Plats bland gamlingarna
Lång och stressig dag på jobbet. Jag har egentligen ganska lite att göra nu, alldeles för lite, vilket är jobbigt. Men idag, och imorrn förmiddag, så har stressen varit total. Tre projekt som måste vidare, alla i olika faser, men ändå rätt mycket arbete i dem. Så det blev sent. Och jag försakade större delen av min tvättid. Men det är inte så mycket att be för.
Modern hörde av sig igår. Tydligen hade fadern blivit varslad i fredags. Han hade kommit hem med oxfilé och champagne och sagt "Älskning, nu ska vi fira! Jag har fått sparken!". Han fyller 65 i maj och har sex månaders uppsägningstid så det verkar bli så att han jobbar maj ut men tar ut all tid från februari och framåt som semester. Han är inte särskilt missnöjd. Inte alls faktiskt. Han har aldrig fått sparken innan så han är lite nöjd med att ha fått uppleva det. Plus att han roar sig med att skjuta upp saker, exempelvis ansöka om förlängda yttrandetider och dylikt, så att någon annan får ta hand om det i februari. Så hade jag också gjort tror jag.
Det blir en lite knepig känsla nu, snart är båda föräldrarna pensionerade. Eller ja, modern är väl typ frivilligt förtidspensionerad. Kroppen är slut, men hon har aldrig ansökt om förtidspension utan lever på aktierna hon köpte när hon sålde företaget hon hade. Men jag har liksom aldrig sett dem som pensionärer. Föräldrarna har alltid jobbat. Fadern var borta ett par nätter i veckan, ute någonstans i södra Sverige, och modern hade långa dagar med företaget. Nu ska de båda vara hemma hela veckorna. Det blir en omställning.
Jag är lite rädd för det där. Att de blir äldre. Jag har ett klart minne från när min morfars bror, Harald, fyllde 70. Jag måste varit fem år gammal då, jag vill minnas att han var född 1918. Han sa "Jaha, nu har man tagit plats bland gamlingarna!" och så skrattade han. Det är fem år till mina föräldrar är där. Det känns märkligt. Ogreppbart. Harald gick bort för snart två år sen nu, efter några år i demensens molniga resa. Jag beskrev det mer här.
Det är väl här det borde komma en avrundning eller en slutsats. Men det blir ingen sån. Jag har ingen aning om vad detta landar i. Så jag låtsas som ingenting och tittar åt ett annat håll. Som vanligt. Det är alltid enklast.
Modern hörde av sig igår. Tydligen hade fadern blivit varslad i fredags. Han hade kommit hem med oxfilé och champagne och sagt "Älskning, nu ska vi fira! Jag har fått sparken!". Han fyller 65 i maj och har sex månaders uppsägningstid så det verkar bli så att han jobbar maj ut men tar ut all tid från februari och framåt som semester. Han är inte särskilt missnöjd. Inte alls faktiskt. Han har aldrig fått sparken innan så han är lite nöjd med att ha fått uppleva det. Plus att han roar sig med att skjuta upp saker, exempelvis ansöka om förlängda yttrandetider och dylikt, så att någon annan får ta hand om det i februari. Så hade jag också gjort tror jag.
Det blir en lite knepig känsla nu, snart är båda föräldrarna pensionerade. Eller ja, modern är väl typ frivilligt förtidspensionerad. Kroppen är slut, men hon har aldrig ansökt om förtidspension utan lever på aktierna hon köpte när hon sålde företaget hon hade. Men jag har liksom aldrig sett dem som pensionärer. Föräldrarna har alltid jobbat. Fadern var borta ett par nätter i veckan, ute någonstans i södra Sverige, och modern hade långa dagar med företaget. Nu ska de båda vara hemma hela veckorna. Det blir en omställning.
Jag är lite rädd för det där. Att de blir äldre. Jag har ett klart minne från när min morfars bror, Harald, fyllde 70. Jag måste varit fem år gammal då, jag vill minnas att han var född 1918. Han sa "Jaha, nu har man tagit plats bland gamlingarna!" och så skrattade han. Det är fem år till mina föräldrar är där. Det känns märkligt. Ogreppbart. Harald gick bort för snart två år sen nu, efter några år i demensens molniga resa. Jag beskrev det mer här.
Det är väl här det borde komma en avrundning eller en slutsats. Men det blir ingen sån. Jag har ingen aning om vad detta landar i. Så jag låtsas som ingenting och tittar åt ett annat håll. Som vanligt. Det är alltid enklast.
Kommentarer:
Trackback