The World According to Jones

Intensiv helg. Vilken egentligen började redan på torsdagen. Tidig uppgång, åtminstone enligt min semesterstandard. Tåg till Jönköping, med byten i Alvesta och Nässjö, givetvis. Eileen hämtade upp mig på stationen innan det bar av till en kakbuffé på ett ställe mitt ute i ingenstans, vilket tydligen låg ganska nära Vadstena. Ingen viktväktarmeny direkt. Men bra grejer. Lugn kväll sen, whisky och livsuppdatering sådär i allmänhet med både Eileen och Mattias. Fredagen medförde bilresa till Göteborg, pizza med Ida och Tobias, U2-konsert och några öl. Hemresa redan vid 12 på lördagen, Ida och Tobias skulle iväg på någon släktgrej, och tåget jag bokat in mig på visade sig vara någon form av museitåg, eller motsvarande. Satt dåligt och fick huvudvärk, vilket medförde att jag somnade när jag kom hem och sket i utgång på kvällen. Öl idag istället med Peaches, Linda samt Lunda-arkitekten som var på snabbesök.

Imorrn börjar jobbet igen. Semestern är slut. När jag gick i skolan, inte högskolan utan grundskolan och gymnasiet, så brukade jag alltid ställa mig på balkongen hemma hos föräldrarna och andas in den sista fria luften innan höstterminen började. Jag saknar det lite. Känslan. Högtidligheten i det. Ett sista självbestämmande innan terminen tog fart, en mental inandning. Jag vet inte om jag skulle behöva en sådan nu? Något sådant behov infann sig aldrig när jag pluggade på högskolan. Kanske har det med att göra att ledigheten var mindre? Att jag hade mer att se fram emot? Det kvittar egentligen. Jag har ändå ingen balkong nu. Att gå ut på gården känns inte riktigt likadant. Och kanske har jag redan haft mitt sådant moment redan, förra helgen när jag fylleklättrade in på en segelbåt i småbåtshamnen och la mig och tittade på stjärnorna till vågornas kluckande? Jag trodde det då, men nu vet jag inte riktigt. Den här helgen var något av en orgie i alla-blir-vuxna-utom-jag-känslan. Men det går inte att komma ur, antar jag.

Dagens låt är "Our House" med Madness.