The World According to Jones

Hade en konstig dröm inatt. Eller mer ovanlig kanske. Det var en bra dröm. En hoppfull dröm. En dröm där jag gjorde allt fel men där det ändå på något vis ordnade upp sig till det bättre hela tiden, trots alla felbeslut. Lite som i verkligheten alltså, fast tvärtom. Hur som helst så var det en sån där dröm som gjorde att man gick och funderade på den under hela dagen. Följdaktligen har jag inte fått så mycket gjort alls idag. Eller jo, det har jag nog fått, för jag har kryssat av en massa saker från min to do-lista. Inte för att så mycket av det påbörjades idag, men det måste väl ändå vara värt något? Jag vet inte.

Jag kom aldrig ur drömmen riktigt under eftermiddagen. Det hade börjat mörkna när jag gick från jobbet. Det regnade ihållande. En känsla av hopplös ensamhet infann sig. Jag ville hem men ändå inte. Stannade till på sushi-stället som ligger närmast mig. Två blonda tjejer som satt och diskuterade vilka trick de lärt sina hundar satt och blängde på mig, den blöte killen som inte brydde sig om att regnvattnet i håret rann ner i ansiktet. Några öl och en faslig massa Joy Division och The Organ senare så är läget lite bättre. Det är sådana här kvällar som ibland aldrig slutar. När jag blir kvar vid datorn i någon form av vegetativt tillstånd och bara ser klockan gå och natten närma sig. Men jag ska undvika det idag. Jag ska lägga mig snart. Faktiskt.

Låten nedan är inte dagens låt, för det har den redan varit, 17 juli -06, men det är en bra låt vars video inte florerat i bloggen innan. Plus att det är en låt som ganska bra sammanfattar en känsla av den här dagen. "Memorize the City" med The Organ.