En onsdag
Lång dag på jobbet idag. Kom hem strax efter 19. Hade rätt mycket att göra så jag tänkte att det är bättre att ha det klart nu än att det blir stressigt imorrn. Tre grejer som jag jobbat med ska iväg till en byggnadsnämnd för beslut. Två av dem har jag jobbat mycket med. Får se hur det går. Vore skönt om de gick igenom utan för mycket kommunsynpunkter. Efter det får allmänheten ta del av dem. Spännande och lite overkligt. Ingen av planerna har jag gjort från scratch dock. Den dagen en sån går igenom, en plan där jag gjort allt efter eget huvud, då är det dags att fira. Minst sagt.
Annars har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. Tjejen som var på jobbet idag och städade hade ett fint leende. Sånt ska inte underskattas. Inte heller det faktum att jag har beställt bredband, el och sånt till den nya lägenheten och dödat alla abonnemang til den gamla. På fredag får jag nycklarna. I övermorgon. Jag ser så fram emot det. Det blir en mindre tur till Karlskrona och hämta lite grejer då. Kläder, dator och några lådor och så. Sen går det riktiga flyttlasset på lördag. Tre nätter kvar att bo hos föräldrarna alltså. Jag är inte helt missnöjd, det ska sägas.
De fyra typerna av buss-sociopater
Det blev en hel del packande i lördags och söndags. Nästan bara faktiskt. Men så är nästan allt nedpackat nu också. Att allt inte är det är lite dåligt. Misstänker att jag är lite för slö av mig. Vad som är värre är att jag inte hann städa något. Det ger mig lite ångest. När i hela friden ska jag hinna göra det? Knappast samtidigt som jag flyttar. Inte dagen innan, fredag, när jag och fadern åker och hämtar lite smågrejer. Kanske helgen efter när jag är i Karlskrona? Då är visserligen tanken att jag ska träffa Martin, Andres och Henke. Svårt detta. Och med vissa ångestvibbar. Mycket stressande blev det i söndags. Kunde inte andas ut ordentligt förrän jag satt på kustbussen. Somnade redan innan vi lämnat stan. Konstigt nog egentligen med tanke på att jag drabbades av tre av de fyra olika typerna av buss-sociopater som finns. Bakom mig satt en tjej som såg på film på sin laptop och som inte bemödigade sig med att ha hörlurar till. Nån form av actionfilm var det. Jag vill inte höra explosioner mitt i
Chameleons "Childhood". I sätesraden höger om mig satt en kille som lyssnade på musik så högt att resten av bussen fick stå ut med den också. Han satte sig längre fram sen eftersom en medpassagerares oroliga hund verkade skrämma honom (oroliga hundar gills inte på sociopatlistan). Den tredje var en tjej två säten längre fram som berättade högt och tydligt om sitt privatliv i sin mobil och för en totalt ointresserad buss. Hon gick av i Hossmo. Det kan hon ha. Den fjärde typen är stolsryggsmarodörerna, de som fäller ner stolsryggen trots att de har någon bakom. Sånna dödar jag och slänger av bussen. Eller ja, nästan. Jag skäller på dem till de fäller tillbaks den. Alltid något.
Idag har varit en bra dag på jobbet. Mycket ritande. Eller ja, i datorn då men det gills faktiskt. Jag gick till jobbet med en positiv känsla också. Vet inte riktigt varför jag var på gott humör när jag vaknade. Tror inte att jag vill ta reda på det heller. Det kan vara så enkelt som att det faktiskt var lite ljusare på morgonen nu efter att klockan ställts tillbaks. Eller så ser jag ljuset i tunneln med lägenheten. Jag borde kanske fundera lite på hur den ska möbleras? Ja, det borde jag nog. Snart.
Du ser lite vilsen ut, Jones?
