It's like a bright shining light that shines down on me
Nyårsafton i dag. Julafton för en vecka sen. Ganska mycket mitt i min ledighet. Vilket ger mig lite ångest. Jag trivs med min ledighet. Fixar lite i lägenheten, sover ut, är ute i friska luften medan solen skiner. Jag är inte det minsta sugen på att börja jobba igen. Allt är som vanligt, med andra ord.
Julen var också som vanligt, egentligen. Jag skulle i princip kunna kopiera förra årets blogginlägg. Eller det från året innan. Skillnaden var väl att folk var lite skröpligare i år. Vi såg inte på Kalle Anka för första gången, det var saknat av ingen. Det blev inte julklappsutdelning vid julgranen heller. Moderns kusins fru, Birgitta, har fått sånna problem med nerverna i ryggen att hon inte kan gå i trappan längre så det blev utdelning på nedervåningen. Julklappsskörden blev ett par böcker, några kakor från mormor, några badhanddukar och så pengar. Inga konstigheter egentligen. När de andra gått så stannade jag hos föräldrarna och tog en whisky och pratade lite. Gick hem vid ett-snåret. När jag gick nerför backen mot viken som ligger nedanför gatan där mina föräldrar bor drabbades jag av en känsla av tomhet. En känsla av att det här kanske var sista gången vi firade tillsammans allihop. Mormodern är 93 nu och har blivit lite sämre det senaste året, även om hon är klart piggare än den genomsnittlige 93-åringen. Modern har problem med hjärtat. Fadern kan inte skaffa sig någon sjukförsäkring då han i princip är den typiska hjärtinfarkts-stereotypen. Men jag tar säkert ut allt sånt i förväg, jag gör alltid det. Målar fan på väggen. Av någon anledning så kändes det annorlunda när jag vandrade hem på julaftonsnatten genom ett tomt och nedsläckt Kalmar.
Fest på juldagen. Olof ringde och ville ha med mig ut. Han var hemma nu under julen. Vi hamnade på KM, drack fasligt många öl. Olof och hans bror gjorde någon form av sugrörstrick när det började närma sig stängningstid. De tog två sugrör och började dricka ur andras drinkar. Konstigt nog överlevde de. Det blev efterfest här sen. En massa löst folk var här, jag kände inte hälften. Men det var trevligt. Olof hade sönder min hallspegel dock. Lite surt, men inte så mycket att göra åt.
Fest även i kväll. Jag, Peaches och Peter har dragit ihop en fest hemma hos Peter i hans nya lägenhet. Det blir middag och grejer. Trerätters. Fint ska det vara. Men det blir nog bra. Det blir en av Johannorna, Lantmätar-Anna och Skägg-Christian bland annat. Det blir nog trevligt. Snackade lite med tjejen med luggen och hon skulle kanske titta förbi om hon hade för tråkigt där hon var. Det hade varit en fin avslutning på året, minst sagt. Nå, det lär inte hända. Men trevligt hade det varit.
Dagens låt är "Love in Stereo" med Le Sport. Ja, de är tillbaka!
Julen var också som vanligt, egentligen. Jag skulle i princip kunna kopiera förra årets blogginlägg. Eller det från året innan. Skillnaden var väl att folk var lite skröpligare i år. Vi såg inte på Kalle Anka för första gången, det var saknat av ingen. Det blev inte julklappsutdelning vid julgranen heller. Moderns kusins fru, Birgitta, har fått sånna problem med nerverna i ryggen att hon inte kan gå i trappan längre så det blev utdelning på nedervåningen. Julklappsskörden blev ett par böcker, några kakor från mormor, några badhanddukar och så pengar. Inga konstigheter egentligen. När de andra gått så stannade jag hos föräldrarna och tog en whisky och pratade lite. Gick hem vid ett-snåret. När jag gick nerför backen mot viken som ligger nedanför gatan där mina föräldrar bor drabbades jag av en känsla av tomhet. En känsla av att det här kanske var sista gången vi firade tillsammans allihop. Mormodern är 93 nu och har blivit lite sämre det senaste året, även om hon är klart piggare än den genomsnittlige 93-åringen. Modern har problem med hjärtat. Fadern kan inte skaffa sig någon sjukförsäkring då han i princip är den typiska hjärtinfarkts-stereotypen. Men jag tar säkert ut allt sånt i förväg, jag gör alltid det. Målar fan på väggen. Av någon anledning så kändes det annorlunda när jag vandrade hem på julaftonsnatten genom ett tomt och nedsläckt Kalmar.
Fest på juldagen. Olof ringde och ville ha med mig ut. Han var hemma nu under julen. Vi hamnade på KM, drack fasligt många öl. Olof och hans bror gjorde någon form av sugrörstrick när det började närma sig stängningstid. De tog två sugrör och började dricka ur andras drinkar. Konstigt nog överlevde de. Det blev efterfest här sen. En massa löst folk var här, jag kände inte hälften. Men det var trevligt. Olof hade sönder min hallspegel dock. Lite surt, men inte så mycket att göra åt.
Fest även i kväll. Jag, Peaches och Peter har dragit ihop en fest hemma hos Peter i hans nya lägenhet. Det blir middag och grejer. Trerätters. Fint ska det vara. Men det blir nog bra. Det blir en av Johannorna, Lantmätar-Anna och Skägg-Christian bland annat. Det blir nog trevligt. Snackade lite med tjejen med luggen och hon skulle kanske titta förbi om hon hade för tråkigt där hon var. Det hade varit en fin avslutning på året, minst sagt. Nå, det lär inte hända. Men trevligt hade det varit.
Dagens låt är "Love in Stereo" med Le Sport. Ja, de är tillbaka!
Kommentarer:
Trackback