The moonlit wings reflect the stars that guide me towards salvation
Gick från jobbet tidigare idag, skulle fixa med lite grejer innan popklubben. Tänkte till exempel begå skivinköp på Skivlagret, Kalmars sista skivbutik som nu går i konkurs. Fast egentligen gör det nog inte så mycket, det skulle vara för symbolvärdet. Jag sörjde dock mer när Wall Records lade ner verksamheten för några år sedan. Det var den enda riktiga skibutiken i stan. Den var väldigt mycket High Fidelity på något sätt. Jag gillade att gå in där. Han hade alltid skivorna som jag ville ha, hur obskyra de än var. Ungefär som den där skivbutiken som jag kände mig tvungen att skända när vi var i Berlin för ett par år sen. Jag gillar skivor, de fysiska exemplaren. Nu får jag köpa dem via nätet. Det blir inte så stor skillnad, egentligen. Inte med tanke på Skivlagrets utbud. Åtminstone på slutet. Nåväl.
Jag, Peaches, Linda och Andy var på popklubb ikväll, som sagt. Alex och Anders skulle komma också, men Alex hade för mycket att göra på jobbet och kom inte ifrån så det blev inget av det. Grymt tråkigt, men jag var ganska taggad ändå. Förra gången jag skulle på popklubb med Alex så ställde hon också in, men den kvällen gick via en Gentle Touch-spelning in till en natt och morgon som nog var de bästa under 2008. Fast det tänkte jag inte på inför den här kvällen. Hur som helst så spelade Jonathan Johansson. Inte bara de två låtarna som finns på deras myspace, utan flera låtar från den kommande skivan. Det var bra, mycket bra. Det var även musiken som kom efteråt, och det var länge sen jag kunde dansa på riktigt i Kalmar. Senaste gången jag kunde dansa på riktigt var i Malmö med Lunda-arkitekten. Senast i Kalmar minns jag inte ens, men det går säker att se i bloggen. Hur som helst var det en bra kväll. På vägen hem fick vi sällskap av två tjejer som körde spinning för Peaches. Jag visste inte att det fanns spinning-groupies, men det gör det tydligen. De var på Peaches om hur de tyckte om "äldre män" och förstod inte alls att anledningen till att jag gick och skrattade var på grund av dem. Plus att jag av någon anledning gick och nynnade på "Africa" av Toto. Jag förstår inte varför jag plötsligt fick den i huvudet, men det får bli nattens låt. Även om jag inte är så stolt över det.
Jag, Peaches, Linda och Andy var på popklubb ikväll, som sagt. Alex och Anders skulle komma också, men Alex hade för mycket att göra på jobbet och kom inte ifrån så det blev inget av det. Grymt tråkigt, men jag var ganska taggad ändå. Förra gången jag skulle på popklubb med Alex så ställde hon också in, men den kvällen gick via en Gentle Touch-spelning in till en natt och morgon som nog var de bästa under 2008. Fast det tänkte jag inte på inför den här kvällen. Hur som helst så spelade Jonathan Johansson. Inte bara de två låtarna som finns på deras myspace, utan flera låtar från den kommande skivan. Det var bra, mycket bra. Det var även musiken som kom efteråt, och det var länge sen jag kunde dansa på riktigt i Kalmar. Senaste gången jag kunde dansa på riktigt var i Malmö med Lunda-arkitekten. Senast i Kalmar minns jag inte ens, men det går säker att se i bloggen. Hur som helst var det en bra kväll. På vägen hem fick vi sällskap av två tjejer som körde spinning för Peaches. Jag visste inte att det fanns spinning-groupies, men det gör det tydligen. De var på Peaches om hur de tyckte om "äldre män" och förstod inte alls att anledningen till att jag gick och skrattade var på grund av dem. Plus att jag av någon anledning gick och nynnade på "Africa" av Toto. Jag förstår inte varför jag plötsligt fick den i huvudet, men det får bli nattens låt. Även om jag inte är så stolt över det.
Perspektiv
Blev kvar lite efter normal arbetstid idag, ungefär en timme. Helt plötsligt har jag rätt mycket att göra, och lär ha så i ett par veckor till. Vilket är bra, jag ogillar att inte ha saker att göra. Dumt nog så sammanfaller det med att jag har saker för mig kvällstid också. Igår var det tvättid, vilket är en väldigt helig sak då det är lite halvknepigt att fixa tvättid i huset. Måndagen var en rätt dålig dag så det blev inte så lång dag. Imorrn ska jag och fadern hämta mitt nya skrivbord och på fredag är det Jonathan Johansson och Alex-besök. Till helgen ämnar jag inte ens nästan gå till jobbet. Återstår nästa vecka. Och att höja effektiviteten. Får se hur det går.
