrt nog "Rocketman" och istället för papphanddukar så var det små tyghanddukar som låg ihoprullade och som man skulle lägga i en tvättkorg efter användandet. Sånna smågrejer blir jag också barnsligt imponerad av. Pinsamt nog.

Stämde träff med Sandra som börjat jobba i Malmö igen. Vi tog en macka tillsammans och tog samma tåg tillbaks. Kul att se henne igen. Hon hoppade av redan i Hässleholm dessvärre så jag fick dras med en (visserligen väldigt trevlig men jag var inte på humör) man som lagt asfalt i Norge. Han höll igång mellan Hässleholm och Älvsjö då han gick för att hämta kaffe och då passade jag på att somna. Sov till Kalmar och somnade när jag kom hem. Slänger kanske in några mobilbilder från resan.

Nu sitter jag och lyssnar på låtar i min gamla mp3-mapp med artister som jag inte på rak arm kommer på namnet på. Det verkar mest vara 80-talssyntpop, vilket är fint. Jag misstänker att jag kommer att glömma bort vilka som är bra direkt igen, men det är åtminstone trevligt för stunden. Jag känner mig otroligt vilsen just nu.

Blir bara ett kort inlägg nu. Tror jag. Det är omotiverat tidigt på morgonen och jag sitter och dricker kaffe. Om 50 minuter går tåget till Malmö. Ska hämta ut stipendiet. Grejen är tydligen på översta våningen på Turning Torso, vilket är lite tufft. Eventuellt så kommer det upp några dåliga mobilbilder på bloggen sen. Nåväl. Alex och Anders var här i lördags, vilket var väldigt kul. Vi gick till klubb Wish, ett ställe som visade sig trevligt. Mycket bra musik. Kanske det enda ställe med bra musik i den här stan? Synd att det är så sällan bara. Hursomhelst så spelade Blind Terry där. De hade lite strul med ljudet, men har så fina låtar att det kändes okey ändå.

Eftersom Wish stängde redan vid 01 så lyckades vi hitta oss en efterfest hos en trevlig kille som hette Wille. Han bodde strategiskt nog på andra sidan kvarteret från mig också så det blev inte nån dödsvandring hem från efterfesterna som det så ofta blir annars. Det var rätt mycket folk på efterfesten, bland annat så visade det sig att två från Gentle Touch var där. Plus att Wille som hade efterfesten hade vad som skulle kunna vara världens bästa efterfestkatt. Det blev rätt sent till slut. Jag och Anders gick vid tretiden och hämtade mer vin, vilket egentligen aldrig är någon bra idé vid den tiden på dygnet. Tror att vi gick hem vid 05.30-tiden. Jag var ganska förstörd igår. När Alex och Anders stack vid 14-tiden så gick jag och la mig igen.

Nu börjar tiden tryta. Mot Malmö.

Jag ser att det rör sig i hotellet mittemot. Det verkar vara personal som håller på att fixa med något. Jag tror inte att de ser mig. Mina gardiner är rätt bra fördragna. Fortfarande en glipa dock. Jag gillar att kunna se ut över gatan. Att se rakt in i bussarna som passerar utanför. Där ser jag de som åker, men de ser inte mig. Nåväl. Gardinerna är bra grejer. Hade varit obehagligt ifall hotellgästerna sett mig hela tiden. Martins menade att "det är ju olika människor varje dag" vilket egentligen inte alls gjorde saken bättre.

Idag har jag packat upp två kartonger. Det är bra mycket för att vara mig. Troligtvis mer än vad jag har gjort på en vecka totalt innan. Kommer nog att försöka tömma en till ikväll innan jag lägger mig. Ska försöka att komma i säng lite tidigt idag också. Gjorde visserligen det igår, men i morse var jag ändå dödstrött. Konstigt. Men på lördag ska jag sova som om det var 1999. För övrigt så måste jag packa upp massor nu då Alex och Anders kommer på lördag. Jag är så fruktansvärt glad att de gör det.

Idag på väg till lunchrestaurangen så ropade någon "pling pling" bakom mig och ville cykla förbi. Min blick gjorde att hon urskuldrande hojtade att hon inte hade någon ringklocka. Som Stenmark gjorde en serie av; jag hade hellre cyklat på någon än ropat "pling pling". Nåväl. Dagens låt är "Occasional Appearance" med Brittle Stars.

