Ika i rutan
Vet inte om det var jag och Torkel som hade en diskussion om "Ika i rutan" innan? Han hade (om det nu var han) en teori om att Ika var psykiskt sjuk och att det var ett steg i hennes terapi att filma sina dagar. Sedan fick någon på SVT tag i hennes konstiga filmer och bestämde sig för att kuka upp ännu en generation barn. Det kan mycket väl vara så. Själv vet jag inte ens om jag vågar titta på det nu.
För övrigt är Ika någon typ av mimare. Jag känner mig ganska olustig när det är mimare i närheten. Det är något fel på mimare. Man ska inte packa på folk ens konstart på det sättet. Å andra sidan så har de inte den personlighetsklyvning som det krävs för att bli buktalare. Dom måste vara ganska sjuka? Det blir kanske 1-1 där? Jag vet inte. Jag tänker undvika båda. Sådeså.
Hm. Jag måste säga att jag betvivlar att hon var psykiskt sjuk. Anledningen till detta är att jag en gång var på en föreställning där hon uppträdde, och man kan väl inte låta ngn med psykbryt slå sönder porslin framför en massa barn? Det vore ohållbart, non? Hursomhelst håller jag med om att hon var lite läskig, men om man satt på främsta raden fick man låna simglasögon för att inte få kaffekoppsskärvor i ansiktet. Hur bra som helst!
Hmm, varför går aldrig jag på sådant? Det är för lite porslinskross i mitt liv tror jag. Vad var det för någon typ av evenemang?
jag kommer ihåg ika. hon snackade väl en massa om att hon skulle åka till kungen eller nåt? haha! min kompis brukade prata som henne.
det gick konstiga barnprogram förr, lite mer djupa...
När jag har tagit mod till mig och tittat så ska jag berätta vad hon gjorde. Lovar!
Barnprogrammen var mycket konstigare förr. Antingen realistiska som "Joelbitar", trötta tjeckiska dockfilmer, allmänt skumma saker som "Loranga, Mazarin och Dartanjang" eller totalt pårökta som "Dr Snuggles". Jag saknar sånt lite.