17 minuter och 13 sekunder
Gårdagen blev ganska lyckad ändå. Vi förfestade hos Martin i hans källarlägenhet. Förstår inte varför han fortfarande bort kvar där. Lite garagefeeling på lägenheten. Jaja. Det var samma gäng som i tisdags, jag, Martin, Tobias, Eileen och Ida. Fast idag dracks det inte något rödvin. Det slutade med att vi spelade Rappakalja. Aldrig gjort det innan så det var lite kul. Jag vann till slut, även om vi inte körde färdigt. Har ganska livlig fantasi, och sånt brukar ju hjälpa.
Vi kom väl ner till kårhuset strax efter tolv. Det var rätt lagom. Hade ganska kul där, det var mycket folk. Så många att jag inte riktigt hann prata med alla jag kände. Sånt är ganska bra. Faktiskt. Efter några öl där så var jag på ganska gott humör. Stötte lite på nån tjej som pluggade till sjuksköterska. La ner efter ett tag då jag insåg själv att jag inte riktigt ville. Ovanligt klarsynt för att vara mig. Börjar jag bli vuxen? Troligtvis inte. Mer troligt är att jag egentligen bara har en person i huvudet, och hon var sjuk och inte där. Fuck.
Hamnade på efterfest efteråt. Höll väl igång där till 6-snåret ungefär. Hade kul. Vaknade vid 13-tiden av att Rickard ringde. Somnade om och vaknade vid halv fem. Hela fredagen borta. Det kändes lite snopet. Har inte fått mycket gjort alls. Var ute i snöstormen en stund. Det var oroväckande trevligt. Varför trivdes jag i snålblåsten. Konstigt.
Imorrn ska jag jobba. Får se hur det går. Rickard och Nillan ska hjälpa mig. Det ska nog bli bra. Hon skulle ju hjälpa till också, men har fått halsfluss. Skit. Det var i princip det enda jag såg fram emot. Hon ringde mig och berättade att hon inte kunde jobba. Vi snackade i 17 minuter. Och 13 sekunder. I varje fall påstod min telefon det. Vi pratade väl inte om något särskilt. Hon tyckte att det var synd att inte kunna jobba. Det höll jag med om. Vi pratade om en hel del annat också. Kom aldrig in på det som jag ville prata om. Men det gör jag ju aldrig. Vågar inte ta upp det efter nyår. Borde kanske det. Eller så låtsas jag som ingenting som vanligt. Det är troligare.
Vi kom väl ner till kårhuset strax efter tolv. Det var rätt lagom. Hade ganska kul där, det var mycket folk. Så många att jag inte riktigt hann prata med alla jag kände. Sånt är ganska bra. Faktiskt. Efter några öl där så var jag på ganska gott humör. Stötte lite på nån tjej som pluggade till sjuksköterska. La ner efter ett tag då jag insåg själv att jag inte riktigt ville. Ovanligt klarsynt för att vara mig. Börjar jag bli vuxen? Troligtvis inte. Mer troligt är att jag egentligen bara har en person i huvudet, och hon var sjuk och inte där. Fuck.
Hamnade på efterfest efteråt. Höll väl igång där till 6-snåret ungefär. Hade kul. Vaknade vid 13-tiden av att Rickard ringde. Somnade om och vaknade vid halv fem. Hela fredagen borta. Det kändes lite snopet. Har inte fått mycket gjort alls. Var ute i snöstormen en stund. Det var oroväckande trevligt. Varför trivdes jag i snålblåsten. Konstigt.
Imorrn ska jag jobba. Får se hur det går. Rickard och Nillan ska hjälpa mig. Det ska nog bli bra. Hon skulle ju hjälpa till också, men har fått halsfluss. Skit. Det var i princip det enda jag såg fram emot. Hon ringde mig och berättade att hon inte kunde jobba. Vi snackade i 17 minuter. Och 13 sekunder. I varje fall påstod min telefon det. Vi pratade väl inte om något särskilt. Hon tyckte att det var synd att inte kunna jobba. Det höll jag med om. Vi pratade om en hel del annat också. Kom aldrig in på det som jag ville prata om. Men det gör jag ju aldrig. Vågar inte ta upp det efter nyår. Borde kanske det. Eller så låtsas jag som ingenting som vanligt. Det är troligare.
Kommentarer:
Trackback