Take me out tonight, Take me anywhere, I dont care
Fest igår. Min "/-fest". Alltså, inflyttnings-/födelsedags-/golvläggnings-/ommålningsfest. Nu är det förvisso ett halvår sen jag flyttade in och en dryg månad sen jag fyllde år, men bättre sent än aldrig, eller? Plus att jag inte ville ha inflyttningsfest innan allt var klart i lägenheten. Nåväl, jag hade en ambition om att blanda lite människor. De olika grupperna människor som finns i min värld. Eileen, Mattias och Martin kom från Karlskrona. Andy och hans tjej kom från jobbet, tillsammans med Exjobbs-Linda. Känd-från-TV-Nick och Reporter-Linus var där. Plus Carl, Fredrik, Johan, Simon, Fäktaren och hans tjej samt Kinesen från de som jag umgicks med innan jag flyttade till Karlskrona. Grupperna funkade sådär tillsammans. Jobbgruppen och Journalisterna funkade bra ihop. Karlskronagänget fungerade med alla. Det gamla gardet funkade bäst med sig själva, förutom Fäktaren och hans tjej som mest umgicks med Karlskronafolket. Så den delen var sådär halvlyckad. Förberedelserna var däremot mer lyckade. Bålen gick åt, liksom tilltugget. Men jag vet inte, jag hade inte så jättekul, faktiskt. Men det var fint att träffa Eileen, Mattias och Martin igen.
Känd-från-TV-Nick och Reporter-Linus gav mig två små LEGO-modeller i inflyttningspresent. Jag blev omotiverat lycklig över dem.
Folket från tiden innan jag flyttade härifrån. Jag vet inte, det känns konstigare och konstigare att umgås med dem för varje gång det blir. När jag flyttade härifrån hade vi precis gått ut gymnasiet. Nu har jag kommit tillbaka, jag är 25 och har en annan syn på livet. Många av dem verkar inte ha förändrats något sen dess. Det skrämmer mig lite. Är det det som är skillnaden på oss, att jag lämnat stan? Är det sån man blir om man aldrig byter miljö? Jag vet inte. Men jag behöver lära känna fler andra människor i den här stan annars kommer jag att förgås tror jag. Det börjar kännas trångt.
När folk hade gått inatt så hade jag svårt att sova. Satt och lyssnade på musik till jag kände att jag kunde somna. Nattens låt, och det som får bli dagens är "There is a light that never goes out" med The Smiths. Sannolikt en av historiens bästa låtar.
Känd-från-TV-Nick och Reporter-Linus gav mig två små LEGO-modeller i inflyttningspresent. Jag blev omotiverat lycklig över dem.
Folket från tiden innan jag flyttade härifrån. Jag vet inte, det känns konstigare och konstigare att umgås med dem för varje gång det blir. När jag flyttade härifrån hade vi precis gått ut gymnasiet. Nu har jag kommit tillbaka, jag är 25 och har en annan syn på livet. Många av dem verkar inte ha förändrats något sen dess. Det skrämmer mig lite. Är det det som är skillnaden på oss, att jag lämnat stan? Är det sån man blir om man aldrig byter miljö? Jag vet inte. Men jag behöver lära känna fler andra människor i den här stan annars kommer jag att förgås tror jag. Det börjar kännas trångt.
När folk hade gått inatt så hade jag svårt att sova. Satt och lyssnade på musik till jag kände att jag kunde somna. Nattens låt, och det som får bli dagens är "There is a light that never goes out" med The Smiths. Sannolikt en av historiens bästa låtar.
Kommentarer:
Trackback