Gick upp vid 8.30 i morse. Det är inte direkt min standardtid på lördagar, men jag kan inte sova så mycket längre numera. Jag misstänker att det beror på att jag går upp så tidigt när jag jobbar. Nåväl, tog en sväng in till stan för att se om jag hittade något i klädväg. Det var mycket folk i stan, något som jag ogillar. Jag trivs inte när det är massa folk runtomkring mig. Eller ja, inte på stan åtminstone. På konserter och så stör det mig inte så mycket. I stan är värre. Där rör man sig ju, oftast i annan hastighet än andra. Plötsligt så får man en barnvagn i sidan eller så. Nåväl. Fick lite tunnelseende när jag gick där, som vanligt när jag är i den här stan. Träffade på Catwoman. Vi snackade lite, men det blev lite krystat på slutet såsom det ofta blir när två människor som inte riktigt vet vart de har varandra pratar. Träffade även på hon som jag skrev en hel del om i början av min bloggtid. Hon sa att hon tyckte att jag såg lite vilsen ut. Jag tror inte att hon vet hur rätt hon hade. Fast på ett annat sätt. Det är en konstig tid just nu. Jag har inte greppat den alls. Svårt att förklara.
Jag traskade runt lite på måfå ett tag innan jag dövade känslan genom att köpa på mig lite kläder för på tok för mycket pengar. Blev bjuden på fest ikväll också, men jag tror inte att jag kommer att gå. Att dricka alkohol ikväll kan bara sluta fel.
Fredagskväll
Tillbaka i Karlskrona igen för att packa det sista. Eller ja, sista och sista. Det är rätt mycket kvar faktiskt. Framförallt om jag ska städa och så nu också. Men vi får se hur det går med det. Jag har varit här i tre timmar nu och jag har inte gjort så mycket annat än att äta pizza och ta det lugnt. Egentligen är jag sjukt festsugen just nu, men det verkar inte alls bli något av det. Jag har öppnat mig en öl som jag sitter och avnjuter medan jag lyssnar på
Jonas Game. Jag känner mig inte alls "kontinental och skönt osvensk" som sitter och dricker öl ensam. Snarare patetisk. Men Jonas Game är bra och det måste väl ändå vara något värt?
Jag åkte kustbussen hit i eftermiddags och hade ett stolspar för mig själv. Inga feta människor med sjuka barn brevid mig. Det är värt mycket. Framför mig så satt det en söt tjej. Det gör ofta det. Eller ja, inte alltid framför mig men alltid nånstans på bussen. Givetvis är jag för svensk för att ta kontakt med någon av dem. Eller ja, nästan åtminstone. Jag hade ju den där post-it-idéen för mig förra sommaren. Men den gills inte riktigt tror jag. Sen vet jag inte riktigt vill ta kontakt med folk så heller. Kustbussen för mig är nog att sjunka ner i musik och vara lite smygkär i den personen som döpte en gata i Söderåkra till "Kärleksvägen".
Ölen är nästan slut nu. Dagens låt är "Wont back down" med Jonas Game. Den finns på länken ovan. Man måste bara scrolla ner bland låtarna i musikrutan där. Eller vad det nu heter.
Payday
Det var nästan lite skräckfilmsfeeling när jag gick till jobbet i morse. När jag gick ner för slänten mot vattnet så var det fortfarande rätt mörkt och dimmigt. Nånstans i dimman hördes en tvåtaktsmotor. Det kändes som om det skulle kunnat komma in en tom båt med ett lik i och dunka in i strandkanten närsomhelst. Det enda som mötte mig var en ensam joggare. Jag blev nästan besviken. När jag nästan var framme vid jobbet så fanns där en stor stor lövhög. Synd att man har en inneboende känsla av att det är fel att hoppa i lövhögar som 24-åring. Jag undrar hur folk på väg till jobben tänkt om de såg en man stå med knäna upp i löv, med händerna i triumf i luften, blundandes och med ett lyckligt leende på läpparna. Jag tror att de hade varit avundsjuka.
Lönen kom idag. Stor grej för mig. Plötsligt så har jag pengar. Det har jag inte haft sen i jul. Eller ja, aldrig egentligen om man räknar bort studiebidrag och sånna saker som egentligen inte gör att man får pengar utan mest bara räddar en för månaden. Jag firade genom att gå och titta på möbler men inte köpa några. Köpte en tröja dock. Lönen måste ju firas på något sätt. Efter det var jag för första gången i min nya lägenhet. Ville kolla lite grejer, sånt som vart tv och bredbands-uttag fanns och så. De som bodde där nu var verkligen genomtrevliga. Deras son var rätt gullig också. Ett år var han. Gick och hämtade mina skor när jag skulle gå (eller om det var när han tyckte att jag skull gå?). Var på gott humör när jag gick därifrån. Lite mer viss om att även trevliga människor får söta tjejer. Haha. På väg hem så fastnade jag vid vattnet än en gång. Det var inte en krusning på vattnet, det var fullmåne och man såg staden i bakgrunden. Det kan ha varit den finaste vyn jag sett på länge. Än en gång förbannade jag att jag inte har nån bra kamera.
