Take me out tonight, Where there's music and there's people
Dödsstressig, sen och jobbig dag i tisdags. Tidig morgon och flygresa på onsdagsmorgonen. Var ändå på gott humör där på morgonen av någon anledning. Jag gick och nynnade på "There is a light that never goes out" med Smiths, lite för högt, lite för länge. Såpass länge att jag inte märkte att det stod folk på andra sidan busstidtabells-pelaren. Nåväl. På andra sidan gången i planet så hade jag en bastand kvinna med jobbig röst och en kroppshydda i stil med Kikki Danielsson. Till höger om mig hade jag en finne som vill ha "VIIIIIIIN.. white!" strax efter nio en onsdagsmorgon. När planet lämnade flygplatsen så fick jag en dålig känsla i magen. Jag har aldrig haft några problem med att flyga, men nu var det något som kändes fel. Inget hände naturligtvis. Av någon anledning så var det inte oron för en eventuell olycka som störde mig mest utan att om något skulle hänt så skulle ingen vetat att jag haft en dålig känsla. Vad det nu betyder.
Hann inte titta något i affärer eller något under onsdagen, det var i praktiken direkt från flygbussen till föreläsningarna. Träffade på Karin från min högskoleklass där, samt några andra jag kände lite. En av dem var en tjej som jag råkade strula med för länge sen, men inte såpass länge sen att det inte finns med i bloggen. Det känns jättelänge sen. Men nu när jag såg henne igen så förstod jag direkt varför det hände. Konstigt egentligen. Nåväl. Efter föreläsningarna en snabb sväng till hotellet som smidigt nog låg vid Medborgarplatsen och direkt iväg och träffa Danne, Niklas och Motala-Sara. Det blev lite middag och några öl, kanske någon för mycket för en vanlig onsdag, men inte i det långa loppet. Det var väldigt kul på det hela taget. Jag insåg att jag skulle kunna tänka mig att flytta till Stockholm. Inte bara för musikens skulle eller det faktum att nästan alla var snyggt klädda.
Tidig morgon igen, hotellfrukost och föreläsningar. Trevligt och för det mesta intressant. Satt och småsnackade med Karin större delen av tiden. Ont om tid sedan och hemresa medelst flygbuss med Joy Division i lurarna, inget passar så bra en regnig bussresa. Flygresa hem, ingen fet kvinna, ingen vin-finne och ingen konstig känsla. Hemma strax efter sju, vilket firades med insikten om att jag hade tvättid och fick toktvätta. Hyresvärden hade tagit bort möjligheten att ta sig in med nyckel nu; man måste ha den lilla tagen som man fick kvittera ut. Alltid bra att upptäcka sånt, mindre bra när man står utomhus utan den och med dörrarna låsta. Men det ordnade sig. Jag slapp bränna upp alla svavelstickorna.
Inget Karlskrona imorrn. Martin gick och blev sjuk och jag orkar inte riktigt jaga tag på någon annan sovplats så jag la ner det hela. Alex blev lite besviken bara. Misstänker dock att jag ändå hade varit så trött på fredagskvällen att det inte varit nån idé. Av någon anledning så har jag svårt för långa arbetsdagar och långa efterfester. Förstår inte vad det beror på. Inte alls.
Dagens låt är naturligtvis "There is a light that never goes out" med The Smiths
Hann inte titta något i affärer eller något under onsdagen, det var i praktiken direkt från flygbussen till föreläsningarna. Träffade på Karin från min högskoleklass där, samt några andra jag kände lite. En av dem var en tjej som jag råkade strula med för länge sen, men inte såpass länge sen att det inte finns med i bloggen. Det känns jättelänge sen. Men nu när jag såg henne igen så förstod jag direkt varför det hände. Konstigt egentligen. Nåväl. Efter föreläsningarna en snabb sväng till hotellet som smidigt nog låg vid Medborgarplatsen och direkt iväg och träffa Danne, Niklas och Motala-Sara. Det blev lite middag och några öl, kanske någon för mycket för en vanlig onsdag, men inte i det långa loppet. Det var väldigt kul på det hela taget. Jag insåg att jag skulle kunna tänka mig att flytta till Stockholm. Inte bara för musikens skulle eller det faktum att nästan alla var snyggt klädda.
Tidig morgon igen, hotellfrukost och föreläsningar. Trevligt och för det mesta intressant. Satt och småsnackade med Karin större delen av tiden. Ont om tid sedan och hemresa medelst flygbuss med Joy Division i lurarna, inget passar så bra en regnig bussresa. Flygresa hem, ingen fet kvinna, ingen vin-finne och ingen konstig känsla. Hemma strax efter sju, vilket firades med insikten om att jag hade tvättid och fick toktvätta. Hyresvärden hade tagit bort möjligheten att ta sig in med nyckel nu; man måste ha den lilla tagen som man fick kvittera ut. Alltid bra att upptäcka sånt, mindre bra när man står utomhus utan den och med dörrarna låsta. Men det ordnade sig. Jag slapp bränna upp alla svavelstickorna.
Inget Karlskrona imorrn. Martin gick och blev sjuk och jag orkar inte riktigt jaga tag på någon annan sovplats så jag la ner det hela. Alex blev lite besviken bara. Misstänker dock att jag ändå hade varit så trött på fredagskvällen att det inte varit nån idé. Av någon anledning så har jag svårt för långa arbetsdagar och långa efterfester. Förstår inte vad det beror på. Inte alls.
Dagens låt är naturligtvis "There is a light that never goes out" med The Smiths
Kommentarer:
Trackback