Hej o hå
Lång dag på jobbet idag. Kom hem strax efter åtta efter att ha dykt in på Konsum två minuter innan stängningsdags på vägen hem. Kände mig lite som MacGyver när jag gled in under gallret. Ja, som i introt till MacGyver alltså, om någon minns? Det finns på youtube annars, jag orkar inte leta upp det nu.
Höll på att fixa med den där jävla miljökonsekvensbeskrivningen. Den tar lite gnistan ur mig. Det är en av de mindre roliga sakerna i jobbet. Men nu börjar jag få lite fason på den tror jag. Med betoning på tror. Jag har egentligen ingen aning. Ska ge den till Evelyn imorrn tror jag, så att hon få kolla igenom den. Blir det för mycket att göra om så blir det harakiri medelst sax i kopiatorrummet.
Den sista timmen, den innan åtta ikväll satt jag och svarade på folks yttranden till några av mina planer. Det ska sammanställas i ett dokument som sen ska tillbaks till samtliga. Vissa grejer är lite svåra att svara på. Vad svarar man på personangrepp? Vad svarar man på folk som skriver "Hej o hå!" mitt i en mening? Jag försöker svara så torrt jag bara kan. Det är mitt enda sätt att håna dem. I smyg. Genom att vara korrekt och vänlig.
Den långa arbetsdagen har gjort mig trött. Och lättpåverkad, märkte jag, när jag tog en öl till maten. Eller så var det just trött jag var. Höll på att somna när jag la mig ner på mattan och lyssnade på gårdagens låt och hoppades lite i smyg att taket skulle rasa in. Jag är inne i en svacka nu, en svacka som har hållit i sig, en svacka som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur. Tankarna far fortfarande runt i huvudet, men de far fram och tillbaks på samma ställen, samma platser, de når inte några nya mål, de hittar inga nya lösningar, de bara far runt som små tåg på redan lagda spår, spår som har funnits i skallen länge, men som bar utnyttjas ibland. Som nu.
Men det borde väl gå över. Det har ju gjort det förut. Även om det var annorlunda då.
Höll på att fixa med den där jävla miljökonsekvensbeskrivningen. Den tar lite gnistan ur mig. Det är en av de mindre roliga sakerna i jobbet. Men nu börjar jag få lite fason på den tror jag. Med betoning på tror. Jag har egentligen ingen aning. Ska ge den till Evelyn imorrn tror jag, så att hon få kolla igenom den. Blir det för mycket att göra om så blir det harakiri medelst sax i kopiatorrummet.
Den sista timmen, den innan åtta ikväll satt jag och svarade på folks yttranden till några av mina planer. Det ska sammanställas i ett dokument som sen ska tillbaks till samtliga. Vissa grejer är lite svåra att svara på. Vad svarar man på personangrepp? Vad svarar man på folk som skriver "Hej o hå!" mitt i en mening? Jag försöker svara så torrt jag bara kan. Det är mitt enda sätt att håna dem. I smyg. Genom att vara korrekt och vänlig.
Den långa arbetsdagen har gjort mig trött. Och lättpåverkad, märkte jag, när jag tog en öl till maten. Eller så var det just trött jag var. Höll på att somna när jag la mig ner på mattan och lyssnade på gårdagens låt och hoppades lite i smyg att taket skulle rasa in. Jag är inne i en svacka nu, en svacka som har hållit i sig, en svacka som jag inte riktigt vet hur jag ska ta mig ur. Tankarna far fortfarande runt i huvudet, men de far fram och tillbaks på samma ställen, samma platser, de når inte några nya mål, de hittar inga nya lösningar, de bara far runt som små tåg på redan lagda spår, spår som har funnits i skallen länge, men som bar utnyttjas ibland. Som nu.
Men det borde väl gå över. Det har ju gjort det förut. Även om det var annorlunda då.
Kommentarer:
Trackback