Keep the light out
Vid faraos skägg så trött jag är. Men det är väl lite av en naturlig reaktion på en natt med två timmars sömn. Satt och bråkade med ett 3D-program som jag desperat försökte piska fram en skärgård ur. Den skulle egentligen levereras på fredag, men plötsligt hörde kunden av sig och ville ha den idag vid 11:45 i stället. Vilket, i kombination med 3D-programet från helvetet, gjorde att jag satt och jobbade till 04 i natt.
Det var lite som när jag pluggade. Utöver att jag inte satt och lyssnade på Magnetic Fields samtidigt. Och att det här inte slutade med en promenad i en stilla Galgamarksmorgon på väg till högskolan för att skriva ut eländet strax innan städerskorna dök upp i datorsalarna. Säger man datorsalar eller datasalar förresten? Jag har alltid sagt datorsalar, det är ju ändå en sal med datorer i, inte en sal med en massa data i. Fast nästan alla andra säger datasalar tror jag. Jag vet inte om det egentligen är ett så stort problem. Hur länge till kommer man egentligen att ha datorsalar? Framtida generationer kommer inte uppleva gemenskapen i att sitta i ett surrande rum med en massa andra människor, användandes ett tangentbord och en mus som ingen någonsin skulle vilja se en CSI-lampanalys på.
Hur som hur, kontentan var i alla fall att jag lyckades leverera något som jag inte skämdes ihjäl för vid 11:37 idag och ska fortsätta fixa på den i morgon. Fixade inte jobba med det efter lunch sen, gjorde annat i stället. När detta är klart så ska jag aldrig mer 3D-modellera en skärgård. Aldrig.
I övrigt så har livet gått sin stilla gång sen Barcelonaresan. Har gjort lite för lite på jobbet, utöver senaste veckan, har haft lite för lite fritid på kvällen, hur det nu har kunnat gå till, och har väl druckit lite för mycket öl. Det sistnämnda främst i fredags egentligen. Popkväll, ett band bestående av fyra konsonanter spelade. Jag och Peter var där och stämningen var bra som vanligt. Hakade på Ariya och bandet på efterfest, men vi blev blåsta, adressen fanns inte, och det slutade med att vi hamnade här istället. Det blev sent och när Peter ringde och sa att jag hade lovat att hänga med honom på fotboll i regnet så var jag inte det minsta motiverad. Att stå i regnet på vad som kändes som en kobbe i viken var inte alls vad jag prioriterar när jag är bakfull. Men jag hamnade där. Och jag tänker aldrig göra om det.
Dagens, eller egentligen främst nattens låt är "Territory" med Chairlift. Fast allt efter midnatt borde räknas som dagens låt, eller? I så fall är det dagens. Mer än nattens. Jag borde nog sova.
Det var lite som när jag pluggade. Utöver att jag inte satt och lyssnade på Magnetic Fields samtidigt. Och att det här inte slutade med en promenad i en stilla Galgamarksmorgon på väg till högskolan för att skriva ut eländet strax innan städerskorna dök upp i datorsalarna. Säger man datorsalar eller datasalar förresten? Jag har alltid sagt datorsalar, det är ju ändå en sal med datorer i, inte en sal med en massa data i. Fast nästan alla andra säger datasalar tror jag. Jag vet inte om det egentligen är ett så stort problem. Hur länge till kommer man egentligen att ha datorsalar? Framtida generationer kommer inte uppleva gemenskapen i att sitta i ett surrande rum med en massa andra människor, användandes ett tangentbord och en mus som ingen någonsin skulle vilja se en CSI-lampanalys på.
Hur som hur, kontentan var i alla fall att jag lyckades leverera något som jag inte skämdes ihjäl för vid 11:37 idag och ska fortsätta fixa på den i morgon. Fixade inte jobba med det efter lunch sen, gjorde annat i stället. När detta är klart så ska jag aldrig mer 3D-modellera en skärgård. Aldrig.
I övrigt så har livet gått sin stilla gång sen Barcelonaresan. Har gjort lite för lite på jobbet, utöver senaste veckan, har haft lite för lite fritid på kvällen, hur det nu har kunnat gå till, och har väl druckit lite för mycket öl. Det sistnämnda främst i fredags egentligen. Popkväll, ett band bestående av fyra konsonanter spelade. Jag och Peter var där och stämningen var bra som vanligt. Hakade på Ariya och bandet på efterfest, men vi blev blåsta, adressen fanns inte, och det slutade med att vi hamnade här istället. Det blev sent och när Peter ringde och sa att jag hade lovat att hänga med honom på fotboll i regnet så var jag inte det minsta motiverad. Att stå i regnet på vad som kändes som en kobbe i viken var inte alls vad jag prioriterar när jag är bakfull. Men jag hamnade där. Och jag tänker aldrig göra om det.
Dagens, eller egentligen främst nattens låt är "Territory" med Chairlift. Fast allt efter midnatt borde räknas som dagens låt, eller? I så fall är det dagens. Mer än nattens. Jag borde nog sova.
Kommentarer:
Trackback