Blev bara en timme extra idag, ville ta en sväng förbi mormodern, innan kvällen blev för sen. Fäktaren hade skickat mig en artikel om hennes förra granne som jag tänkte att hon ville se, vilket hon ville. Hon är vaken till sättet och fortfarande ganska nyfiken, trots att hon är 92. 93 om sex veckor. Hon hade dagen innan tittat på Obamas installation, något som hon tyckte var väldigt fascinerande. Hon var helt övertygad om att hon skulle hinna dö innan det blev en färgad president i USA. Hon berättade att hon inte sett någon färgad människa förrän i slutet av 40-talet när hon och min morfar flyttade in till Kalmar. Morfars bror, som emigrerade till USA tidigt 30-tal, hade beskrivit det i brev men hon hade aldrig träffat på någon i verkligeheten. Hade varit intressant att se breven nu. Nåväl. Det ger mig perspektiv på min värld lite, jag har från dagis och framåt alltid delat skolklass med folk från olika etniska ursprung så jag har liksom aldrig sett hudfärg som någon issue, inte på det sättet. Därför gör det mig så glad att någon som inte såg någon färgad förrän hon passerat 30, och det på 40-talet, är så cool över det som hon ändå är. Och jag vill kunna vara sån själv, om jag nån gång skulle bli 93 år och så klar i huvudet att jag följer ett presidentval i till exempelvis USA så som hon gjort nu (hon höll på Obama och förstod inte varför "någon så gammal" (McCain, drygt 20 år yngre än henne) skulle kunna göra någon nytta i Vita Huset). Och det är nog därför som jag tycker att det är så givande att hälsa på henne, en liten stund sådär påväg hem från jobbet. Det laddar batterierna. Arbetet får vänta.
Blev bara en timme extra idag, ville ta en sväng förbi mormodern, innan kvällen blev för sen. Fäktaren hade skickat mig en artikel om hennes förra granne som jag tänkte att hon ville se, vilket hon ville. Hon är vaken till sättet och fortfarande ganska nyfiken, trots att hon är 92. 93 om sex veckor. Hon hade dagen innan tittat på Obamas installation, något som hon tyckte var väldigt fascinerande. Hon var helt övertygad om att hon skulle hinna dö innan det blev en färgad president i USA. Hon berättade att hon inte sett någon färgad människa förrän i slutet av 40-talet när hon och min morfar flyttade in till Kalmar. Morfars bror, som emigrerade till USA tidigt 30-tal, hade beskrivit det i brev men hon hade aldrig träffat på någon i verkligeheten. Hade varit intressant att se breven nu. Nåväl. Det ger mig perspektiv på min värld lite, jag har från dagis och framåt alltid delat skolklass med folk från olika etniska ursprung så jag har liksom aldrig sett hudfärg som någon issue, inte på det sättet. Därför gör det mig så glad att någon som inte såg någon färgad förrän hon passerat 30, och det på 40-talet, är så cool över det som hon ändå är. Och jag vill kunna vara sån själv, om jag nån gång skulle bli 93 år och så klar i huvudet att jag följer ett presidentval i till exempelvis USA så som hon gjort nu (hon höll på Obama och förstod inte varför "någon så gammal" (McCain, drygt 20 år yngre än henne) skulle kunna göra någon nytta i Vita Huset). Och det är nog därför som jag tycker att det är så givande att hälsa på henne, en liten stund sådär påväg hem från jobbet. Det laddar batterierna. Arbetet får vänta.
Fika
Igår hade jag ett möte med folk från en statlig myndighet. Mellan 14 och 15. De bjöd inte på fika. Krig har startats på lösare grunder.
Vintersvacka
Idag har jag ägnat större delen av arbetsdagen till att läsa ett antal yttrande till en plan som jag gjort. Merparten av de som yttrar sig driver tesen, mer eller mindre öppet, att jag är en idiot. Det är mysigt. Framförallt så är det bra för självförtroende att sedan ta och skriva av dessa, då de ska in i en samrådsredogörelse, och på så vis sitta och beskriva för sig själv att man är en idiot. Min arbetsmotivation var, så att säga, lindrig idag. Och lär bli imorrn, ty då ska jag svara på eländena. Vad svarar man på ett påhopp? "Nog är jag en idiot, men inte av de anledningar som du tror."? Nåväl. Jag köpte med mig två semlor hem som någon form av tröst. Två eftersom det kändes lite patetiskt att gå och köpa en ensam semla. Ja, jag är konstig. Det blev något fel också, fick wienersemlor istället, vilket inte alls var särskilt gott. Och då hade jag två. Jaja.