Huvudvärk
Jag har huvudvärk för andra kvällen i rad. Jag vet inte om det beror på långa arbetsdagar eller om det är för att jag bor hemma. Eller håller jag på att bli sjuk? Uhh. Det har jag inte tid med. Jag borde kanske lägga mig? Fast jag vill egentligen inte missa
Studio 60. Det är en av få grejer som jag ser på tv i veckorna här. Det är förresten ytterligare en nackdel med att bo hemma. Här finns bara en tv och man måste argumentera för saker man vill se. Fadern till exempel gillar inte Studio 60 utan anser att den är för "pratig" (övriga saker som fadern ser som för "pratiga" är
Dexter, allt med Filip&Fredrik samt filmer utan explosioner). Jag ser fram emot att flytta in i lägenheten och få se på min egen 23-åriga tv igen.
Hade ju tänkt att välja "Klåparen" som dagens låt, men nu upptäckte jag att jag redan hade gjort det en gång. Ett knappt år sen var det och inlägget handlar delvis om en grej som jag fortfarande har lite ångest över. Inte så mycket längre dock. Det är andra gången som jag är påväg att ta en låt som redan varit. Förra gången var det också ungefär ett år emellan om jag inte minns fel. Jaja. Såg att
TIAC, ett av banden från min och Alex lilla festival, släppt nya låtar, men jag kan inte lyssna på dem för jag sitter på en dator utan högtalare. Jag tror att det är ungefär såhär det måste kännas att få en kam när man är skallig.
Och allting är som förut
Det var mörkt idag när jag gick hem från jobbet. Det berodde väl inte direkt på jobbet, det var mer att jag gick hem sent. Vägen hem är ganska fin under dagen, men nu på kvällen var det väldigt mörkt. Inte för att det stör mig egentligen. Jag trivs rätt bra i mörkret. Det är en bra väg annars. Längs med vattnet. När jag gick hem så glittrade månskenet på vattenytan. Det är i sånna lägen som jag inser att jag borde köpa mig en riktig kamera. Fast jag vet med mig att det är i just sånna lägen som jag skulle ha glömt den hemma ändå. Passerade min låg- och mellanstadieskola strax innan jag var hemma. Jag gör det varje dag nu medan jag bor hemma. Det känns konstigt varje gång. Låg- och mellanstadietiden var väl inte sådär jättebra egentligen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något med den tiden som jag känner lite olustkänslor för. Jag valde att fortsätta titta på vattnet. Mötte inte en människa. iPoden spelade "
Klåparen" med Kent och det passade så väldigt bra just då. När jag kom hem så var inte utebelysningen tänd. Jag var inte speciellt förvånad.
Ett streck på väggen, ett kryss i kalendern
Det är så svårt så svårt att gå upp på morgnarna nu. Det är mörkt i rummet. Det är mörkt ute. Jag går upp vid en helt okristlig tidpunkt, åtminstone för att vara för mig. 06.30 har liksom inte ens funnits med på min klocka förut. Eller det var en lögn, jag har ingen klocka. Men jag har alltid levt efter tanken att det är en mänsklig rättighet att gå upp vid 10. Men jag vänjer mig väl vid det här också antar jag. Förr eller senare.
Knappt två veckor tills jag flyttar in i min nya lägenhet. Jag har precis adressändrat. Det är ett stort steg på vägen. Det ska bli skönt att bo i en egen lägenhet igen. Att bo hemma nu i en knapp månad har kännts.. sådär skulle man väl kunna sammanfatta det som. Anledningen till att det trots allt funkat hittils är att jag har vetat att det är temporärt. Att det finns ett inflyttningsdatum som kommer närmare. Jag kryssar av en dag i kalendern för varje dag som går. Det håller mig på banan.
