The World According to Jones

Min busstop-buddy Karin var där idag igen. Hon hade haft sovmorgon igår och i förrgår. Utan att berätta för mig! Sån stil! Annars var det ingen annan på busshållplatsen. Bussen var också ganska tom. Folk har väl semester nu antar jag. Det gör mig inget. Det är skönt när bussen är nästan tom. Då kan man lugna ner sig, sitta och lyssna på Flaming Lips i iPoden och njuta av utsikten på Ölandsbrons högbrodel, bara titta ut över sundet som blänker av solen. Det är faktiskt lite livskvalitet. Så mycket som det kan bli kvart över sju en arbetsmorgon.

Hade gjort klart det mesta av det jag kunde göra med den plangrejen som jag hållit på med innan på jobbet. Satte mig med en annan idag. En sammanfattning av upprörda människors åsikter som var inskickade för två år sen, men som ingen gjort något åt. Undrar vad dom tror hände med planärendet? Är dom fortfarande upprörda? Är dom rädda för att något plötsligt ska hända? Att nån plötsligt ska komma en sommardag och börjar bygga den förhatliga vägen i deras sommarstugeområde? Nästan så att jag skulle vilja åka dit. Ingen där vet ju vem jag är. Skönt nog.

Imorrn åker jag tillbaks till Karlskrona. Fucking semester! Visserligen bara en vecka, men ändå. Det är ohyggligt välbehövt! Tar ut en och en halv timmes flex imorrn så att jag hinner ta en sväng i stan här också. Har lite grejer som jag behöver fixa. Kommer till Karlskrona strax innan 21 imorrn. Det är ganska lagom tror jag. Bara jag hinner vädra lite. Ska i vilket fall som helst bli fruktansvärt skönt att bo i den egna lägenheten igen. Börjar bli rätt trött på mina föräldrar. Inget ont i dom, men har man väl vant sig vid att bo själv så. There aint no going back.