Perspektiv
Blev kvar lite efter normal arbetstid idag, ungefär en timme. Helt plötsligt har jag rätt mycket att göra, och lär ha så i ett par veckor till. Vilket är bra, jag ogillar att inte ha saker att göra. Dumt nog så sammanfaller det med att jag har saker för mig kvällstid också. Igår var det tvättid, vilket är en väldigt helig sak då det är lite halvknepigt att fixa tvättid i huset. Måndagen var en rätt dålig dag så det blev inte så lång dag. Imorrn ska jag och fadern hämta mitt nya skrivbord och på fredag är det Jonathan Johansson och Alex-besök. Till helgen ämnar jag inte ens nästan gå till jobbet. Återstår nästa vecka. Och att höja effektiviteten. Får se hur det går.
Blev bara en timme extra idag, ville ta en sväng förbi mormodern, innan kvällen blev för sen. Fäktaren hade skickat mig en artikel om hennes förra granne som jag tänkte att hon ville se, vilket hon ville. Hon är vaken till sättet och fortfarande ganska nyfiken, trots att hon är 92. 93 om sex veckor. Hon hade dagen innan tittat på Obamas installation, något som hon tyckte var väldigt fascinerande. Hon var helt övertygad om att hon skulle hinna dö innan det blev en färgad president i USA. Hon berättade att hon inte sett någon färgad människa förrän i slutet av 40-talet när hon och min morfar flyttade in till Kalmar. Morfars bror, som emigrerade till USA tidigt 30-tal, hade beskrivit det i brev men hon hade aldrig träffat på någon i verkligeheten. Hade varit intressant att se breven nu. Nåväl. Det ger mig perspektiv på min värld lite, jag har från dagis och framåt alltid delat skolklass med folk från olika etniska ursprung så jag har liksom aldrig sett hudfärg som någon issue, inte på det sättet. Därför gör det mig så glad att någon som inte såg någon färgad förrän hon passerat 30, och det på 40-talet, är så cool över det som hon ändå är. Och jag vill kunna vara sån själv, om jag nån gång skulle bli 93 år och så klar i huvudet att jag följer ett presidentval i till exempelvis USA så som hon gjort nu (hon höll på Obama och förstod inte varför "någon så gammal" (McCain, drygt 20 år yngre än henne) skulle kunna göra någon nytta i Vita Huset). Och det är nog därför som jag tycker att det är så givande att hälsa på henne, en liten stund sådär påväg hem från jobbet. Det laddar batterierna. Arbetet får vänta.
Blev bara en timme extra idag, ville ta en sväng förbi mormodern, innan kvällen blev för sen. Fäktaren hade skickat mig en artikel om hennes förra granne som jag tänkte att hon ville se, vilket hon ville. Hon är vaken till sättet och fortfarande ganska nyfiken, trots att hon är 92. 93 om sex veckor. Hon hade dagen innan tittat på Obamas installation, något som hon tyckte var väldigt fascinerande. Hon var helt övertygad om att hon skulle hinna dö innan det blev en färgad president i USA. Hon berättade att hon inte sett någon färgad människa förrän i slutet av 40-talet när hon och min morfar flyttade in till Kalmar. Morfars bror, som emigrerade till USA tidigt 30-tal, hade beskrivit det i brev men hon hade aldrig träffat på någon i verkligeheten. Hade varit intressant att se breven nu. Nåväl. Det ger mig perspektiv på min värld lite, jag har från dagis och framåt alltid delat skolklass med folk från olika etniska ursprung så jag har liksom aldrig sett hudfärg som någon issue, inte på det sättet. Därför gör det mig så glad att någon som inte såg någon färgad förrän hon passerat 30, och det på 40-talet, är så cool över det som hon ändå är. Och jag vill kunna vara sån själv, om jag nån gång skulle bli 93 år och så klar i huvudet att jag följer ett presidentval i till exempelvis USA så som hon gjort nu (hon höll på Obama och förstod inte varför "någon så gammal" (McCain, drygt 20 år yngre än henne) skulle kunna göra någon nytta i Vita Huset). Och det är nog därför som jag tycker att det är så givande att hälsa på henne, en liten stund sådär påväg hem från jobbet. Det laddar batterierna. Arbetet får vänta.
Kommentarer:
Trackback