The World According to Jones

Lugn helg. Lugnar än planerat egentligen. Men det blev en ganska vild utgång i fredag, jag och Peter hamnade på Byttan där ett i övrigt halvdant coverband briljerade med att avsluta med Brainpools "Bandstarter" vilket naturligtvis förlät allt. Vi dansade och hade oss och lördagen blev en bakisdag vilket medförde att jag missade en fest som Peaches var inblandad i. Men det gjorde inte så våldsamt mycket, det var rätt bra ta det lugnt och sova ut ordentligt. Eller ja, ett försök till det åtminstone. Sandra ringde inatt vid fyratiden och hade någon form av kris med sin kille. Jag försökte verkligen, men jag är ingen jättebra tröst när jag är nyvaken. Hon vill ha med mig till Stockholm om några veckor, men vi får se. Jag försöker hålla lite i pengarna. Jag, Peaches, Peter och Helsingborgs-Henke ska till Barcelona i början av oktober. Inte ens bestämt på fyllan utan i nyktert tillstånd. Så blir det hur som hur. Ett behov av att komma bort från verkligheten och ett Kalmar som drar sig mot höst. Kalmar är ångest på hösten. Och vintern. Egentligen på våren också, men då känner man hoppet komma närmare.

Borde egentligen lägga mig nu också, somna tidigt, det blir en rätt lång vecka tror jag. Ett par deadlines. Förra veckan var rätt tung. Kurs de två sista dagarna, med en bra kursledare. Och jodå, jag lärde mig nog en del. Jobbigt bara att det var fler jobbgrejer som var tvungen att fixas med samtidigt. Jag är inte jättepeppad över att sitta och jobba tre timmar efter sju timmars kursdag. Men det gjorde underverk för mitt flexkonto. Man får vara glad för det lilla antar jag. För övrigt så börjar vintertiden på jobbet igen nu på tisdag. Slutar 45 minuter senare varje dag. Det känner jag mig inte upplagd för alls. Faktiskt. Men jag jobbar med min vanliga taktik, ser fram emot helgen, mot nästa popklubb, mot Barcelona. Det kan funka.

Dagens låt är "Bruises" med fina Chairlift som jag försökte se under Way Out West, men misslyckades med.

Helgen blev rätt bra, faktiskt. Smet iväg från jobbet vid 14:30, hoppade på tåget och satt i ett klart mer acceptabelt säte än de som det är på Göteborgstågen. Halvslumrade och lyssnade på Boat Club och Gentle Touch. Det finns inga som är lika bra på att fånga den känslan som jag har när jag åker tåg som just Gentle Touch. Nåväl. Kom fram till Malmö strax efter 18 och var framme hos Lunda-arkitekten strax därefter. Vi käkade på nått thaiställe, tog nån öl och gick och tittade på Gang of Four, ett band med gamla hjältar som jag aldrig trodde att jag skulle få se live. Och gamla var de faktiskt, jag har inte reflekterat över att de passerat 50. De första låtarna var publiken usel, och det kändes som om det kunde bli pinsamt. Men det vände och spelningen blev faktiskt väldigt bra. Märklig känsla, på det hela taget. Inte bara för att de under två låtar använde sig av en microvågsugn som instrument. Undrar vad ljudteknikern tänkte när de bad honom micka upp den?

Åkte hem sen på fredagen. Tjejen med lugg hörde av sig och det hela slutade med att vi satt och vin och snackade och hon sov över här. Men nu åker hon till Uppsala och pluggar. I morgon. Känns sådär. Borde kanske tagit tag i det där tidigare, men vi var hela tiden bortresta, någon av oss. Och nu kommer det att rinna ut i sanden. Fast av någon anledning så känns det bättre nu än vad det brukar. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske för att jag redan visste att hon ska flytta. Eller så slår det tillbaka på mig senare. Det brukar göra det.

Dagens låt är "Blind" med Hercules and Love Affair.

Det blev en rätt bra resa till Göteborg. Eller ja, inte själva resan, men tiden där. Resan dit är ett gissel. Det skulle inte förvåna mig om tågen som trafikerar sträckan Kalmar - Göteborg är gjorda på andra sidan finska vinterkriget. Satt inte ens näsan bekvämt. Men det gick. Vi bodde hos Helsingborg-Henke som bodde nånstans jag inte minns namnet på men det var förhållandevis centralt. Jag och Peaches fastnade i solen på hans balkong och kom försent för att komma in där vi ville, Way out West bestod av köer. Gick istället och svepte två whisky och tittade på bob hund-spelningen på Götaplatsen. Hamnade slutligen på Världskulturmuseet där vi bland annat stod i kö. Fredagen blev rätt bra också. Strålande sol, men nästan omöjligt att komma åt öl då det var, jodå, köer långa som sovjetiska matkupongköer för att köpa öl. Det misstaget gjorde vi inte om på lördagen, tvärtom, jag och Peaches hade tagit oss tre glas rosé redan vid 12 och sen gick det utför efter det. Träffade på Anakin och det högg till lite inom mig, trots att det var sex år sen som jag föll för henne, när det gick över är mer oklart. Såg de gamla husgudarna My Bloody Valentine innan vi landade på ett uteställe vars namn jag inte minns. Gick hem tidigare, av anledningar jag heller inte minns, Peaches var kvar där, och jag insåg när jag väl kom fram att jag glömt att be om nyckeln. Det tog Peaches två timmar att ta sig hem och under den tiden hann jag ligga och fundera i en lekstuga, vandra omkring på en skolgård och ta mig in på vinden i Helsingborgs-Henkes hus med hjälp av mitt SJ Prio-kort. Och fylle-sms:a till tjejen med lugg, vilket inte blev så pinsamt som det hade kunnat bli. Kanske blev situationen till och med bättre? That would be the first, i så fall.