För övrigt kom jag precis på mig själv med att försöka peta bort smuts på skärmen med muspekaren. Jag kan inte säga att det var en av mina stoltaste stunder.
The misty signs of laughter
Det blev en trevlig helg till slut. Martin dök upp på fredagskvällen. Det dracks öl och tittades på musikvideos från 80-talet. Jag har omotiverat många sånna på min dator där. Det var en bra kväll hur som helst. Lördagen var lite mer produktiv. Fick ju givetvis inget packat på fredagen, men under lördagen så åkte nästan allt porslin ner. Vinglasen är nedpackade till exempel. Det är ett stort steg bara det. På lördagskvällen blev det sedan utgång. Middag först tillsammans med Martin, Eileen och de besökandes Josef och Torkel. Riktigt kul att träffa dem igen. Eller ja, främst Torkel då eftersom jag trots allt träffat Josef i både torsdags och fredags. När de andra vek ner sig så gick jag och Martin till Nivå. Jag började tappa motivationen lite själv innan vi hamnade där, men när vi gick upp till jackinhängningen så hittade vi Alex vilket lite räddade min kväll. Satt och snackade en del med henne och dryftade några av mina oroskänslor inför Kalmar. Jag tror att jag har gått igenom de här. Det var skönt att prata med någon som känner ungefär samma sak. Eller nästan samma sak åtminstone. Jag vet inte. Söndagen blev rätt slapp. Packade två lådor till. Den gången åkte stereon ner. Inte datorhögtalarna än dock. Det blir det sista. Fick skjuts till Kalmar av Josef sen. Ingen kustbuss. Underbart.
Fick massage på jobbet idag. En av de jobbförmåner som jag kommer att vänja mig mest vid tror jag. Nåväl. Dagens låt blir "
Flash In The Night" med
Secret Service.
Snö
En dag där ens första tanke är "What the flying fuck?" kan egentligen inte sluta bra. När jag vaknade och tittade ut genom fönstret i morse så snöade det. Det är inte riktigt den början på dagen som jag behöver. Inte om jag ska kunna ta mig igenom dagen ordentligt. Efter tre väl valda låtar påväg till jobbet så fanns det dock hopp. Väl på jobbet drabbades jag av nån svacka (och av en miljöcertifieringskontrollant, men det är en helt annan sak) och fick inte så mycket gjort. Inte så mycket gjort på det där sättet som gör att man har lite dåligt samvete när man går ifrån jobbet. Å andra sidan så hade jag huvudvärk större delen av dagen. Jag antar att jag kan skylla på det. Huvudvärken höll i sig även på bussresan. Småslumrade lite till den nya Kent-skivan på den halvtomma bussen. Tillbaka i Karlskrona nu. Det är tyst och mörkt i grannskapet. Det är inte helt fel alltid.
Dagens låt är "Columbus" med Kent.
You wouldnt believe me if I said, the things I've seen went over my head
Bloggsvacka ett tag, men det finns faktiskt anledning till det. Har suttit väldigt lite vid datorn den senaste veckan. Förra helgen var jag i Karlskrona och fixade lite med flytten. Plus drack öl med Martin och Komen, icke att förringa. På bussen dit satt jag och pratade med Eleonor också, en av mina klasskompisar från högskolan. Hon och Peaches jobbar ju på kommunen. Eileen funderar på att söka där också. Det hade varit riktigt kul faktiskt. Även om hon säkert mest hade pendlat och haft sig. Annars så fick jag faktiskt lite packat förra helgen. En massa porslin och så. Nu när jag väl börjat så misstänker jag att det kommer att gå rätt fort. Det är ett stort steg. Nu har liksom flyttandet börjat. Bil är bokad och allt. 3 november händer det.
Denna veckan har annars mest varit jobb. Rätt långa dagar också. Jag jobbade in lite tid och så. En plan är klar för samråd också. Min första på Företaget. Det är riktigt kul faktiskt. Jones levererar. Nåväl. Idag var det seminarie i Oskarshamn. Träffade på Josef som jobbar där. Han var en av de som jag var och åkte skidor med vintern 06 för den som vill kolla upp det i bloggen. Stadsarkitekt Leo var där också, min chef från sommaren 06. Kul! Seminariet handlade för övrigt om landskap. En av föreläsarna hade använt sig av
Comic Sans till rubrikerna i sin presentation. Min första tanke var att döda honom, men jag misstänker att straffen för typsnittsrelaterade hatbrott är rätt hårda. Han fick slippa undan. Den här gången.
