The World According to Jones

Jag borde gå och lägga mig, men jag vill inte. Vill inte eftersom jag vet att jag inte kommer att kunna sova. Vill inte eftersom jag vet att jag kommer att behöva gå upp mitt i natten och försöka vakna till eftersom samma drömmar kommer att snurra runt i huvudet hela natten. Vill inte eftersom jag kommer att vakna till 06.27 och vara svettigt varm och veta att klockan ringer om tre minuter och att jag inte är utvilad överhuvudtaget. Vill inte eftersom jag kommer att vakna upp tre minuter senare och inse att jag är ensam i sängen. Vill inte eftersom morgonen kommer att följa samma rutiner som vanligt, ingen förändring, ingen anledning till förändring. Vill inte eftersom jag vet att jag kommer att behöva sitta över eftersom jag har hur mycket som helst att göra. Vill inte eftersom kaffeapparaten på jobbet dog i fredags och jag inte kommer att kunna få något kaffe en måndagmorgon. Vill inte eftersom jag kommer att komma hem till en måndagskväll som alla andra. Vill inte eftersom jag vet att jag kommer att känna samma sak imorgon kväll.

Så istället sitter jag här med händerna i håret och lyssnar på dagens låt i repeat medan jag stirrar ut på en tom gata. Och väntar. Väntar på att någon ska komma och berätta för mig vad jag ska göra med mitt liv.