The World According to Jones

En av arbetskamraterna hade med sin son till jobbet idag. En tyst, lugn och snäll femåring som jag inte minns namnet på. Han satt och lekte lite med sina lego-bilar (lego! jag saknar tiden då man lekte med lego! ett kantigt plastparadis för en ung kreatör!). Första timmarna sa han inte så mycket, men sen började han prata och så. Det var lite kul att lyssna på. "Mamma, varför jobbar du här? Varför är du inte polis? Jag vill bli polis när jag bli stor. Gå på polisskolan. Mamma, finns det någon tjuvskola? Det borde inte få finnas, för tjuvar är stygga." Kul liten kille. 5 år och redan ett starkare rättspatos än vad jag har. Det är lite sorgligt på ett sätt.

Vi hade besök av en it-tekniker under dagen också. Vad är det med it-tekniker som gör att de alltid har en handsfree i ena örat? Inte någon stor modell heller utan en såndär som sitter lite som en klo runt örat? Jag har aldrig förstått mig på det där. Varför vill man gå omkring med sånna på sig under hela dagen, trots att ingen ringer? Det är ju bevisligen fruktansvärt fult. Jag borde frågat honom. Jag misstänker att han skulle svarat att "det är praktiskt". Men det är ingen ursäkt. Det är praktiskt med foppatofflor, träningsoverall och tubsockor också men det gör det inte mer rätt för det.

Har gjort klart tre grejer idag som ska till nämnden på måndag. Kändes skönt. Lite av ett avslut. Men vad ska jag nu göra på måndag? Har visserligen andra projekt, men de är alla i startgroparna. Nåväl. Det ordnar sig. Imorrn är jag förresten ledig. Mumma. Hämtar nyckeln vid 10 på förmiddagen. Oh, what a feeling.