Fäktaren var här en sväng i lördags och det blev en ganska blöt afton, med mindre utgång till Mollys. Den söta mörkhåriga tjejen var inte där så jag tappade intresset ganska snabbt. Vi hamnade på puben där Fäktaren jobbade tidigare och det slutade med att söndagen blev en ganska långsam bakisdag. I övrigt har det inte hänt så mycket den senaste tiden. Mycket sena kvällar på jobbet. Ganska sena kvällar överlag faktiskt. Egentligen utan anledning. Bara en ovilja att sova. Och samtidigt lite av en ovilja att vara vaken. Man skulle kunna kalla det för en vintersvacka. Den som dök upp efter höstsvackan. Men hey, det är popkväll på fredag. Jonathan Johansson-konsert. Det är något att se fram emot. Man måste ha delmål.
Fäktaren var här en sväng i lördags och det blev en ganska blöt afton, med mindre utgång till Mollys. Den söta mörkhåriga tjejen var inte där så jag tappade intresset ganska snabbt. Vi hamnade på puben där Fäktaren jobbade tidigare och det slutade med att söndagen blev en ganska långsam bakisdag. I övrigt har det inte hänt så mycket den senaste tiden. Mycket sena kvällar på jobbet. Ganska sena kvällar överlag faktiskt. Egentligen utan anledning. Bara en ovilja att sova. Och samtidigt lite av en ovilja att vara vaken. Man skulle kunna kalla det för en vintersvacka. Den som dök upp efter höstsvackan. Men hey, det är popkväll på fredag. Jonathan Johansson-konsert. Det är något att se fram emot. Man måste ha delmål.
Hål
Den här lappen sitter på våttapeten i mitt badrum. Fantastisk tapetfärg. Tack och lov är resten av tapeten i badrummet vit. Nåväl. Jag funderar på att göra ett hål i tapeten och när fastighetsskötaren kommer och frågar varför jag gjort det trots lappen så tänker jag säga "Men, det står ju att jag inte får montera några hål, inte något om att jag inte får göra några. Om ni inte vill att folk ska göra hål i väggen så får ni faktiskt använda er av korrekt meningsbyggnad.". Eller så fortsätter jag bara blänga på lappen när jag duschar.
1990-nånting
Första arbetsdagen för året var inte så hemsk som jag tänkt mig. Det var bara segt att gå upp, inte dödligt segt. Det var bara kallt att gå till jobbet och inte hemskt kallt. Arbetsdagen vara bara långsam, inte själadödande långsam. Mannen som ringde om en plan var bara lätt irriterad och inte skitsur. Det får väl kategoriseras som en bra första dag efter semestern antar jag?
Efter jobbet gick jag förbi mormodern på vägen hem. Modern gav henne en cd-spelare så hade lovat att visa henne hur den fungerade. Hon är ändå 92, 93 om två månader, så hon jobbar inte så gärna instruktionsböcker där det står på svensk-norska i storlek 8. Det gör egentligen inte jag heller, om jag slipper, men det kändes som en bra grej att göra. Hur som helst, hon var tvungen att ha något nytt, hennes gamla radio har lagt av. Hon hade några cd-skivor som hon fått i nått sammanhang. Nåväl, det gick rätt lätt att installera det. Och hon hängde med när jag förklarade hur hon ska göra. Hon är rätt pigg i huvudet. Är jag så klar i skallen när jag är 92 så hade jag varit nöjd. Om jag nu blir 92. Låt oss sikta på 29 först. Jaja. Mormodern har i och med cd-spelaren hur som helst tagit steget in i 1990-talet nu. Bara det.
Apropå 1990-tal så tycker jag i mitt stilla sinne att det här är kul:
Efter jobbet gick jag förbi mormodern på vägen hem. Modern gav henne en cd-spelare så hade lovat att visa henne hur den fungerade. Hon är ändå 92, 93 om två månader, så hon jobbar inte så gärna instruktionsböcker där det står på svensk-norska i storlek 8. Det gör egentligen inte jag heller, om jag slipper, men det kändes som en bra grej att göra. Hur som helst, hon var tvungen att ha något nytt, hennes gamla radio har lagt av. Hon hade några cd-skivor som hon fått i nått sammanhang. Nåväl, det gick rätt lätt att installera det. Och hon hängde med när jag förklarade hur hon ska göra. Hon är rätt pigg i huvudet. Är jag så klar i skallen när jag är 92 så hade jag varit nöjd. Om jag nu blir 92. Låt oss sikta på 29 först. Jaja. Mormodern har i och med cd-spelaren hur som helst tagit steget in i 1990-talet nu. Bara det.
