MellandagsRea
Berusad? Naturligtvis. Det är ju lördag. Eller natten till söndag åtminstone. Om man ska vara ärlig. Och det ska man väl? Det är väl därför man har en blogg, eller? Eller, jag vet inte? Är det för att kunna skulptera en figur som skulle kunna vara en själv? En skulptur över en människa som inte finns? Någon som man skulle vilja vara? Jag skulle aldrig kunna fungera så. Varför skulle jag skriva här, semianonymt, om jag inte skulle vilja fläka ut de närmsta delarna av det som jag identifierar som jag? Jag vet inte.
Nåväl. Det har varit jul och grejer. Jag vet inte, jag har beskrivit julen tidigare år rätt bra. Känns onödigt att göra det igen. Den enda skillnaden är väl moderns kusin, hans fru och mormodern gick lite tidgare än förra året. Och att jag stannade kvar och drack whisky med föräldrarna ett par timmar, innan jag cyklade hem. Jag vet inte om det är en skillnad värd att berätta? Kanske inte, men jag tror att den var ett förhållandevis stort steg till att vi i familjen såg på varanda på ett annat sätt, ett vuxnare sätt. Fast vad vet jag? Jag är fortfarande yngst. Å andra sidan är det en skillnad på att vara julmustpojken mot att vara sonen som sitter och dricker ren whisky vid klockan 01 på julaftonsnatten. Ska man se det på ännu ett sätt så är det skillnad på att komma hem och sova över och att cykla hem vid 01-tiden och titta in i de tysta, tomma husen och de fortfarande levande julaftonshusen.
Det är lördag, det blev utgång. Peter var sugen, han var tillbaks i Kalmar. Jag viker gärna ner mig i sådana lägen. Jag är en svag människa. Fast det vet ni redan. Men det blev inte någon utgång på juldagen. Inte så mycket för att jag inte ville, utan mest för att jag inte kände någon i den här stan som faktiskt var kvar. Inte för att jag varit så sugen på att gå ut ändå. Men ändå. Nåväl. Peter kom tillbaks till stan idag och ville ut. Han och jag drog nån öl här innan vi hamnade på Mollys, för ett antal öl och en öppen diskussion om uppväxten. Konstigt nog. Annars en vanlig kväll för att vara Mollys, mycket 80-talsmusik. Utöver att jag pratade med Den mörkhåriga flickan. Bara det borde göra kvällen bra. Men det gör det naturligtvis inte, jag vet bättre nu.
Dagens låt får bli "Road to hell" med Chris Rea.
Nåväl. Det har varit jul och grejer. Jag vet inte, jag har beskrivit julen tidigare år rätt bra. Känns onödigt att göra det igen. Den enda skillnaden är väl moderns kusin, hans fru och mormodern gick lite tidgare än förra året. Och att jag stannade kvar och drack whisky med föräldrarna ett par timmar, innan jag cyklade hem. Jag vet inte om det är en skillnad värd att berätta? Kanske inte, men jag tror att den var ett förhållandevis stort steg till att vi i familjen såg på varanda på ett annat sätt, ett vuxnare sätt. Fast vad vet jag? Jag är fortfarande yngst. Å andra sidan är det en skillnad på att vara julmustpojken mot att vara sonen som sitter och dricker ren whisky vid klockan 01 på julaftonsnatten. Ska man se det på ännu ett sätt så är det skillnad på att komma hem och sova över och att cykla hem vid 01-tiden och titta in i de tysta, tomma husen och de fortfarande levande julaftonshusen.
Det är lördag, det blev utgång. Peter var sugen, han var tillbaks i Kalmar. Jag viker gärna ner mig i sådana lägen. Jag är en svag människa. Fast det vet ni redan. Men det blev inte någon utgång på juldagen. Inte så mycket för att jag inte ville, utan mest för att jag inte kände någon i den här stan som faktiskt var kvar. Inte för att jag varit så sugen på att gå ut ändå. Men ändå. Nåväl. Peter kom tillbaks till stan idag och ville ut. Han och jag drog nån öl här innan vi hamnade på Mollys, för ett antal öl och en öppen diskussion om uppväxten. Konstigt nog. Annars en vanlig kväll för att vara Mollys, mycket 80-talsmusik. Utöver att jag pratade med Den mörkhåriga flickan. Bara det borde göra kvällen bra. Men det gör det naturligtvis inte, jag vet bättre nu.
Dagens låt får bli "Road to hell" med Chris Rea.
Kommentarer:
Trackback