Vaknade med en såndär "You've got to be kidding me?"-relation med väckarklockan. Fast jag får skylla mig själv. Hjälpte Danne G med att skriva en debattartikel och kom i säng på tok för sent. Eller snarare gick upp för tidigt egentligen. Jag har svårt att ställa om dygnet sådär. Kommer jag nånsin vänja mig? Kommer jag nånsin att vilja vänja mig? Nåväl. Segt att gå upp i morse hur som helst. Rakt in i en stressig dag. Ett av mina projekt skulle ut på samråd och var tvunget att skickas ut idag. Massor av grejer tog mycket längre tid än förväntat, mest på grund av att en myndighet hade problem med att skicka rätt grejer till mig. Lyckades till slut och strax innan fem så skulle jag till företagspostkontoret. Vilket skulle visa sig ha slagit igen. Panik! Tack och lov så lyckades jag fixa porto till alla 71 välfyllda kuvert. Uppdraget löst. Tio minuter innan brevlådan skulle tömmas. Dessvärre gick alla tid som butikerna i centrum hade öppet så det blev ingen lampa inköpt idag heller. Jaja. Undrar hur folk reagerar på projektet? Vansinnigt uppretade samtal in 5-4-3-2-1..

Igår hade Företaget bolagsstämma. Det var första gången som jag såg någon av de som jobbar där i slips. En person. Och han höll i bolagsstämman. Skulle man stolpa upp olika saker som jag gillar med att jobba där så är nog det en av dem. För övrigt så bekräftade Alex att hon och Anders kommer på lördag. Det är mer än bra. Nu har jag också en anledning till att packa upp flyttlådorna. Fast det har jag inte gjort idag heller. Vart tar tiden vägen? Uhh..

Dagens låt är "Better Days" med TIAC.

Har inte bloggats så mycket på sistone. Fast det beror mest på att jag har varit i Karlskrona. På torsdagen var dags för en middag som jag varit på några gånger tidigare. Hållit i till och med. Det var återseende av många av de som flyttat till Göteborg: Andres, Henke, Ida och Tobias. Kul att träffa Martin (som jag bodde hos), Eileen, Mattias, Rickard G och Danne också. Väldigt många av det gamla gänget var där. Förbannat kul faktiskt. Det innebar att det blev på tok för mycket alkohol. Men det var kul. Gick upp sent på fredagen sen. Blev inget städat i lägenheten. Det var ju nämligen därför jag var där. Det var därför som jag tagit på fredagen. Nåväl. Vid 17 så slutade Martin jobbet så han, jag, Andres, Henke, Swayze, Stoffe och Tobias körde en after work. Käkade lite och tog några öl. Stoffe vägrade äta då han menade på att han hade sin Dolmio-dag... Vi hamnade på loftet på ett i övrigt öde Playbar där det dracks omotiverat många öl. Förbannat trevligt dock. 2004 all over again. Jag saknar verkligen de där karaktärerna.

Lördagen blev en städdag. En lite småskakig sådan visserligen, men ändå en städdag. Fick ordning på köket. Efter det middag hos Mattias och Eileen med ungefär samma gäng som på fredagen. De stack vidare till någon av Mattias kompisar sen medan jag hamnade hos Alex där hon hade en hatt-fest. Jag hade inte fixat någon hatt så jag fick låna en basker. I kombination med min svartvit-randiga tröja såg jag omotiverat fransk ut. Hatt-festen var kul. Utgången var inte lika bra, men det var kul att träffa en massa folk man inte sett på länge. Förvånansvärt nog så valde jag bort efterfesten och gick hem till Martin och la mig. Ansvarsfullt minsann. Och väldigt väldigt ovanligt för att vara mig. Städning sen på söndagen. Badrummet. Nu är jag färdig med städningen. Eller ja, så färdig som jag kan bli. Tog ett sista kort på lägenheten innan jag låste och gick. Hemresan gick bra i en tyst och mörk kustbuss. Somnade till The Chameleons.

Har försökt packa upp lite grejer och så i lägenheten, men det går sådär. Jag behöver ett fast datum där jag vet att allt måste vara uppe. Nått sånt finns inte riktigt än. Alex och Anders ska eventuellt komma på lördag. Får se hur det blir med det. Om de bestämmer sig för att komma så lär jag få jobba. Men det vore kul om de kom. Klubb Wish som ska vara på lördagen verkar bra, liksom bandet som kommer. Vet inte vem jag ska släpa med mig om de inte kommer. Nån som är sugen på att gå? Nåväl. Jag har åtminstone fått upp gardinerna. Det är ett framsteg.  