Imorrn halvdag på jobbet, sen till Malmö och hänga med Lunda-arkitekten. Gang of Four spelar på Malmöfestivalen, och tillsammans med My Bloody Valentine-spelningen i lördags så kan jag beta av två av mina måste-band på en vecka. Det är inte illa. Inte illa alls.

Helgen spenderades i en stuga i skogarna utanför Höör, vilket ungefär är mitt ute i ingenstans. Vi var 19 pers i stugan, en hel del folk jag inte kände sådär jättenära, men alla bra. Plus att Martin och Torkel var där med. Det var en bra helg, en helg som laddade mina mentala batterier, något som jag tror behövs såhär inför den stundande hösten. Men inte tänka på den, inte än. Festivalsommaren är ju inte ens över än. På torsdag åker jag och Peaches till Göteborg och tar oss en titt på Way Out West. Tar oss ifrån Kalmar en sväng. Flyr vardagen. Bor hos Helsingborg-Henke, en som var med i Roskilde. Det ska nog bli bra. Behöver aktivera mig. Fokusera på annat. Har svårt att jobba ordentligt nu, tankarna far iväg, semestervana som de är. Saker kommer in och skymmer min inre ro, om jag nu nånsin haft någon sådan. Och det förvånar mig inte att flickan med luggen ska flytta från regionen, plugga i Uppsala. Allt bra i Kalmar försvinner alltid förr eller senare, och jag borde kanske också lämna men jag vet inte vart eller hur. Så det är bättre att bara fokusera på annat, flyta med och sätta upp delmål. Låta tiden passera och plötsligt inse att man har blivit gammal. Eller?

Dagens låt är "Sometimes" med James.

Intensiv helg. Vilken egentligen började redan på torsdagen. Tidig uppgång, åtminstone enligt min semesterstandard. Tåg till Jönköping, med byten i Alvesta och Nässjö, givetvis. Eileen hämtade upp mig på stationen innan det bar av till en kakbuffé på ett ställe mitt ute i ingenstans, vilket tydligen låg ganska nära Vadstena. Ingen viktväktarmeny direkt. Men bra grejer. Lugn kväll sen, whisky och livsuppdatering sådär i allmänhet med både Eileen och Mattias. Fredagen medförde bilresa till Göteborg, pizza med Ida och Tobias, U2-konsert och några öl. Hemresa redan vid 12 på lördagen, Ida och Tobias skulle iväg på någon släktgrej, och tåget jag bokat in mig på visade sig vara någon form av museitåg, eller motsvarande. Satt dåligt och fick huvudvärk, vilket medförde att jag somnade när jag kom hem och sket i utgång på kvällen. Öl idag istället med Peaches, Linda samt Lunda-arkitekten som var på snabbesök.

Imorrn börjar jobbet igen. Semestern är slut. När jag gick i skolan, inte högskolan utan grundskolan och gymnasiet, så brukade jag alltid ställa mig på balkongen hemma hos föräldrarna och andas in den sista fria luften innan höstterminen började. Jag saknar det lite. Känslan. Högtidligheten i det. Ett sista självbestämmande innan terminen tog fart, en mental inandning. Jag vet inte om jag skulle behöva en sådan nu? Något sådant behov infann sig aldrig när jag pluggade på högskolan. Kanske har det med att göra att ledigheten var mindre? Att jag hade mer att se fram emot? Det kvittar egentligen. Jag har ändå ingen balkong nu. Att gå ut på gården känns inte riktigt likadant. Och kanske har jag redan haft mitt sådant moment redan, förra helgen när jag fylleklättrade in på en segelbåt i småbåtshamnen och la mig och tittade på stjärnorna till vågornas kluckande? Jag trodde det då, men nu vet jag inte riktigt. Den här helgen var något av en orgie i alla-blir-vuxna-utom-jag-känslan. Men det går inte att komma ur, antar jag.

Dagens låt är "Our House" med Madness.