Jag har gått och nynnat på "
Tesla Girls" med
OMD i en vecka nu. Den får bli dagens låt.
Och så plötsligt. Där var den.
Jag gjorde en läskig upptäckt idag. Jag har aldrig tänkte på det innan. Inte vad jag kan komma på åtminstone. Jag satt i godan ro på kontoret och jobbade. Insåg att jag behövde få tag på lite information så jag ringde upp de som hade svaren. Och så plötsligt. Där var den. Telefonrösten. Jag har skaffat mig en telefonröst. Jag hörde mig själv prata med den. Den lät insmickrande och trevlig. Den uttalde ibland ord på ett lite annat sätt. Den uttalade mitt efternamn lite annorlunda. Jag hatade den givetvis omedelbart. Intensivt. Jag satt och lyssnade på den. Mer på den än på den personen som jag pratade med. Jag satt och stirrade en stund på skärmen efter samtalet. Bestämde mig för att den måste bort. Men vid nästa samtal var den där igen. Och gången efter. Den sitter djupare än vad jag trodde. Fan.
In the morning
Många går gärna upp vid 05.30. Så icke jag. Men idag var ett undantag. Eller undantag och undantag. Jag gick upp då. Men det var med nöd och näppe att jag kom upp. Jag och några på jobbet skulle iväg och inventera och jag skulle därmed vara på jobbet vid sju. Inte så konstigt tycker folk kanske, men jag är hysteriskt morgontrött. Men det var intressant att gå till jobbet då. Det var väldigt lite folk ute. Jag gick och smånynnade för mig själv. En man i 60-årsåldern tittade konstigt på mig när jag uppenbarligen sjöng "oh-oh-Enola Gay" lite väl högt. Nåväl.
Noterade på kontoret att de flesta har på sig nån form av tofflor när de jobbar. Ingen har foppatofflor. Jag har hamnat på en civiliserad arbetsplats.
En bra fredag
Helgen. Wow. Eller ja, mest fredagen egentligen. Åkte ju tillbaks till Karlskrona för att packa. Det gick väl sådär med packandet egentligen. Men resten var bra. Alex och jag gick och spontansåg
The Mary Onettes som spelade på Porslinan. Med tanke på förutsättningarna (en gitarr som gick sönder efter 3/4 av spelningen och en publik till 90% bestående av 17-åringar) så gjorde de en bra spelning. Alex bjöd med dem till klubben sen, vilket de kul nog tackade ja till. För det var ju dags för klubb igen. Eller clüb om man så vill. Det börjar bli en bra tradition nu. Som vanligt så sker sånna bra saker när jag lämnar stan. Men i fredags var det bra. Dubbelt så mycket folk som sist och bra mycket längre. Som jag har saknat att kunna dansa till bra musik. Kvällen avslutades med efterfest hemma hos långe Christian med plättar och nån tysk sprit. Kom hem strax innan sex på morgonen och konstaterade att jag varit vaken i ett knappt dygn. Det kändes dagen efter kan jag säga. Det gjordes inte många knop. Det mest aktiva jag gjorde var att se på film med Martin och Komen. Men det är alltid trevligt. Nu är det Kalmar och jobb igen. Det är inte så jävligt det heller.
Dagens låt får bli "
Lost" med Mary Onettes. Mest för att den var så bra i fredags. Som så mycket annat.
Dödsträdet

Det här är ett träd på granntomten här i Kalmar. Ni får ursäkta den dåliga bilden. Den är tagen med mobilen. Nåväl. Det är ett träd som sagt. Ett ganska gallrat träd. Trädets ägare vill att det ska se ut sådär. Att det ska ha den formen. Det är ett speciellt träd för honom. Inte främst för att han planterade det som liten utan mer för anledningen till att han planterade det. Han planterade trädet för att det en dag skulle användas som material till kistan han ska begravas i. Det är en ganska morbid idé att ha som barn. Minst sagt. Jag misstänker också att det är därför han inte sålt huset. För han bor där inte längre själv. Han bor i Kungsbacka. Just nu bor hans 101-åriga mamma i huset. Troligtvis flyttar sonen in sen. Jag vet inte. Men den dagen trädet är borta så kommer jag att veta varför.