Apropå 1990-tal så tycker jag i mitt stilla sinne att det här är kul:
Alone putting three coins into a washing machine
Arbetsdag imorrn. Jag borde väl egentligen inte klaga. Jag har varit ledig sen den 20:e december. Det är rätt länge. Åtminstone för att bara ha använt tre semesterdagar och fyra timmar flextid. Men jag vet inte, jag är inte alls sugen på att börja jobba igen. Det var rätt skönt att gå upp när man vill, inte göra något särskilt under en hel dag och totalt strunta i vad det är för veckodag. The good life. Nu är det till att gå upp tidigt igen. Ungefär två timmar senare än vad jag somnade i morse. Det är inte helt optimalt. Tack och lov är det bara en tredagarsvecka nu, men ändå. Det känns lite jobbigt att behöva använda helgen till att sova ut igen nu efter en så lång ledighet. Men det blir alltid såhär. Bara att vänja sig.
Jag jobbar inte nyårslöften och sånt. Ett litet löfte kan jag bjuda på dock. Jag ska ärligt försöka undvika att fylleblogga.
Dagens låt är "Song of the Sad Assassin" med Why?.
Slänger med ytterligare en låt med Why? eftersom videon är så grymt fin. Låten nedan heter "Gemeni (Birthday Song)". Videon är det tydligen nått fan som gjort. Det är lite mer än vad jag gör efter jobbet.
Jag jobbar inte nyårslöften och sånt. Ett litet löfte kan jag bjuda på dock. Jag ska ärligt försöka undvika att fylleblogga.
Dagens låt är "Song of the Sad Assassin" med Why?.
Slänger med ytterligare en låt med Why? eftersom videon är så grymt fin. Låten nedan heter "Gemeni (Birthday Song)". Videon är det tydligen nått fan som gjort. Det är lite mer än vad jag gör efter jobbet.
Runt nyår
Några dagar efter nyår, jag vet inte riktigt det exakta datumet. 4:e? Borde vara så nu. Nåväl. Dagen i sig urartade lite på ett sätt som inte var helt oväntat; jag och Fäktaren plockade fram öl och någon form av sprit till det var läge för utgång och Peter och hans kusin hängde på och det blev någon form av Mollys-besök. Den söta mörkhöriga tjejen var där, men jag hann inte prata med henne tillräckligt då vi ändå skulle släpa oss iväg när jag och hon väl pratade. Peter och en irländare blev kvar i lokalen medan jag och Fäktaren surfade iväg och det kändes typiskt på något sätt, baserat på verkligheten. Eller jag vet inte. Jag är full, var glad att jag får till rätt konsonanter i rätt ordning. Eller nått. Jag vet inte.
Det var nyår för några dagar sen. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Därför, borde jag undvika det? Nej, jag tror inte det. Det var faktisk inget särskilt. Ett nyår som så många andra. Jag, Peter och Peaches hade en idé om hur vi skulle göra, det funkade rätt bra, med mat och så. Och med gäster. Ungefär de som vi ville kom. Ganska typiskt med tanke på idag. Nåväl. Det var bra. Linda gav mig blommor och berömde en av mina tavlor och en tjejerna som jag tidigare haft någon form av kontakt med vandrade vidarre med Peter. Det borde anses som positivt, eller? Ja, utöver det faktum att jag var tvungen att nästan hota folk att kunna spela bra musik. Men vad gör man? Egentligen?
Det var nyår för några dagar sen. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Därför, borde jag undvika det? Nej, jag tror inte det. Det var faktisk inget särskilt. Ett nyår som så många andra. Jag, Peter och Peaches hade en idé om hur vi skulle göra, det funkade rätt bra, med mat och så. Och med gäster. Ungefär de som vi ville kom. Ganska typiskt med tanke på idag. Nåväl. Det var bra. Linda gav mig blommor och berömde en av mina tavlor och en tjejerna som jag tidigare haft någon form av kontakt med vandrade vidarre med Peter. Det borde anses som positivt, eller? Ja, utöver det faktum att jag var tvungen att nästan hota folk att kunna spela bra musik. Men vad gör man? Egentligen?