This is the end, my friend
Egentligen borde jag lagt ner bloggen för ett år sen. Bloggen har inte fått så mycket uppmärksamhet det här året. Det finns många anledningar. En anledning är att jag inte lyckades skriva inlägg i den webbläsare jag använder utan att jag var tvungen att starta en till varje gång. En annan anledning är att det gör lite ont i själen varje gång jag går in på bloggverktygets startsida med alla de menlösa nyheter som är där. Den största anledningen är dock att jag helt enkelt känner att bloggen överlevt sig själv. Jag känner inte att jag skriver något nytt. Allt blir upprepningar på något sätt. Jag vet inte om mitt liv blivit mer upprepningar än förut eller om min bloggkreativitet blivit sämre. Om jag kanske behandlar saker på ett annat sätt nu. Hur som helst så känner jag att jag inte tillför något längre som bloggare. Så då lägger jag ner.
Den här bloggen har varit med länge nu. Jag var 22 år när jag startade den. Jag bodde i en etta i Karlskrona. Hade läst 3,5 år på högskola. Jag var kär i en flicka som läste till sjuksköterska och berättade det under nyårsafton 2005. Men hon hade redan pojkvän. De är fortfarande tillsammans. Med andra ord så kan jag knappast klandra henne. Jag hade sannolikt inte varit tillsammans med henne idag. Vi har utvecklats åt olika håll. Catwoman vet jag inte riktigt vad hon gör, men hon är kvar i Karlskrona i varje fall, hon är sig lig noterar jag då hon rätt ofta lägger upp album på bildfacebook. Den lockiga tjejen såg jag på juldagen, hon verkar dejta samma kille. Där trodde jag verkligen att det skulle bli vi. Nåväl. Tjejen med lugg, tja, henne är jag fortfarande fäst vid men det lär aldrig bli något mer än det som redan varit. Har jag glömt någon? I så fall finns det kanske anledning till det.
Under bloggens tid har Mattias och Eileen blivit tillsammans igen (efter hans tid i Australien), flyttat ihop, förlovat sig och ska ha barn i februari. Fäktaren är pappa. Ida och Tobias har köpt ett hus på en ö utanför Göteborg och förlovat sig. Alex och Anders har flyttat till Göteborg. Sandra har flyttat ihop med sin kille och jobbat några år i Malmö. Martin har bott i två lägenheter i Karlskrona, i Kina och nu i Kanada. Nästan alla jag känner har flyttat från Karlskrona, många till Göteborg. Jag har lärt känna Gärda och Peter och börjat umgås mer med Peaches. Det har hänt lite under åren. Men nu är det slut. Åtminstone på publiceringen av det.
Så tack. Tack för de som mot all logik valt att läsa mina tankar, tankar främst menade för mig själv. Tack för mig.
Oj, nu var det slut. Det är ganska sjukt hur man följer bloggar, jag har följt extremt många, de flesta har jag slutat läsa numer, men din har jag nog följt längst, kommer inte ihåg hur jag ramlade in här första gången dock, hade precis själv börjat blogga då ju. Men det har varit fint att läsa dina inlägg genom åren och det känns lite sorgligt att du inte kommer skriva mer nu. Så, tack själv! Live long and prosper (nej, jag är (tyvärr) ingen star trek-geek, men jag gillar just det citatet och tyckte att det passade in fint just nu)
Det var skönt att du lade till att det var ett Star Trek-citat, det hade jag aldrig registrerat annars. Men det är ett bra uttryck. Det noteras.
Sorgligt vet jag inte, allting har sin tid och det känns lite som om bloggen levt på övertid nu. När kvaliteten faller och det inte känns lika bra som innan så är det lika bra att avsluta det. Inom många områden. Hur som hur så har jag uppskattat dina kommentarer, det ska erkännas. Och jag måste säga att jag saknar ditt bloggande.
Precis när jag hittat tillbaka till bloggens värld. . Snopet. Oh well, lycka till med allt du kommer ta dig för här i livet. Kul att få tagit del ett liv vars ägare jag sannolikt har gått förbi på en polenfärja en gång för några år sen.
Haha, visstja. Polenfärjan hade jag glömt. Världen är verkligen liten ibland.
Internet är typ 10% sämre sen du slutade blogga. Ingen ny musik, inga nya tankar. Hemskt tråkigt.
Det ser jag som en stor komplimang! Och passar på att be om ursäkt lite i förbifarten. Förlåt?
Du är ursäktad. Det känns skönt att veta att du fortfarande lever där borta. :)
Detsamma! Din oannonserade bloggpaus gjorde mig lite oroad dock.
Och i livet är jag. Däremot så siktar jag på att byta kust. Så är det.
Ledsen för att den var oannonserad, men det kändes som att den varit på gång länge. Det var egentligen ett helslut, jag bara testar en gång till.
Men byta kust? Vilken blir det? :) Söder eller väster? Eller kanske till och med en i norr?
Det är lugnt. Men hojta till om det blir ett helslut sen!
Det blir västerut i så fall. Göteborg. Där alla av de jag vill umgås med förr eller senare hamnar. Men det finns inget datum och så. Än.
Oh, ser att du tagit bort header-kommentaren. Jag som var så nyfiken på vad du tyckte om hennes nya header. :)
Jag säger till om och när det blir ett medvetet helslut. Göteborg. Min barndomsbästis bodde där flera år, flyttade hem hit i höstas och har fått för sig att flytta tillbaka dit igen nu. Göteborg... Men det kanske är bra för dig, när du känner dig så fast där på östkusten. Vad skulle du göra där, får du jobb och så?
Hon kan ta sin header och stoppa upp den. Hur tänker man när man försöker få någon att gå in på hennes blogg genom att droppa en kommentar i dennes sista blogginlägg? Gudars skymning.
Jo, jag kan nog få jobb där tror jag. Ska på intervju där i trakten i nästa vecka. Får se om det kan vara något. Kanske.
Jag tyckte det var lite roligt att hon gillade din standard-header så mycket. :)
Spännande. Hoppas att det är ett bra jobb.