På väg hem till någonting
Klockan är strax efter att jag brukar gå upp normala dagar. Om 24 timmar så kommer jag att gå upp till en måndag som jag inte riktigt vet om jag vill vara med om. Av olika anledningar. Ångest. Men det är en ny arbetsvecka, så jag antar att jag måste vara där. Jag har ju trots allt fått en löneökning, vilket innebär att jag gjort något rätt hittils, och då borde jag väl ändå fortsätta prestera. Tror jag .
Jag vet inte om det är rätt läge att skriva om det nu. Men det var fest igår. Fäktaren fyllde 25, och det var fest där. Han fick för sig att han skulle ha 80-talstema, och jag hade ingen utklädnad hemma så jag köpte på mig ett par hängslen och hävdade att jag var Gordon Gekko. Inte för att jag har en sån skjorta, men en helblå funkade. Folk förstod, åtminstone några. Det var inte så mycket folk där, vilket störde mig lite, jag satt mest och pratade med Carl och Junior, och undrade vart resten tog vägen. Men jag är inte den som ska klaga, egentligen, jämför man med hu många som var här på min 25-årsfest så var det visserligen färre. Men jag sitter mest och jämför mellan min 25-årsfest och min inflyttningsfest i lägenhet nr 2 i Karlskrona. Den var 31 kvadratmeter stor och vi var 35 pers. Och då bjöd jag bara två pers, Eileen och Ida skötte resten. Det är annorlunda nu. Inte bara för mig kanske.
Gick hem tillsammans med Carl och Junior. Junior verkade inte riktigt ha koll på vart han var påväg hem. Själv ville jag bara hem. Av någon outgrundlig anledning. För det finns ju inte direkt något här som väntar på mig. Förutom sängen, vilket kanske inte ska underskattas. Men ändå. Kvällar som den här så saknar jag livet som var, studentlivet, umgänget med människor som kanske inte alltid var de jag ville umgås nära med, men som alltid var där, de som på något vänster brydde sig om mig. Nu, en känsla av vardag, en känsla av att allt bara flyter på, en känsla av slentrian. En känsla av att jag faktiskt inte mötte en enda människa på vägen hem från festen.
Jag är fortfarande för full för att trycka ur mig en dagens låt, såhär på morgonen. Musiken på Fäktarens fest var ohyggligt dålig också, så jag kan inte säga att någon låt fastnade som dagens låt igår. Men en dagens bild blir det. Oväntat nog. Det här är Systraströmmen, ungefär 05:30 en lördag i slutet av maj. Så kan det bli.
Jag vet inte om det är rätt läge att skriva om det nu. Men det var fest igår. Fäktaren fyllde 25, och det var fest där. Han fick för sig att han skulle ha 80-talstema, och jag hade ingen utklädnad hemma så jag köpte på mig ett par hängslen och hävdade att jag var Gordon Gekko. Inte för att jag har en sån skjorta, men en helblå funkade. Folk förstod, åtminstone några. Det var inte så mycket folk där, vilket störde mig lite, jag satt mest och pratade med Carl och Junior, och undrade vart resten tog vägen. Men jag är inte den som ska klaga, egentligen, jämför man med hu många som var här på min 25-årsfest så var det visserligen färre. Men jag sitter mest och jämför mellan min 25-årsfest och min inflyttningsfest i lägenhet nr 2 i Karlskrona. Den var 31 kvadratmeter stor och vi var 35 pers. Och då bjöd jag bara två pers, Eileen och Ida skötte resten. Det är annorlunda nu. Inte bara för mig kanske.
Gick hem tillsammans med Carl och Junior. Junior verkade inte riktigt ha koll på vart han var påväg hem. Själv ville jag bara hem. Av någon outgrundlig anledning. För det finns ju inte direkt något här som väntar på mig. Förutom sängen, vilket kanske inte ska underskattas. Men ändå. Kvällar som den här så saknar jag livet som var, studentlivet, umgänget med människor som kanske inte alltid var de jag ville umgås nära med, men som alltid var där, de som på något vänster brydde sig om mig. Nu, en känsla av vardag, en känsla av att allt bara flyter på, en känsla av slentrian. En känsla av att jag faktiskt inte mötte en enda människa på vägen hem från festen.
Jag är fortfarande för full för att trycka ur mig en dagens låt, såhär på morgonen. Musiken på Fäktarens fest var ohyggligt dålig också, så jag kan inte säga att någon låt fastnade som dagens låt igår. Men en dagens bild blir det. Oväntat nog. Det här är Systraströmmen, ungefär 05:30 en lördag i slutet av maj. Så kan det bli.
Kommentarer:
Trackback