The World According to Jones

Fredagkväll. Tror jag? Jo, det måste det vara. En ledig dag och jag är helt förlorad direkt. Men jag hade inte riktigt räknat med denna lediga dagen. Det stod fel i min tidrapport så jag trodde fram till i onsdags att det var femdagarsvecka. Men det är positivt när det går åt det hållet. Att det finns en enda semester på hösten. Finns det inga kristna högtider som genererar semesterdagar på hösten? Eller är landet så avkristnat att alla kvarvarande högtider klumpats ihop under vår och vinter? Jaja. När jag vandrade genom semesterstaden passerade jag samma dragspelare fyra gånger. Varge gång spelade han en sorgsen version av "Over the rainbow".

Hade för avsikt att åka till Göteborg idag egentligen, men Martin vek ner sig så det blev inget. Ida och Tobias har fest i morgon och jag skulle egentligen dit, men jag känner att jag inte orkar åka dit för en dag, inte när det medför knappt nio timmar med tåg. Jag träffade ju folket förra helgen också. I Jönköping. Eileen, Mattias, Andres, Ida, Tobias, Martin och Boris. Och, helt otippat, JJ från Barcelonaresan. Världen är bloody small ibland. Det var en trevlig helg, kul att träffa på folk igen.

Jag och Martin åkte tåg tillsammans hem sen, jag till Kalmar och han till Karlskrona. Fast Martin är inte kvar så länge till i Karlskrona. Han jobbade sin sista dag i onsdags, varslad och uppsagd, och ska nu dumpa av sina prylar i Värmland och sen dra till Kanada. Packningen avgår på onsdag, vilket lite var varför han kände att han inte hade tid. Inte för att han kommer att fixa det ändå. Martin är mannen som lyckas missa planet till Kina. Nåväl. Det är tråkigt att han byter kontinent nu. Martin är en av mina bästa vänner och en av de väldigt få människorna som jag kan öppna mig för. Och nu drar han till Kanada i ett år. Minst. Min nära sfär blir mindre och mindre känns det som. Alex drar också, till Göteborg. Egentligen borde jag också flytta. Bort från Kalmar. Kanske även Sverige? Det hade varit en rätt fin grej att göra som Martin, dra till Kanada på vinst och förlust. Nu har han väl lite enklare med sin utbildning, planerare som jag har lite svårare att jobba utomlands. Men ändå. Man borde. Men jag känner också en viss känsla av att jag borde vara kvar. Mormodern är gammal nu, 93, och jag känner lite att hon kanske inte fixar att jag flyttar, fäst vid mig som hon är. Och jag vid henne. Och jag skulle inte fixa att hon tappar livsglädjen på grund av att jag flyttar. Jag skulle inte det. Istället så säger jag att allt är bra när föräldrarna frågar hur det är på jobbet, och de säger att det är bra att jag har ett jobb där jag trivs och jag känner att inte göra någonting är ett sätt att komma undan, att slippa bestämma sig. Och tiden går.

Dagens låt är "Anorak City" med Another Sunny Day.

Vid faraos skägg så trött jag är. Men det är väl lite av en naturlig reaktion på en natt med två timmars sömn. Satt och bråkade med ett 3D-program som jag desperat försökte piska fram en skärgård ur. Den skulle egentligen levereras på fredag, men plötsligt hörde kunden av sig och ville ha den idag vid 11:45 i stället. Vilket, i kombination med 3D-programet från helvetet, gjorde att jag satt och jobbade till 04 i natt.

Det var lite som när jag pluggade. Utöver att jag inte satt och lyssnade på Magnetic Fields samtidigt. Och att det här inte slutade med en promenad i en stilla Galgamarksmorgon på väg till högskolan för att skriva ut eländet strax innan städerskorna dök upp i datorsalarna. Säger man datorsalar eller datasalar förresten? Jag har alltid sagt datorsalar, det är ju ändå en sal med datorer i, inte en sal med en massa data i. Fast nästan alla andra säger datasalar tror jag. Jag vet inte om det egentligen är ett så stort problem. Hur länge till kommer man egentligen att ha datorsalar? Framtida generationer kommer inte uppleva gemenskapen i att sitta i ett surrande rum med en massa andra människor, användandes ett tangentbord och en mus som ingen någonsin skulle vilja se en CSI-lampanalys på.

Hur som hur, kontentan var i alla fall att jag lyckades leverera något som jag inte skämdes ihjäl för vid 11:37 idag och ska fortsätta fixa på den i morgon. Fixade inte jobba med det efter lunch sen, gjorde annat i stället. När detta är klart så ska jag aldrig mer 3D-modellera en skärgård. Aldrig.

I övrigt så har livet gått sin stilla gång sen Barcelonaresan. Har gjort lite för lite på jobbet, utöver senaste veckan, har haft lite för lite fritid på kvällen, hur det nu har kunnat gå till, och har väl druckit lite för mycket öl. Det sistnämnda främst i fredags egentligen. Popkväll, ett band bestående av fyra konsonanter spelade. Jag och Peter var där och stämningen var bra som vanligt. Hakade på Ariya och bandet på efterfest, men vi blev blåsta, adressen fanns inte, och det slutade med att vi hamnade här istället. Det blev sent och när Peter ringde och sa att jag hade lovat att hänga med honom på fotboll i regnet så var jag inte det minsta motiverad. Att stå i regnet på vad som kändes som en kobbe i viken var inte alls vad jag prioriterar när jag är bakfull. Men jag hamnade där. Och jag tänker aldrig göra om det.

Dagens, eller egentligen främst nattens låt är "Territory" med Chairlift. Fast allt efter midnatt borde räknas som dagens låt, eller? I så fall är det dagens. Mer än nattens. Jag borde nog sova.

Det blev en bra resa till Barcelona. Helt fenomenalt bra väder hela resan. Behövde aldrig ha på mig något varmare än en skjorta med uppkavlade ärmar. Livet, skulle man kunna kalla det. Frågan väctes mer än en gång varför vi bor i ett kallt land uppe i norr.

Nåväl, resan startade en tidig torsdagsmorgon, tåg till Kastrup och sedan ett plan med hysteriskt lite benutrymme till Barcelona. Kom till vårt hostel vid 17-tiden, käkade och gick på happy hour-ölen. Blev barhäng i grannskapet sen tillsammans med några tyskar. Ganska lång sovmorgon dagen efter, återhämtning efter resan och arbetsveckan (nåja), och sedan vandring i staden. Peaches och Peter hade båda varit där förut och hittade hjälpligt. Betade av lite sevärdheter, käkade och drack öl i solen. På kvällen/natten trillade resten av resesällskapet in, Helsingborgs-Henke, Göteborgs-Martin och JJ, och vi dumpade deras väskor på rummet och landade på en nattklubb, blvd vill jag minnas att den hette. På vägen hem försökte någon sno Helsingborgs-Henkes plånbok.

Trots sen hemkomst så blev det förhållandevis tidig uppgång på lördagsmorgonen, strax innan tio, och vi hann med frukost på hostelet (är det rätt böjningsform?) för första gången under semestern. Vi betade av några Gaudi-byggnader och några uteserveringar och hämtade ut våra fotbollsbiljetter. Käkade en undermålig pizza och såg en fotbollsmatch där Zlatan inte gjorde mål. Men det var en intressant upplevelse att höra 74 000 pers bua. På kvällen blev det utgång med lite folk från hostelet, vi landade på en hysteriskt stor klubb där otippat nog Does It Offend You, Yeah? spelade. Det var en bra kväll, faktiskt.

Lång startsträcka på söndagen, men vi hamnade på stranden till slut, efter att JJ lyckats förolämpa en tjej i ett snabbköp när han inte tänkte på att det faktiskt kunde finnas människor som kunde svenska i butiken. Vi låg på stranden, njöt av solen och drack sangria. Inte mitt livs värsta stund. Så att säga. På kvällen sen så letade vi länge efter någonstans att äta, gav upp och tog ett ställe som sedan visade sig vara ett riktigt fynd, och åt tapas till tonerna av en trubadur som visade sig vara svensk. Helsingborgs-Henke, Göteborgs-Martin och JJ skulle flyga hem på måndagförmiddagen så vi tänkte ta det lugnt på kvällen, men det blev inte alls så. Vi tänkte ta några öl på en bar, men började snacka med några danska tjejer och kvällen spårade väl ur lite efter det. Men jag träffade en söt dansk tjej med vackra ögon.

När jag vaknade på måndagen så var det bara jag, Peaches och Peter kvar. Vi tog en sovmorgon och gick sedan och köpte på oss picknick och satte oss i skuggan på en höjd i Park Güell. Riktigt fint på det hela taget. Tillbaka i stan sen så tog jag och Peaches en kaffe utanför hostelet. Varpå vi får syn på Helsingborgs-Henke, Göteborgs-Martin och JJ. Vilka tydligen missat planet. Trots att de var på flygplatsen runt två timmar innan de behövde. Smidigt. Det blev lugnt den kvällen, vi var alla lite slitna och de tre flygplansmissarna var hysteriskt nervösa för att missa det igen. Men resan hem gick bra. Klev av stationen i Kalmar vid 23-tiden på kvällen och möttes av sju grader och snålblåst. Välkommen till Kalmar, typ. Har varit en seg arbetsvecka nu. Eller ja, tre dagar, men ändå. Helgen har varit lugn. Återhämtning. Sömn.

Borde lägga in bilder, men orkar inte lova det för det glömmer jag ändå alltid bort. Men en dagens låt blir det. "Caution" med The Chameleons.