Ett streck till på väggen
Att bo hemma hos föräldrarna börjar tära lite på mig. Då har jag ändå bara gjort det i en knapp vecka nu. En månad kvar. Jag ritar streck på väggen som fångarna i tecknade serier gör i sina celler. Åtminstone gör jag det mentalt. Men jag är ju van vid att bo själv. Att få ha mina egna rutiner. Nu är det två till i huset. Det rubbar mina cirklar, minst sagt. Plus att jag saknar musiken. Det är verkligen svårt att inte ha musik omkring sig när man är så van vid det. Nu är det bara tystnad. Eller som nu när jag sitter här och skriver, en dovt surrande köksfläkt. För datorn med internet finns ju i köket hos föräldrarna. Inte en bärbar, utan en stationär. Det är något inte ens jag hade kunnat komma på. Igår när jag kom hem för att ladda iPoden och läsa mailen så hade datorn säckat ihop. Fyra timmar tog det att ordna upp det. Det var visserligen mest av självbevarelsedrift. Hade jag inte haft nån musik i öronen på bussresan till Karlskrona på fredag så hade jag hängt mig på bussen.
Tredje dagen på jobbet idag. Börjar bli lite varmare i kläderna. Igår var vi fyra på jobbet som for iväg och fick vaccin mot TBE. En tjänsteförmån som inte ska underskattas. Jag är tack och lov inte spruträdd. Det var jag när jag var liten. Nästan extremt faktiskt. Minns en gång när jag var väldigt liten och skulle få nån spruta, eller om det nu var ett blodprov. Det tog evigheter innan de fick sticka mig. Minns att det var en äldre man som tog nån form av blodprov brevid. Han försökte hjälpa mig genom att föreslå att vi skulle ta blodproven samtidigt. Fin gest. Jag minns att jag ändå sköt upp det och att de inte fick ta blodprov på mig förrän efter ytterligare nån knapp kvart. Minns att jag skämdes över det, trots att jag var liten. När jag tänker efter så är det bara den delen jag kommer ihåg. Minns inte något alls om själva sprutan. Tror inte att jag haft några problem med sprutor efter det.
Tillbaka till framtiden
Sitter i Kalmar nu. Köksbordsbloggar. Med lite tur så kanske jag får ett blogginlägg att funka. Den här datorn är sjukt opålitlig. Vet inte om det beror på att jag övergav den för 3,5 år sen när jag bytte? Är den månne bitter? Nåväl, det är den som jag får använda när jag är i Kalmar. Vilket är veckodagarna. Ungefär. Åkte hit i torsdags. Klippte mig i fredags och så. Och läkarbesök nu inför jobbandet. Första läkarbesöket på väldigt länge. Gymnasiet senast? Läkarna konstaterade att jag fortfarande är i livet. Bra det.
Första utgången i Kalmar på väldigt länge nu i lördags. Jag, Peaches och en arbetskompis till honom besökte ett av stadens uteställen. Det var rätt okey. Mycket folk. Träffade på Barve och hans tjej som jag aldrig minns namnet på. Har samma problem varje gång jag går ut bara. Jämför det alltid med min och Alex konsertkväll. Hur kul jag hade då. Det är en dum grej att jämföra med. Jag blir bara besviken. Jaja. Såg att det funnits en bra klubb här i våras, men den verkar ha lagt ner. Min vanliga tur. Men jag är inte bitter. Inte jag inte.
Började jobba idag också. Tänker inte skriva så mycket om det. Vill inte skriva så mycket om jobbet på bloggen. Men det var skönt att börja. Verkar vara ett bra ställe med bra människor. Tror att jag kan trivas. I övrigt har det inte hänt så mycket. Har köpt mig ett par svarta jeans. Det är en bra grej. Har också insett att det tar exakt 11 minuter och 48 sekunder att gå in till stan från föräldrahemmet. Jag tänkte egentligen inte klocka det, men det är den tiden som det tar att spela "Electricity", "Messages" och "Enola Gay" med OMD på iPoden. Det är lite fint på nått sätt.