Dagens låt är "When Prefab Sprout Wrecked My Mind" med Blind Terry. Finns i länken ovan.

Det har varit mycket idag. Resa fram och tillbaks till Nässjö. Staden där fadern är född och där farfadern tog SM-guld i bandy för 2000 år sedan. Företaget har ett projekt där och det är jag som ansvarar för det. Det är ett rätt intressant projekt, så det är kul. Lite segare att ta sig fram och tillbaks dit bara, även om jag hade tur med tågplatserna idag. I sätet på andra sidan gången satt en man som såg ut som John Goodman i The Big Lebowski.
När jag bytte tåg i Alvesta på vägen hem så ringde någon. Det var ett Malmönummer. Fattade inte vad det gällde först, men det var från en branschorganisation som jag skickade in exjobbet till på uppmaning av professor Anders. De meddelade glatt att jag fått ett stipendie på 8000 kr. Väldigt oväntat, minst sagt. Men kul. Ska till Malmö och hämta det den 19:e. Ja, om jag får ledigt då alltså. Fast jag antar att sånt är positivt för företaget också. Det känns för övrigt ganska konstigt att få stipendie för exjobbet sådär. Jag har alltid kännt att förr eller senare så ska någon genomskåda det. Inse att exjobbet var ju inte alls så bra. Själv tycker jag inte att det var det. Fast alla andra verkar tycka det. Det är lite samma sak som jag känner nu när jag jobbar. Borde det inte komma någon och säga "Men hallå, den här killen kan ju ingenting!". Men ingen säger något. Innebär det att ingen ser att kejsaren är naken. Eller är det helt enkelt så att jag, hemska tanke, faktiskt presterar? Är det såhär det känns när man börjar bli vuxen? Jag vet inte om jag vill det än.

Imorrn jobbar jag bara halv dag. Sen bär det av till Karlskrona. Ska städa av lägenheten och besöka på tok för mycket fester. Middag på torsdagen, AW på fredagen och hattfest hos Alex på lördagen. Jag måste skaffa hatt. Uhh. Men det ska bli kul att träffa alla igen. Ett gäng från Göteborg kommer med bland andra Henke, Andres och Ida. Det kommer att bli kul. Är lite orolig för min sinnesstämning bara. Den i kombination med alkohol kan sluta hursomhelst. Eller ja, inte hursomhelst egentligen. Mer hamna hos fel person-sättet. Vi får se hur det går. Nåväl. Nu är det dags för sängen. Det där med att gå upp tidiga morgnar är verkligen inte jag.

Inflyttad! Så skönt, så skönt! Sitter här i min för stunden taffligt möblerade lägenhet och smånjuter. Inte av hur det ser ut i lägenheten och så alltså utan för att jag faktiskt sitter här. Jag har sett fram emot att flytta in i den här lägenheten sen jag fick den. Känns inte riktigt hemma än, men det kommer väl. För det första så måste jag skaffa mig gardiner och ett duschdraperi. Det behovet har jag märkt idag om inte annat. Känns som om folk ser in, framförallt från hotellet mittemot. Plus att avsaknaden av duschdraperi gjorde att man fick duscha rätt defensivt. Så att säga. Annars så är det ganska tråkigt att packa upp. Massor och massor av saker. Kanske enklare att bara lägga en duk över kartongerna och låtsas som ingenting?

Fick nyckeln i fredags. Vicevärden var en trevlig man med vad som kan ha varit världens slappaste handslag. Jag och fadern åkte och hämtade lite kartonger i Karlskrona så att det skulle bli lite mindre att flytta sen. Efter det så hamnade jag hos Junior tillsammans med Carl, Johan och Rickard. Det dracks lite öl och så. Jag satt där och insåg att de inte förändrats något alls sen vi umgicks på gymnasiet. Jag behöver träffa andra människor i den här stan. För varje gång jag träffar dem inser jag att jag har rätt lite gemensamt med de jag kände innan jag flyttade. Satt mest och drömde mig bort när vi satt där. Nåväl. Johan och Rickard hjälpte mig att flytta sen på lördagen. Det gick rätt smidigt. Allt fick plats och så. Rickard hade foppatofflor. Eller ja, inte riktiga utan de där plagiaten. Jag retade honom hela resan men han förstod inte hur fel det var. Jaja.

Dagens låt får bli Broder Daniels "Happy People never fantasize".