Och allting är som förut

Det var mörkt idag när jag gick hem från jobbet. Det berodde väl inte direkt på jobbet, det var mer att jag gick hem sent. Vägen hem är ganska fin under dagen, men nu på kvällen var det väldigt mörkt. Inte för att det stör mig egentligen. Jag trivs rätt bra i mörkret. Det är en bra väg annars. Längs med vattnet. När jag gick hem så glittrade månskenet på vattenytan. Det är i sånna lägen som jag inser att jag borde köpa mig en riktig kamera. Fast jag vet med mig att det är i just sånna lägen som jag skulle ha glömt den hemma ändå. Passerade min låg- och mellanstadieskola strax innan jag var hemma. Jag gör det varje dag nu medan jag bor hemma. Det känns konstigt varje gång. Låg- och mellanstadietiden var väl inte sådär jättebra egentligen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det är något med den tiden som jag känner lite olustkänslor för. Jag valde att fortsätta titta på vattnet. Mötte inte en människa. iPoden spelade "Klåparen" med Kent och det passade så väldigt bra just då. När jag kom hem så var inte utebelysningen tänd. Jag var inte speciellt förvånad.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits