The World According to Jones

Sov ganska okey inatt. Många konstiga drömmar som jag inte kommer ihåg något av efter att jag hade duschat. Undrar varför? Är mitt minne såpass dåligt? Är det en kompensation för min livliga fantasi? Skit samma. Hade drömmarna velat stanna så hade dom gjort det. Gick i varje fall upp vid 10. Brutalt sent för att vara en skoldag. Eller skola och skola. Skulle gå på två ex-jobbsredovisningar. Dom var helt okey, framför allt den första som handlade om översvämningsrisker och hur man kan bygga bort sådant. Den andra, som var efter lunch, handlade om Hörby centrum och hur man kunde vitalisera det. Det var inte lika intressant. Hon hade nån förkärlek för träd i varje fall.

Gick hem runt halv tre. Lyckades dra ett elakt könssjukdomsskämt till Fredrik. Det var ganska kul faktiskt. Fick Adrian och Pär att tappa fokus totalt. Det passade inte in i deras "alla barnen"-skämtparad som dom höll på med. Jisses, när var senaste gången man hörde ett sånt? 10-15 år sen eller nått? Anyway, det var nog dagens höjdpunkt. Tragiskt nog. Fast att sitta i soffan och dricka kaffe och lyssna på Three Is A Crowd var rätt trevligt också. Kanske till och med toppar det? Jo, det gör det nog. Än så länge.

Vaknade vid åttatiden i morse. Gick upp vid 12. Går inte ekvationen ihop? Hmm, det borde väl inte det. Ville inte upp i verkligheten. Bättre att hålla sig kvar i den varma sängen. Har hört vinden och snön slagit mot fönstret under natten så jag visste att det skulle vara trist att gå upp. Åh, så rätt jag hade.

Det snöar fortfarande ute. Jag sitter och undviker att gå ut. Med lite tur så behöver jag inte göra det förrän strax innan vi börjar jobba. Får se. Ska tvätta också. Tur att det görs nere i källaren. Folk klagar hela tiden över att det är så jobbigt att tvätta. Jag har aldrig haft några problem med det. Jag vill ha nytvättade kläder.

Sitter och lyssnar på The French Kicks och funderar på att ta ner adventssljusstaken.

Kvällen har varit rätt lugn. Mest suttit och tagit det lugnt. Som vanligt då egentligen. Martin ringde. Han är på till att åka till Norrland. Så nu blir det en resa up north i början av mars. Eller ja, egentligen redan den 28:e februari. Det har egentligen varit pågång länge, men jag har inte riktigt fått arslet ur vagnen. Men jag tror att det kommer bli kul.

Har blivit en del Norrland nu egentligen. Var ju där uppe i somras och jobbade. Fast då var det ett somrigt Skellefteå. Nu är det ett vintrigt Borgafjäll. Mitt i inlandet alltså. Så långt in i ingenstans har jag aldrig varit. Just därför tror jag att det här kommer bli en resa jag aldrig kommer att glömma.

Gårdagen. Det var då det skulle ske. Det var då jag skulle träffa henne på riktigt igen. Sen nyår.

Kvällen, eller snarare eftermiddagen började med att vi satte oss i bastun. Var väl där mellan 16 och 18 ungefär innan det kom ett gäng med lite folk vi kände som hade bokat bastun. Ida hade tydligen inte gjort det utan bara lånat nyckeln. Vi hade ju fått två timmar där så vi var rätt nöjda ändå. Det blev några Glada Danskar uppdruckna där dock. Kände mig lite påverkad och insåg att jag nog skulle hålla mig till folköl resten av kvällen. Gick upp och gjorde mig iordning och sen hamnade vi hemma hos Ida på förfest. Tänkte inte stanna där så jättelänge, men helt plötsligt så var klockan 23. Då var det för sent att traska till Pär och hans förfest. Det var lite surt, men så går det ibland. i bestämde oss för att gå ner till kåren i varje fall.

Hon skulle vara ansvarig på kvällen och därmed tvungen att vara nykter. Jag kände att jag inte ville bli full då, ville inte riskera att göra bort mig. Skötte mig bra hela kvällen. Hade väl sådär halvkul, inte så mycket folk jag kände. Men det var okey. Stod och pratade med henne i en 5-10 minuter nångång runt midnatt. Det kändes bra. Vi snackade väl inte något speciellt. Julfesten, när jag var full och gjorde bort mig kom upp och jag försökte förklara det såsom jag mindes det. Tror att hon förstod. Kärlek och sånt kom inte upp. Alls. Hon var tvungen att gå och fortsätta jobba sen. Såg henne i baren hela kvällen. Erbjöd mig att hjälpa till att städa sen. Jag och Danne hjälpte till. Ja, efter att ha snackat med Jimmy som hade fått en smäll.

Hamnade på efterfest sen. Hängde med dom som hade jobbat. Hon var med bland annat, det var därför jag hängde på. Det var trevligt faktiskt. Alla var på bra humör. Jag och en kille som heter Christian som brukar vara med på festerna ibland satt och snackade. Han berättade om sin döda bror. Det var strongt, skulle inte palla att göra det. Men man måste kanske få ur sig sånt. Om det hjälpte honom så lyssnar jag gärna på honom.

Vid sjutiden på morgonen ringde hennes telefon. Det var hennes pojkvän. Det slutade med att hon åkte till honom i Ronneby. Min partystämning tvärdog. Efter hand så droppade folk av ganska snabbt. På slutet var det bara jag, Danne och hans flickvän kvar. Hennes kompis alltså. Jag och Danne hade ett samtal om kärleken och allt. Han är en av dom få som vet. Vet egentligen inte hur många som vet, men jag tror inte att det är så många. Jag har bara sagt det till två personer, och ingen av dom är i den umgängeskretsen. Eller ja, jag har ju nämnt det för Danne också, men det var ju för att han skulle kolla efter om nått intresse fanns från andra sidan. Suck.

Gick hem vid åtta ungefär. Det var kallt ute, men jag behövde det. Tankarna flög igenom huvudet. Jag sov länge idag.

Har suttit och lyssnat på musik och varit onyttig. Men jag tror att Arcade Fire är bra för mig. I varje fall den stunden. Tog mig en kopp kaffe också, tillsammans med några lussekatter. Helt plötsligt hade två timmar gått. Jisses. Men jag ska ta tag i mitt liv nu. Tror jag. Funderar på att gå och sätta mig i skolan och plugga lite. Eller gå och handla. Ska lämna lägenheten i varje fall så att jag inte blir kvar här. Då kommer jag inte göra nått alls. Har läst runt 80 sidor i boken. Hade räknat med att vara klar med den idag så att jag hade kunnat byta böcker med Christoffer. Har 120 sidor kvar. Bra jobbat!

Torkel och Lödde dök förbi och lämnade en stor häftapparat som tillhör kårhuset. Antar att jag får gå ner och lämna den också då. Kanske kan jag sitta där och plugga? Lär ju knappast vara nån annan där? Kul att träffa dom i varje fall. Jag behöver socialisera med folk nu.

Värst vilken tid det tar för iPoden att laddas. Får ta med den halvladdad.

Sitter vid mina föräldrars köksbord och skriver. Om jag berättat för mina föräldrar att dom skulle ha en datorskärm på köksbordet 2006, när jag fick min första dator 1996 så hade dom skrattat åt mig. Nåväl.

Resan hem gick väl. En halvfull buss tog mig tillbaks till den gamla hemstaden genom ett vintrigt Blekinge och Småland. Ingen i bussen hade någon lampa tänd så jag valde att inet läsa heller. Satt istället och lyssnade på musik och tänkte för mycket. Funderade på om det hade kunnat sluta annorlunda, men jag tror inte det. Inte så som jag fungerar.

Insåg efter ett tag att alla låtar på Maximo Park-skivan handlade om att bryta upp förhållande. Modet gick ner och jag tittade på ljusföroreningarna. Skulle vilja flyga över landsbygden i mörkret nångång för att se hur mycket som är svart.

Fikade med Sandra idag. Det muntrade upp mig. Hon får mig att tänka på annat. Jag tror att det är det jag behöver. Sen hamnade man på en buss i ingenmansland med sin hjärna som enda sällskap. Nåja.
Såg att skjortan jag köpte hade prissänkts med 400 kr. Skit. Gick och köpte mig en filippa k-tröja för att trösta mig. Det funkade ganska bra. För stunden.

Gather around children, så ska jag berätta om nyårsafton 2005. Det var en bra nyårafton, samtidigt som det var den värsta någonsin.

En vän hade hyrt en lokal och dom hade lagat mat och så. Fint initiativ och så, det behövs människor som drar igång en sån fest. Vi var väl mellan 40 och 50 pers ungefär. Fast antalet var för mig oväsentligt, HON skulle komma. Hon den där som jag helt plötsligt hade insett att jag blivit förälskad i.

Det var väl egentligen inte så konstigt att jag blev det. Det konstiga var att jag inte insåg det tidigare. Vi hade ett litet fyllehångel nån gång i höstas, det var egentligen då jag först fick upp ögonen för henne. Några veckor senare stod vi och snackade en del på en fest. Sen.. jag vet inte riktigt. Jag lyckades göra bort mig ordentligt en gång, var full och upprörd, hade ganska mycket ångest över det. Det verkade passerat ganska väl ändå. Ibland har man kanske tur, vad vet jag?

Anyway, så kom nyårsafton. Jag hade insett att jag var kär i henne och i förväg bett en kompis som dejtar en av hennes vänner att scouta lite. Kolla läget. Det måste varit i mitten av december som jag bad honom om det. Efter middagen och minglet på kvällen så drog han med mig solo en stund. Klockan var runt halv tolv, champangen började plockas fram. Beskedet kom, hon hade tydligen skaffat pojkvän. Ridå. Hur hade jag undgått att märka det? Jag var tydligen inte ensam, inte många kände till det då, troligtvis bara en till som gör det nu.

Tolvslaget kom, vi gick alla ut och drack champagne på bryggan. Alla tittade på fyrverkerierna, jag stod och fånglodde på henne. Jag vet itne om nån märkte det, utom min scoutande vän. Efter ett tag tröttnade folk och vi gick in. Jag bestämde mig för att göra vad alla med ett nyvunnet hål inom sig försöker göra. Fylla det. Det gick som det brukar antar jag. Jag fick i mig några öl, insåg att det inte fyllde något utom mig och gav upp. Det började samtidigt bli dags att lämna lokalen, folk började småstäda och planer på efterfest börjades smidas på andra håll. Själv satt jag med smokingjackan lite på sned och tittade in i en vägg. Min scoutande vän skulle ha efterfest, HON skulle med så jag tänkte att jag kunde haka på.

När vi började traska dit kom hon fram och pratade med mig. Hon visste, det märkte jag på henne, men hon ville inte säga nått. Jag insåg att jag inte hade någonting att förola utom minvärdighet, och den har jag redan förlorat så många gånger så det liksom kvittade. Jag berättade helt enkelt vad jag kände, något som jag inte brukar göra. Hon verkade inte chockad alls, misstänker att någon som sagt redan skvallrat för henne. Det gjorde mig ingenting, tvärtom. Vi pratade fram till huset där efterfesten skulle vara. Dom andra gick in, vi två stannade kvar ute. Vi pratade. Hon sa att hon inte ville att det här skulle förstöra vänskapen vi ändå har. Jag höll med, det gör jag fortfarande. Vi pratade mer, jag minns inte allt, min hjärna kopplar bort lite ibland när det är för många uttryck på en gång. Jag stod där och insåg precis varför jag förälskat mig i henne. Allt hon sa var vettigt. Däremot fick det helt motsatt verkan mot vad det var tänkt, jag blev bara mer förälskad. Jag bestämde mig för att jag nog skulle gå hem istället. Klarade inte av någon efterfest. Vi sa hejdå och jag bröt ihop inombords, men visade inget utåt.

Jag vaknade klockan ett dagen efter. Var inte bakfull men låg ändå kvar i sängen till tre eftersom jag inte såg nån anledning till att gå upp. Satte mig vid datorn med stirrade bara på den. Tänkte köpa pizza men ingen pizzeria hade öppet. Insåg efter ett tag att jag lyssnat på samma låt i en och en halv timme, Rainy Season med Howard Devoto. Vet inte varför jag satte på just den, men jag visste med mig att jag inte alls kände som honom, jag kan inte lära mig att hata henne. Jag fungerar inte så. Jag vill inte hata henne, varför skulle jag göra det? Jag älskar ju henne? Att hon inte göra detsamma är inte hennes fel.

Detta blev visst långt. Skiter egentligen i det. Jag skriver inte detta för någon annan, detta är för mig. Jag måste nog skriva, det är ett bra sätt att gå vidare.